Vem är rädd för vad?

Sakine Madon skriver en krönika om rädsla för genuspedagogiken. Samtidigt tar hon på sig uppgiften att förklara vad genuspedagogiken egentligen är – utifrån de politiska ambitionerna. Det är en ganska otacksam uppgift och texten landar i en negativ argumentation. Genom att förklara vad genuspedagogik INTE är (eller borde vara) framstår kritikerna som paranoida och allmänt reaktionära. Det lilla ordet “inte” återkommer 12 gånger. Förklaringsvärdet blir med nödvändighet lågt och vi som försöker orientera oss mellan olika riktningar inom det mångtydiga fenomenet lämnas i ovisshet.

Länk

Jag brukar gilla Sakine Madons krönikor. Här blir jag osäker. Genom att beskriva kritiker som rädda blockeras en viktig diskussion om innehåll och människosyn.

Om uppdraget är att motverka traditionella könsmönster vore det välgörande om någon åtog sig att försöka definiera skillnaden mellan dessa mönster och andra mönster? Min tes är att den logiken med nödvändighet leder till biologism – det skulle alltså finnas könsmönster som inte är traditionella i betydelsen socialt konstruerade?

IMG_2164

9 thoughts on “Vem är rädd för vad?

  1. När jag läser artikeln så får jag intrycket att Sakine Madon egentligen inget vet, hon verkar ha mycket ytliga kunskaper om genuspedagogik, mer än hennes egna dagiserfarenheter. Och då kan hon nog inte skriva på något annat sätt utan att avslöja sig. Hon kan inte skriva om vad det ÄR, varken positivt eller negativt.

    Like

      • Håller med. Men hon lever på att ha åsikter. Det betalar hyra och mat. Man behöver nog inte vara skarpare eller mer påläst i Sverige. Man kommer undan med sådant här, det blev ingen twitterstorm precis, eller har jag missat något?

        Like

        • Lite lagom snusförnumstigt.

          Jag håller delvis med om att en del av kritiken mot genuspedagogiken har varit obehagligt ryggradsmässig, men väntade mig nog en skarpare analys.

          Det är förklarar en del.

          Like

      • Skriver man “åsiktsstick” eller krönikor i en tidning och lägger sig i samma riktning som denna tidnings allmänna paroller, slår på dess favoritslagpåsar, ja, då kommer man undan med det mesta i Sverige numera. Det handlar om att ha backning från redaktionen, och de flesta som jobbar i den branschen har lärt sig att avläsa vad tidningen eller tankesmedjan vill ha.

        En krönikör granskas sällan eller aldrig hårt av en annan krönikör. Inte deras argument eller sakpåståenden i alla fall – och skulle det ändå inträffa vet de flesta hur man ska finta till det för att sedan kunna tillskriva sig segern. Eller typ “X hoppar på mig för att han hatar unga kvinnor/assyrier/kurder/folk som kan bättre än han själv”. Jaha?

        Sakine tänker i punchlines och jag kan nog inte säga att hon brukar visa någon större stringens eller ens hederlighet som debattör. Men jag kan medge att det inte är särskilt ovanligt att skriva så idag.

        Like

    • I en annan debatt har jag mött tolkningen av att “motverka traditionella könsmönster” som att ordet “traditionella” egentligen betyder “oreflekterade”.

      Jag vet inte om det är intellektuellt hederligt att romantisera medvetenhet som avgörande kriterium för handlingars värde.

      Själv försöker jag vara mer intuitiv.

      Like

      • Är det inte en självklarhet att könsroller påverkas av förändringar i yttre faktorer (biotop/sociotop).
        Vi lever antagligen i den snabbaste biotopförändringen som klotet upplevt de senaste 65 miljoner åren. Strax innan var det en asteroid som hade större impact än 1900 – talets industrialisering.

        Att könsroller med tvång förändras innebär inte att de försvinner. De bara ändras en aning.
        Men ingen har ännu besegrat det faktum att livmödrar föder fram avkommor.
        Vad som händer när detta ojämställda förhållande ändras kan vi bara fantisera om.

        Like

Leave a reply to Magnus Cancel reply