Jag vet inte…

Jens Liljestrand är skoningslös mot Belinda Olssons program. Jag har svårt för tvärsäkra och självbelåtna personer.

Hans artikel hyllas av folk som inte sett programmet. Här gäller det att välja sida.

20140123-200512.jpg

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Jag vet inte…

  1. Katharina Andersson skriver:

    Lars Einar Engström (En sexists bekännelser) tycker programmet är bra. Själv vill jag gärna diskutera med sådana som sett det.

    Gilla

  2. Magnus skriver:

    En av de tunga elefanterna i rummet är att många medie”feminister” inte vill kännas vid att de utgör ett ganska privilegierat gäng, vi har ju haft tjejkonjunktur i svensk media, politik och underhållning i minst femton år. Varenda tidning och radiostation har jagat (mest unga) kvinnliga tyckare, krönikörer, reportrar och artister. T o m partiledare rekryteras och bedöms enligt principen ”det måste vara en tjej nu!” Och jobb som domineras av kvinnor har också varit relativt skyddade från de värsta nedläggningsvågorna. Det är inte inom mode, kontor, säljavdelningar och barnomsorg som det har skurits bort tiotusentals jobb. Att barnmorskor och städerskor sliter hund för relativt låga löner ändrar inte på den saken, detsamma gör eller gjorde sjömän, hamnarbetare, busschaffisar och löpande-bandarbetare på bilfabriker – branscher som till 99% varit manliga och som nästan har försvunnit (eller i fallet buss- och taxichaffisar, blivit ett invandrarjobb).

    Man känns inte heller vid att kvinnor har fått det enormt mycket bättre sedan 50-60-talet och att det naturligtvis var i ett samspel mellan kvinnorörelsen, politiker och ett starkt ekonomiskt lyft som den förvandlingen ägde rum. I Schymans,. Svelands och Kristin Lundells värld ser patriarkatet i stort sett ut som på pennkjolarnas och bandrosetternas 50-tal, det enda som har hänt är att ”många fler tjejer vågar kämpa för sin rätt” eftersom de har peppats av feminismen – och någon samverkan, eller växelverkan, mellan feministiska framsteg och ett helmanligt, helvitt maktsamhälle har aldrig funnits. Det borde inte vara någon konst att se igenom det där, men självklart är det en bekvämt svartvit bild.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s