Jag försöker verkligen undvika PISA…

Posted on by

…men det är svårt. Samtidigt vill jag gärna att studenterna intresserar sig för utbildningspolitik så det är svårt att hitta en väg ut ur eländet.

Lite om bakgrunden kan inte skada.

I DN liknar ärkerabulisten Zaremba skolans kris med Thomas Quick-affären. Där gick min gräns – nej jag länkar inte till kloaker.

Och så Jan Björklunds förslag om skolforskningsinstitut som ska ge politiker mer inflytande över undervisningsformerna.

53 thoughts on “Jag försöker verkligen undvika PISA…”

  1. Funkade inte riktigt första försöket så här kommer igen…

    Poängen som Zaremba pekar på är debattklimatet i Sverige som leder fram till liknande problem på många områden. (Nu är vi i Sverige inte på något sätt ensamma om detta, bara lite mer extrema.)

    Dvs svensk debatt går inte ut på att vara kunnig eller ha bra argument baserade på fakta, utan på att skaffa sig ett övertag och sedan frysa ut och mobba ut alla kritiska röster (eller de som kan framställas som kritiska), ivrigt påhejad av resten av mobben.

    Problemet med PISA, nationella prov mm. är att de visar att kejsaren/kejsarinnan är naken och att processen i stycket innan inte alls är så rättfärdig som förespråkarna försöker ge sken av. De exakta resultaten är egentligen ointressanta i det större perspektivet, men hjälp inte till att mörka vad de innebär.

    Like

    Reply ↓

    • Jag kan inte se att Zaremba bidrar till ett båttre debattklimat. Hans retorik är alltför grov och argumentationen oftast svagt underbygd.

      Han plockar bitar som styrker hans tes – och kör sen på.

      Like

      Reply ↓

      • Det är väl i och för sig det (ett spår och tyngdpunkt på retorik) som ofta skiljer debatt från diskussion.

        Steget är däremot långt från att köra på i sitt eget spår och att dessutom aktivt försöka tysta meningsmotståndare/kritiker medelst mobbning och utfrysning. Så, jo, jag tycker nog att han bidrar till ett bättre debattklimat, med utgångspunkt i att det mesta är relativt. Något stort kliv handlar det dock inte om, det kan jag hålla med om.

        Svagt underbyggd beror också på vad man jämför med, det tunga faktaunderlaget är inte precis väletablerat i den här debatten och speciellt inte med avseende på andra utvärderingsgrunder än PISA, nationella prov mm. eller olika undervisningsformer. Snarare verkar en väldigt stor del av debatten ägnas åt att försöka klanka ner på allt som kan användas för att jämföra elever, lärare/undervisningsformer, skolor och utbildningssystem/länder, utan att tillföra några som helst fakta som alternativ.
        Att allt skulle bli bra om vi bara lät lärarna själva bestämma och utvärdera sig själva utan någon som helst uppföljning eller dokumentation är ett önsketänkande av stora mått även jämfört med de som ser PISA som världens medelpunkt.

        Like

        Reply ↓

        • Jag inser att de här jämförelserna har kommit för att stanna. Nu får vi vänja oss vid de här politiska utbrotten vart tredje år.

          PISA – ein mädchen für alle?

          Like

          Reply ↓

          • Eller ta fram bättre alternativ som tar udden av utbrotten, som kanske t.o.m. kan identifiera problemen och åtgärda dem så att trenden vänds istället för att med mer och mer kreativa medel försöka dölja och förneka verkligheten.

            Like

          • Cynikern kan ta resonemanget ett steg till och säga att skolan blint följer samhällets mest verklighetsfrånvända floskler och utopier.

            Like

    • I ett debattklimat där lärare fått höra att de har fel människosyn, fel kunskapsyn när de haft avvikande åsikter mot den gällande progressivistiska läran känns inte Zarembas ord speciellt hårda. När företrädare för mer traditionellt lärande med ledarskap och centralt innehåll utmålas som katederundervisare, vampyrer och Caligula i Hets känns en jämförelse med Thomas Quick affären som lite lam i jämförelse.

      Like

      Reply ↓

      • Pust – det kanske är dags för omstart.

        Forgive and forget.

        Det känns som om gamla oförätter lever sina egna liv och vi riskerar att hamna i en restjugoslavisk position.

        Like

        Reply ↓

  2. För en gång skull är jag nödgad att hålla med dig Mats. Inkompetensen haglar i debatten. Tycka och tro gör man i kyrkan. Annars vet man. Fakta avgör debatten i slutändan.

    Like

    Reply ↓

  3. Helt oavsett övriga delar av Zarembas text så finns det en detalj som jag inte kan glömma.

    Kan det verkligen vara sant att det endast är något över hälften av de lärare som undervisar i matematik och fysik som är utbildade i respektive ämne?

    Det får bara inte vara sant. Snälla Snälla!

    Like

    Reply ↓

    • @anders: Svaret är att ingen riktigt vet – eftersom vi inte haft några tydliga behörighetsregler sedan kommunaliseringen. Men om några år vet vi igen, när alla lärare omfattas av kravet på legitimation och Skolverket fått ordning på de register som de nu fått i uppdrag att upprätta.

      Like

      Reply ↓

      • Det är också synd att de inte försökt sammanställa vilken utbildningsbakgrund lärarna har istället för att stirra sig blinda på behörighetsregler.

        Dvs det är också viktigt att veta hur många som har mer kunskap/utbildning än vad som krävs för behörigheten.

        Like

        Reply ↓

        • Varför då? Det viktigaste är väl att vi vet att de som undervisar kan tillräckligt. Om de också kan mer är väl bra, men vem bryr sig egentligen om att jag läst mer än dubbelt så mycket historia än min behörighet kräver? Om det jag läst leder till ytterligare behörighet så framgår det ju av legitimationen. Jag skulle verkligen påstå att det man ägnar sig åt är att sammanställa vilken utbildningsbakgrund lärarna har, sedan speglar man det mot en “lägstanivå” = behörighetsreglerna.

          Like

          Reply ↓

          • Nja, det svaret speglar väl lite problemet, vad ska inspirera eleverna att lära sig mer än absolut minimum om lärarnas egen ambition bara är att kunna precis tillräckligt för att klara behörighetsreglerna? Det är ju inte en inställning som gynnar yrkets status eller motiverar arbetsgivaren till att lägga lönen till något annat än absolut minimum heller.

            Like

          • Man behöver inte romantisera ämneskunskaper för att inse deras vikt och inte heller pga detta se dem som det enda av vikt. Jag föreslår att man ser ämneskunskaperna som något mer än en ruta att bocka av likt en kommunal “miljöcertifiering”.

            Like

          • Jag fattar faktiskt inte ett smack vad du är ute efter – på vilket sätt skulle en “sammanställning av lärarnas utbildningsbakgrund” bättre spegla att lärarna kan mer än minimum? Saken är ju den att de flesta av oss via formella studier eller annan kunskapsinhämntning kan betydligt mer i våra ämnen än vad våra akademiska poäng avspeglar – men hur ska man kunna visa det – och ännu svårarare hur ska man kunna värdera det ur ett behörighetsperspektiv. Det faktum att man satt en ribba för varje ämne/årskurs är ju att uppvärdera ämneskunskaperna, tidigare räckte det att ha utbildning i minst hälften av det man skulle undervisa i, till exempel i två av tre no-ämnen eller tre av fyra so-ämnen. Nu ska man om huvudregeln i skollagen följs ha legitimation med behörighet för samtliga ämnen man undervisar i. Det kommer då och då forskning som visar att ämneskunskap inte är viktigt för lärare – men då ska man minnas att det är internationella studier där man utgår ifrån att alla lärare har “tillräcklig” ämneskunskap och att det är “mer därutöver” som inte ger så mycket effekt. Ur ett svenskt perspektiv där vi accepterat att man undervisar helt utan ämneskunskaper blir sådana forskningsrön helt ointressanta. I Pisadiskussionen lyfts till exempel att svenska elever är mindre motiverade och roade av ämnena – det fattar ju varenda kotte att en kunnig lärare är bättre på att motivera och lyfta fram det intressanta i ämnet – men det är inte säkert att just min magisterkurs i historia gör att jag kan bidra med detta, det kan lika väl vara den bredd mina första terminers studier gav, och kanske i kombination med det egna intresse som en gång fick mig att välja ämnet i min utbildning. När lärare undervisar i ämnen de inte är utbildade för, alltså själva inte valt, riskerar man att det egna ointresset avspeglas i undervisningen och att eleverna blir mindre engagerade.

            Like

          • Jag tror alla längtar efter djup och engagemang – ibland uppstår det i oväntade möten mellan erfarenheter. Men de här ämnesövergripande kunskapsexplosionerna förutsätter att det finns ett allvar i undervisningen.

            Upplevelsen av att inte bottna i sitt ämne är obehaglig – samtidigt tror jag att det finns en uppenbar risk för många som bygger sin identitet på ett ämne att de faktiskt tror att världen utanför ser ut så. Då blir ju allt som inte ryms inom mitt expertfält hotfullt.

            Like

      • Vad värre är. Den där statistiken visar ju bara pedagogisk högskoleexamen.
        Tänk om man dessutom inte har kompetens i själva ämnet.
        Finns det statistik på även detta.

        Jag menar. Om nu samhället bara lyckas utbilda 7-9 % behöriga tekniklärare vad säger inte det om samhällets syn på teknik.

        och nu länkar jag än en gång till :

        http://ekuriren.se/ledareasikter/ledare/1.2019432-nobeljippot-motverkar-skola-och-bildning

        Like

        Reply ↓

        • Sen hade det ju varit intressant att se fördelningen hos de utan pedagogisk högskoleexamen och förhållandet mellan de med och utan i skolan.

          Like

          Reply ↓

          • En fråga som jag inte tror är beforskad.

            Jag ser många som utvecklas kraftigt under sin år på lärarutbildningen. Som tur är.

            Like

          • Jag har problem med de där behörighetsreglerna som obekymrat låter lärare för äldre barn röra sig neråt i åldrarna. Det speglar en förenklad och hierarkisk syn på lärande – kanske gynnar det på sikt rörlighet, men budskapet är tydligt: små barn är lättare att undervisa.

            På sikt skulle jag vilja se en bredare utbildning där lärare för äldre barn rör dig uppåt i åldrarna.

            Men jag inser att detta förslaget är rörande omodernt i en tid då alla vill se tydlighet och specialisering.

            Like

          • Mats,
            beror inte de hierarkiska synen på att man utgår från ämneskunskaper och glömmer bort att det även krävs andra kunskaper för att undervisa små barn och även en annan förståelse för deras utveckling. I alla fall med den roll som lärarna får idag.

            Like

          • @mats: vad menar du med att fritt röra sig nedåt i åldrarna? Så är det ju inte. Det är mycket svårare att utöka sin behörighet nedåt än uppåt.

            Like

          • Jo – det är svårare att få en formella förskollärarexamen validerad från grundlärare – men å andra sidan är det väl så att 7-9 får undervisa i 4-6, 4-6 i 1-3 och f-3 i förskolan?

            Jag borde verkligen känna till det här dokumentet som försökte tolka behörighetsreglerna åt huvudmännen. Kanske har jag gett upp mina försök att tolka direktiven. Det blev lite mycket ett tag och det var enklare att inte identifiera sig statsmakten. (“fråga Skolverket…”)

            Det mesta cirklar ju kring rätten att sätta betyg – för övrigt tror jag att det blåser pragmatiska vindar genom landet.

            Like

          • Lite rätt lite fel. Gylärare blir behöriga i 7-9 (om ämnet finns), 7-9-lärare i 4-6, 4-6-lärare i årskurs 3, men inte längre ner. 1-3-lärare i förskoleklass men inte i förskolan.

            Like

      • Som jag svarade Anders ovan så är det ändå ingen som vet. Den statistik Skolverket redovisar och som det hänvisas till här har såna insamlingsbrister att den knappt säger oss nånting. Men, detta är ett första försök till något som kommer att bli bra. När vi vet vad lärarna verkligen har för behörighet och huvudmännen lärt sig att rapportera in vad de undervisar i.

        Like

        Reply ↓

  5. Det talas om att humaniora hamnar i strykklass bara för att många poängterar hur viktigt det är med satsningar inom NO, teknik.

    Sanningen är att det pratats mycket och gjorts nästan ingenting för att det naturvetenskapliga och tekniska ska nå en rimlig nivå på skolorna. Det är i flera decennier bristen inom dessa områden lyfts och obehöriga lärare kvackat totalt utan att någon gjort något åt grundproblemet att det borde rekryteras fler till dessa lärarjobb.

    Siffrorna är osäkra på andelen behöriga i olika ämnen men det finns en betydande risk att när vi får säkrare siffror så visar sig problemet vara djupare och värre.

    Like

    Reply ↓

Leave a reply to Plura Cancel reply