Jag gillar nästan allt av Woody Allen. Det här är ett mästerverk på alla plan. Smärtan i skådespeleriet blir nästan fysiskt påtaglig och referenserna till privatlivet är omöjliga värja sig ifrån.
Bra konst kanske ska göra ont.
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Tysta tankar 
Tack för detta tips. Satte tunern på inspelningsläge.
Missa Downton live kan jag inte.
Igår spelade vi in Woody samtidigt som vi tittade på hyrfilm. Woodys “Förälskad i Rom”. Jag flög på moln. Så underbart mysigt underhållande för en dystopisk och numera cynisk GUBBE.
Madonnan och horan, hysterisk kvinnlig skådis, äldre vis man, bitter äldre man som längtar efter det stora genomslaget, skönsjungande likbärare i dusch.
LikeLike
Jag gillade den också – fast jag är ju en hjälplös beundrare. Fast filmen är vidöppen för kritik från nästan alla håll.
LikeLike
Det är väl just det som är så mysigt.
Ej PK!
LikeLike
Och filmen var ännu bättre än jag mindes den!
LikeLike
http://www.psychologytomorrowmagazine.com/the-cinema-as-therapy-psychoanalysis-in-the-work-of-woody-allen/
LikeLike