Jag brukar inte skriva om Israel-Palestina här. Kanske av feghet – det känns som om balansgången mellan positionerna är mig övermäktig och jag väljer en försiktig hållning.
Men Ulf Öfverberg skriver klokt och nyanserat om Svenska kyrkans bojkottlinje.
Länk till Sydsvenskan – Aktuella frågor.
Tyvärr kunde inte rubriksättare låta bli att spetsa till “citatet”. Det är inte vackert – ett citat är ett citat och då ska det vara ordagrant.
Tysta tankar 
Betydligt vanligare än man tror. Folk tror gärna att allt som står efter ett pratminus, eller på annat sätt markerat som citat från någon, i en tidning verkligen utgör ett riktigt citat; att det ofta inte är så är en yrkeshemlighet som journalister inte gärna vill diskutera utåt.
Citat och intervjutexter i svenska tidningar har ofta vändningar som är klippta, tillspetsade, ommöblerade, och det anges inte alls. I utländska morgontidningar som Guardian, Times, Figaro är man långt mer försiktig med sådana retuscher.
LikeLike
I papperstidningen är citatet korrekt. Alltid något.
LikeLike
Då hade vi tur, det förekommer ganska ofta i brödtexten och även på papper.
Belinda Olsson jämförde en gång rubriksättare på kvällstidningar med den smågalna tanten som står utanför ett tält på ett nöjesfält, pratar högt och brett och drar in folk till showen. Hon tyckte förstås att det var rätt harmlöst och en del av jobbet, jag är inte lika övertygad om att det är trevligt eller coolt.
LikeLike
Jag är ganska övertygad om att debattredaktören gnisslar tänder…
Och att webbredigeraren kommer att tillrättavisas.
Det känns ganska meningslöst att försöka lära studenterna skillnad mellan citat och referat om tidningarna slarvar på det här sättet.
LikeLike