Och samma dag trillar nyheten ner att arbetsförmedlingen i Arlöv helt godtyckligt listade om många av sina inskrivna som ”X har arbete” just den vecka under varje kvartal då den nationella statistiken skulle tas fram, detta på order av chefen. De anställda som inte ville förnedra sig till att vara med i myglet blev ”negativt belönade”. Även om fallet är lokalt är det nog bara toppen på ett isberg; att det tricksas med vem som ska vara inskriven på af med olika koder och hur länge, och att försöka få folk ut ur statistiken utan att det handlar om “riktiga jobb” eller ens rimliga åtgärdsjobb är allt annat än okänt. Både när det gäller högskolor, skolor och arbetslöshetsstatistik är det ytterst politiska hänsyn det handlar om,.och politiskt heta frågor.
Att det ytterst är regeringen som driver på det här fusket och mörkandet (även om de naturligtvis har några mellanled som skyddar deras deniability) är det ingen större tvekan om, menar jag. Reinfeldts gäng har redan från början haft skola och utbildning respektive att tvinga ner arbetslösheten som två av sina tyngsta profilfrågor, och de kommer från en miljö där alla vet hur man vrider och vänder med statistik och lägger ut verbala dimridåer. Det är klart att underhuggarna inser vad deras herrar vill ha.
Nej, inte direkta order från utbildningsdepartementet och neråt att nu ska ni fixa till utvärderingarna etc – riktigt så direkt är det nog inte. Men det här är en regering som har kört stenhårt på att vi fixar skolan, Sverige ska bli bäst i Europa, vi ska bygga ett kunskapens Manchester United (det sistnämnda är en av mina favoritfloskler med sin mix av stora ord och svag insikt om vilket långsiktigt arbete det är att bygga upp högre utbildning). De har praktiskt taget satt sin heder i pant på att skolor och högskolor ska få ett lyft, och pekandet internt och neråt om vad man vill se, vad man förväntar sig av universiteten, av pedagopger och byråkrater, av genomströmning och bättre resultat, har nog varit ännu tydligare än i vad Björklund m fl yttrat på DN Debatt och i Almedalen.
Ingen av vederbörande inom högskolevärlden har kunnat missta sig på vad regeringen vill ha, det är mitt tips. Eller på att även mygel och fusk är tillåtet för att kunna visa upp ett snyggt resultat. Det finns många sätt att påverka och influera sådant här, och folk kan ju avläsa även sådant som inte sägs fullt öppet.
Stoppandet av en ny modell för utvärderingar som hade varit mer professionell, mer realistisk och transparent, och som hade kunnat sätta fingret på att högskolestudier för många inte leder vidare till kvalificerade jobb, eller att folk bara pluggar vidare för att slippa gå ut i arbetslöshet och för att bevara sin personliga rörelsefrihet här och nu, stoppandet av det förslaget och departementets genomdrivande av sin egen fikonspråksmodell – det är mera direkt på regeringens order. Med den modell som Adamson och Flodström stod för hade det inte varit lika lätt att sminka om utvärderingarnas resultat, att sälja in det man vill ha och förtiga jobbiga realiteter. Alltså körde man över dem och ersatte med ett politiskt mera lämpligt förslag.
Arbetsmarknadspolitiken är ungefär samma sak, skulle jag säga. Alla inblandade som har något att säga till om vet vad Rosenbad vill ha och vad som gagnar den egna karriären, och hela incitamentsstrukturen är inriktad på att skyffla folk fram och tilbaka, eller över till någon annans bord, snarare än att göra något som skulle vara effektivt. Det var viusserligen inte helt annorlunda under Göran Perssons senare år men under den moderatledda regeringen har det blivit ännu mycket tydligare.
Tysta tankar 
https://twitter.com/monicaesborn/status/439189941046636544
LikeLike
Opportunism så det stinker om det.
Och samma dag trillar nyheten ner att arbetsförmedlingen i Arlöv helt godtyckligt listade om många av sina inskrivna som ”X har arbete” just den vecka under varje kvartal då den nationella statistiken skulle tas fram, detta på order av chefen. De anställda som inte ville förnedra sig till att vara med i myglet blev ”negativt belönade”. Även om fallet är lokalt är det nog bara toppen på ett isberg; att det tricksas med vem som ska vara inskriven på af med olika koder och hur länge, och att försöka få folk ut ur statistiken utan att det handlar om “riktiga jobb” eller ens rimliga åtgärdsjobb är allt annat än okänt. Både när det gäller högskolor, skolor och arbetslöshetsstatistik är det ytterst politiska hänsyn det handlar om,.och politiskt heta frågor.
http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/burlov/arbetsformedlingen-fornekar-fusk/
Den här regeringen börjar kännas ganska så korrupt, framför allt inte ärlig i sin kommunikation gentemot medborgare och medier.
LikeLike
Att det ytterst är regeringen som driver på det här fusket och mörkandet (även om de naturligtvis har några mellanled som skyddar deras deniability) är det ingen större tvekan om, menar jag. Reinfeldts gäng har redan från början haft skola och utbildning respektive att tvinga ner arbetslösheten som två av sina tyngsta profilfrågor, och de kommer från en miljö där alla vet hur man vrider och vänder med statistik och lägger ut verbala dimridåer. Det är klart att underhuggarna inser vad deras herrar vill ha.
LikeLike
Jag vet inte om politiken sträcker sig så långt? Det där med utvärdering är ganska subtilt.
LikeLike
Nej, inte direkta order från utbildningsdepartementet och neråt att nu ska ni fixa till utvärderingarna etc – riktigt så direkt är det nog inte. Men det här är en regering som har kört stenhårt på att vi fixar skolan, Sverige ska bli bäst i Europa, vi ska bygga ett kunskapens Manchester United (det sistnämnda är en av mina favoritfloskler med sin mix av stora ord och svag insikt om vilket långsiktigt arbete det är att bygga upp högre utbildning). De har praktiskt taget satt sin heder i pant på att skolor och högskolor ska få ett lyft, och pekandet internt och neråt om vad man vill se, vad man förväntar sig av universiteten, av pedagopger och byråkrater, av genomströmning och bättre resultat, har nog varit ännu tydligare än i vad Björklund m fl yttrat på DN Debatt och i Almedalen.
Ingen av vederbörande inom högskolevärlden har kunnat missta sig på vad regeringen vill ha, det är mitt tips. Eller på att även mygel och fusk är tillåtet för att kunna visa upp ett snyggt resultat. Det finns många sätt att påverka och influera sådant här, och folk kan ju avläsa även sådant som inte sägs fullt öppet.
Stoppandet av en ny modell för utvärderingar som hade varit mer professionell, mer realistisk och transparent, och som hade kunnat sätta fingret på att högskolestudier för många inte leder vidare till kvalificerade jobb, eller att folk bara pluggar vidare för att slippa gå ut i arbetslöshet och för att bevara sin personliga rörelsefrihet här och nu, stoppandet av det förslaget och departementets genomdrivande av sin egen fikonspråksmodell – det är mera direkt på regeringens order. Med den modell som Adamson och Flodström stod för hade det inte varit lika lätt att sminka om utvärderingarnas resultat, att sälja in det man vill ha och förtiga jobbiga realiteter. Alltså körde man över dem och ersatte med ett politiskt mera lämpligt förslag.
Arbetsmarknadspolitiken är ungefär samma sak, skulle jag säga. Alla inblandade som har något att säga till om vet vad Rosenbad vill ha och vad som gagnar den egna karriären, och hela incitamentsstrukturen är inriktad på att skyffla folk fram och tilbaka, eller över till någon annans bord, snarare än att göra något som skulle vara effektivt. Det var viusserligen inte helt annorlunda under Göran Perssons senare år men under den moderatledda regeringen har det blivit ännu mycket tydligare.
LikeLike
Ouch – jag säger inte emot.
LikeLike