Det är någonting med fokuseringen på den egna manligheten eller kvinnligheten som blir så självbespeglande – vare sig det handlar om att förstärka eller dekonstruera. (Jag tror för övrigt inte att jag någonsin känt mig så förminskad – som kvinna – som av en man som gjort till sitt livsprojekt att ifrågasätta förminskande könsroller.)
Självklart måste vi prata om baksidorna av könsrollerna: vad kvinnor gör i syfte att få bekräftelse, vad män gör för att framstå som mäktiga och oberörda.
Men målet att existera och agera i ett vakuum, fritt från föreställningar om femininitet och maskulinitet, tycks mig ytterligt torftigt. Jag funderar mycket hellre på hur jag ska lära mig att vända rädsla i mod, reflexmässig självcentrering till omsorgsfull lyhördhet och bitterhet till självrannsakan.
Susanna Birgersson
susanna.birgersson@dn.se
Jag är en obotlig optimist. På torsdag ska Belinda Olsson prata med Pär Ström – sedan bryter den stora gruppkramen ut.
Tysta tankar 
Debatter i stil med det gräl som nu har brutit ut om och kring Belindas tv-serie brukar numera alltid mallas till som kattfajter, media älskar bråk med många kvinnor inblandade och hög personfaktor. Tror att det här också kommer at hamna just där, det är nog många som hade en gås oplockad med Belinda Olsson redan tidigare och nu lär det bli änu fler. Och om hon intervjuar Pär Ström utan att utslunga en bannbulla över honom (något hon väl inte kommer att välja att göra), då har hon definitivt gjort sig omöjlig hos sina gamla kompisar.
En del av problemet med det här gänget är att de i princip är skapade av/inom media, och då kan de inte backa från den här självbespeglande synen på sig själva, den där rockmyten om vad de har gjort för Sverige och svenska kvinnor. Den generation feminister som kom före hade ofta en akademisk eller facklig bakgrund (som Maria Schottenius påpekar i DN idag), de var inte på samma sätt beroende av rampljuset och hade kanske inte heller lika höga förväntningar på att bli synliga i massmedia som personer (egot, snarare än det de skrev om). När media blir den enda arenan sätter det sin egen prägel på samtalet.
LikeLike
Jag gillar inte ordet MEDIELOGIK – men förstår precis vad du menar.
LikeLike
Mmm. Parallellt med den här metadebatten om Belinda, och på ungefär samma linjer – några deltagare är litet äldre – kan man just nu se hur folk på kultursidorna siktar och klappar in sig med en stigande förväntan på att “Återträffen” ska ta hem en guldbagge – med samma heta förväntan som när andra ser fram mot att Zlatan ska göra mål.. Man läser Ulrika Knutsson, Malena Rydell och Nina Lekander och ser fullständigt hur de kommer att utbrista “jajaja! där SATT den!!” om Odell vinner baggen. Och då kommer filmen naturligtvis at kanonmärkas som en historia om just förtryck av tjejer, och av kvinnliga konstnärer.
LikeLike
Det du beskriver brukar samma individer benämna STRUKTUR.
LikeLike
@anonym: Nu tycker jag du låter så *objektifierande* om dessa damer… 😉
LikeLike
Livet är kanske en fotbollsmatch?
Tyvärr tycks läktarna befolkas av medgångssupportrar – det är en djupt opålitlig och obehaglig skara.
LikeLike
http://www.magasinetparagraf.se/kronikor/-kvinnor-som-hatar-kvinnor-i-feminismens-namn
Ojojoj….
LikeLike