Länk till artikel om ny avhandling
Om kommunikationen mellan förskolläraren och barnet enbart bygger på nuets förutsättningar eller enbart bekräftar det barnet självt föreslår, riskerar barnets lärande och utveckling att begränsas. Det framgår av en avhandling vid Göteborgs universitet som undersöker villkoren för barns lärande i förskolan.
Jag handleder ibland examensarbeten. Tyvärr väljer många studenter att intervjua lärare och det är ofta svårt att göra något meningsfullt av det insamlade materialet.
I värsta fall tror studenterna att lärarnas påståenden representerar någon form av sanning om hur det egentligen är. Jag hoppas att inte avhandlingsförfattaren gjort samma misstag. Hon borde begränsa sitt resultat till det hon undersökt – lärarnas påståenden och tankar.
Antagligen var lockelsen stor hos informatören att göra något klatschigt och nyttigt i pressreleasen.
Det blir till att läsa själva avhandlingen.
Baksidan ger en annan bild av innehållet.
Tysta tankar 
Tyvärr är det så här det mycket ofta ser ut i examensarbeten. Studenten intervjuar ett mycket begränsat antal personer, skriver noggrant ner de inspelade svaren och kategoriserar dem slutligen.
Punkt slut. Ofta får ansatsen något fint namn som fenomenologisk metod.
LikeLike
Tyvärr har du en poäng.
Minst.
LikeLike
Direkt feltolkning. Läs avhandlingen först. Det är inte bara intervjuer utan även observationer. Den säger heller inget om rätt eller fel ( som forskning sällan gör) utan pekar på svårigheter med att alltid utgå från barnet i en målstyrd verksamhet. Man kan lika gärna tolka det som att en målstyrd verksamhet i sig är komplicerad att förhålla sig till. Det känns inte rätt att du blandar ihop denna gedigna avhandling med studentarbeten. Om den som nedan uttalat sig om fenomenologi verkar ha blandat ihop det med fenomenografi
LikeLike
Jag misstänkte det. Pressmeddelanden ska man inte lita på.
Ber härmed om ursäkt.
Ett bra missförstånd kanske kan stimulera fler till läsning?
Men finns det verkligen stöd för det här påståendet “Om kommunikationen mellan förskolläraren och barnet enbart bygger på nuets förutsättningar eller enbart bekräftar det barnet självt föreslår, riskerar barnets lärande och utveckling att begränsas.”?
Har forskaren undersökt en avdelning med en sådan extrem position? Skulle allt bygga på nuets förutsättningar och enbart bekräfta det barnet föreslår? Och dessutom lyckats fånga de långsiktiga konsekvenserna av denna radikala pedagogik?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Halmdocka
LikeLike
Men är det inte konstigt att dra långsiktiga slutsatser om barnets utveckling och lärande?
De här farhågorna – vilka antaganden grundar de sig på?
Här ligger väl fenomenografins dilemma. Det är en beskrivande vetenskap som tyvärr ibland försöker ge svar på hur det kommer att gå i framtiden utifrån ett begränsat material.
Och nu hamnar resultatet i den politiskt heta frågan om styrning och barns inflytande. “Forskning visar….”.
LikeLike
Jag har en viss förståelse för alla som går vilse bland discipliner som börjar på “fenomen-“.
Läser variationsteori och gråter blod över begreppsförvirring.
Sedan kollar jag wikipedia och inser att det ryms en hel del under det fenomenologiska paraplyt.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Fenomenologi
“Exempel på olika filosofer som har tillämpat och fördjupat den fenomenologiska metoden är i den realistiska kategorin och deras bidrag är bland annat:
Adolf Reinach (rättsfilosofi)
Max Scheler (etik, antropologi)
bland de konstitutiva:
Aron Gurwitsch (medvetandestudier)
bland de existentialistiska:
Hannah Arendt (politisk teori)
Simone de Beauvoir (kön)
Martin Heidegger (varat och det varande)
Emmanuel Levinas (etiken efter den andre)
Maurice Merleau-Ponty (den levda kroppen)
Jean-Paul Sartre (frihet och val)
och slutligen bland de hermeneutiska:
Hans-Georg Gadamer (subjektivitet i tolkning)
Paul Ricœur (bl.a. hermeneutik och strukturalism)”
LikeLike
Frågor som avhandlingen väcker som stannade kvar hos mig efter läsning är:
Vad innebär det att utgå från barnet? Hur vet vi att det är det vi gör?
Vad gör själva målstyrningen med verksamheten i förskolan?
Utesluter “Nuets didaktik” ett mer fokuserat fokus på lärande?
Att kommunikationen ibland riskerar att “Begränsa lärande och utveckling” är väl inte en speciellt långtgående slutsats? Den “riskerar” att göra det, det kanske inte gör det. Det säger inget i stil med “Det är rätt att i varje stund arbeta med lärande, lärandet ska fokuseras i varje stund”. Snarare kan man tolka det som att målstyrningen gör nuets didaktik svår att arbeta med, eftersom nuets didaktik inte alltid sätter lärandet i första rummet, utan barnet. Oavsett vad vi tycker om det,så har vi en målstyrd verksamhet att förhålla oss till. Då är det viktigt med den här typen av avhandlingar som pekar ut svårigheter med uppdraget.
LikeLike
Det känns som en mycket viktig diskussion i en aktuell fråga.
Forskningen är väl alltid klämd mellan en längtan efter enkla svar och nyanserade problematiseringar.
En del frågor är mer laddade än andra och idag sjunger många målstyrningens lov. Oreflekterat,
LikeLike