https://twitter.com/genusskolan/status/411085957765795840
Problemet med könskillnader i skolresultat är komplext. För att göra något åt det behövs inte bara en insats utan flera på olika nivåer. Mia Heikkilä efterlyser ett pågående samtal om kön på skolorna.
– Det handlar om att man i skolan måste börja se kön som en variabel. Idag tenderar man att tro att flickor och pojkar bemöts likadant. Det stämmer inte, säger hon.
Skolor behöver vara självkritiska
Mia Heikkilä vill gärna se mer självkritik, att man på skolorna börjar fundera kring om man lyft upp den duktiga flickan som norm i klassrummet.– Och om det är så, vad får det för konsekvenser?
Som lärare är det viktigt att ha en didaktisk medvetenhet som utgår ifrån kön, menar Mia Heikkilä. Det handlar om att fråga sig själv varför man lagt upp undervisningen på ett visst sätt, passar min uppgift både pojkar och flickor? Varför gör jag som jag gör i klassrummet? Varför har jag valt vissa läromedel?
I andra sammanhang har vi inte varit överens. Här har jag inga invändningar.
Fast jag undrar vad hon menar med att “pojkar och flickor bemöts likadant”? Frågan är väl hur skolan förhåller sig till individer – föreställningar om kön, klass och etnicitet riskerar alltid att inbjuda till förenklingar!
Tysta tankar 
Intressant att inte ens en genusmedveten person som Mia underlåter att ta upp eventualiteten att kvinnodominansen i skolan
kan skapa vissa typer av undervisning.
LikeLike
Det är ett påstående som nog har varit i säck innan det kom i påse.
(Mitt favoritordspråk)
http://forum.vof.se/viewtopic.php?f=19&t=2872
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/202/77.html
LikeLike
Du menar att du hört det förut och inte bryr dig om det?
LikeLike
Njae – inte riktigt. Jag menar att även genusexperter är känsliga för vart vindarna blåser. När nu regeringen slagit fast att det är viktigt med könsbalans i skolan går det inte att framhärda i en position där allt handlar om den rätta medvetenheten.
LikeLike
Poängen är väl att det är just som stereotyper eller grupprepresentanter som de bemöts, snarare än individer.
Man kan inte heller komma ifrån att det ofta är kvinnliga värderingar och stereotyper som dominerar inom skolan, oavsett om läraren är man eller kvinna.
Lösningen handlar inte om att “problematisera” pojkarnas kön, inte ens deras könsroll, utan att sluta betrakta och diskutera dem, deras beteende, värderingar, intressen mm. som ett problem.
Lösningen är inte heller att börja specialdesigna undervisning och uppgifter för pojkarna utan att sluta specialdesigna dem för flickorna. Dvs bredda undervisningen till att beröra och ta exempel mm. från en större del av samhället, då behövs ingen specialdesign.
En annan del i detta är även att minska graden av godtycke i bedömningarna, och därmed utrymmet för bedömningar baserade på könsstereotyper istället för individuella kunskaper. Även om detta går emot lärarnas “konstnärliga frihet” i sitt yrke.
LikeLike