Jag gör skolbesök och läser kursplaner.
Saknar estetiska dimensioner i rörelse och dans. Nu är det anpassning som gäller.
I sin iver att demokratisera ämnet (och inte belöna prestationer) har vi fått en banal konstruktion som prioriterar nytta och intellektuella förmågor. Jag famlar efter en kunskapssyn som betonar kroppsliga kunskaper.
Tysta tankar 
“ge välutvecklade beskrivningar”
“föra välutvecklade och väl underbyggda resonemang”
Mycket snack och lite hockey, som man säger.
LikeLike
Jag är glad att slippa tolka de här kunskapskraven.
LikeLike
Usch ja (eller ska det vara “usch nej”)
“200 meter simning varav 50 på rygg” är det enda konkreta målet. Resten utlämnar eleverna till lärarnas godtycke och goda vilja.
LikeLike