Hösten 1973 är jag med i Petriskolans julspex. Mats Lindström (tack tusen!) delar bilden på Facebook och minnena ramlar över mig.
Det är många lösa trådar som fladdrar för vinden och jag famlar efter något att hänga upp ansiktena på.
Nu leker vi “Hitta Mats”.

En annan bild. Jag drunknar i minnen. Världen var nog aldrig mer full av löften än sista året i gymnasiet.
LikeLike