Så vill jag att teater ska vara

Third generation

Om Third Generation
Third generation handlar om barnbarnsgenerationen till dem som var offer eller förövare i andra världskriget: judar som placerades i koncentrationsläger, palestinier som fördrevs från sina hem när staten Israel blev till, SS-officerare och lägervakter.
På scenen står tio skådespelare i trettioårsåldern och berättar om sig själva och de konflikter de har fått i arv. De använder sina egna namn och berättar sina egna berättelser. Djupaste allvar blandas med respektlösa överdrifter, drastiska skämt och konfrontationer. Ensemblen utmanar både sina egna och publikens fördomar.
Spelas på tyska, arabiska, hebreiska och engelska. Textas på svenska.
Regi: Yael Ronen
Dramaturgi: Amit Epstein och Irina Szodruch
Foto: Erez Galonska
Video: Arik Avigdor
Textning: Agnieszka Fietz
I rollerna: Knut Berger, Niels Bormann, Matthias Matschke, Roi Miller, George Iskandar, Orit Nahmias, Rawda Slimann, Tamar Ben-Ami, Cathlen Gawlich, Yousef Sweid.
Gästspelet är en samproduktion mellan Stiftelsen Framtidsgenerationen och Malmö Stadsteater och genomförs med stöd av PostkodLotteriet, Gertrude och Ivar Philipsons stiftelse, Länsstyrelsen i Skåne, Malmö Stad, Region Skåne, Sparbanksstiftelsen i Skåne, Swedbank och Sydsvenska Handelskammaren.

Det finns biljetter kvar – spring!

20131025-221342.jpg

5 thoughts on “Så vill jag att teater ska vara

  1. Menar du på fullt allvar att det inte räcker med Mila 18. Pianisten och alla andra vidriga berättelser som jag växt upp med inräknad dagen D, alla andra jäkla krigstidningar, krigsfilmer, sviniga debatter och annan dystopisk dynga.

    Numera föredrar jag :

    Annars dör jag före farsan.

    Dyngbrunnen är proppfull!

    Like

      • Jag förstår att du inte hänger med.
        Jag vill bara berätta att jag är övermätt på alla former av dyster information. Jag behöver humor och lättsinne.
        Rasism, människans vidrigheter och sura feminister ingår alla i den dystra diskursen.
        Jag vart bara lite nostalgisk och kom plötsligt på herr Tati. Jag skall köpa en box med hans filmer + en box med gamla svenska pilsnerfilmer.
        Skratterapi skall tydligen fungera.

        Like

        • Ok – för mig var det väldigt upplyftande att se en pjäs där tyskar, judar och palestinier samtalade om skuld och ansvar på ett befriande öppet sätt.

          Jag trodde inte det var möjligt.

          Ibland behöver vi teatern för att få hopp.

          Like

Leave a reply to andersbwestin Cancel reply