Sådana här reportage ger mig hopp om mänskligheten:
Om inte annat ett tillfälle att citera Sten Selander:
Spela kula
Vi spelade kula på torget en dag,
en liten folkskolegrabb och jag.Jag hade väl femti, han hade fem.
Vi spelte. Och han förlorade dem.Han snorade till och gav mig en blick,
då jag visslade överlägset och gick.Men jag ångrade mig, när jag kom till vår port,
och tyckte det var något fult, jag gjort.Jag gnodde tillbaka. Men ingenstans
kunde någon säga, var grabben fanns.Jag skämdes. Jag tror, jag skäms för det än,
när jag ser dem spela kula igen.Och jag ville ge, jag vet inte vad,
för att en gång få se den grabben glad.Men nu är han säkert en stor, grov karl,
som släpar och sliter – jag vet inte var.Och visste jag det, förslog det ej stort.
Man kan aldrig ändra det fula man gjort.Man kan inte lämna kulor igen
och trösta pojkar, som stelnat till män.
>

De var tider det när man hade sin påse med stenkulor. Tror den innehöll glaskulor också. Några större än de andra. Hur skolgården förvandlades till ett veritabelt slagfällt av spelkuls slag. Hur manförlorade och vann stenkulor.
Den kulpåsen finns kvar.
LikeLike
Vi kanske skulle ta en match någon gång? Jag anar att det finns en del lokala avvikelser när det gäller regler. Hur långt borta skulle man stå på för fyrapyra?
LikeLike
Hum, avståndsreglerna har jag glömt bort.
LikeLike
Hum hade tänkt komma till Malmö i mitten på april. Tyvärr ser det i dags läget mörkt ut. Han varit kul med lite kula på Storgatan.
LikeLike
Hör av dig när du vet – vi kan ju alltid slå lite dank!
http://www.synonymer.se/mobil/?query=dank
LikeLike