Den här filmen tillför kanske en dimension på frågan om betygens motiverande funktion.
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Den här filmen tillför kanske en dimension på frågan om betygens motiverande funktion.
Tysta tankar 
Betygens funktion är inte att vara motiverande. De ger information om att den som erhållit betyget uppvisat kunskaper minst motsvarande betygskriterierna vid ett givet tillfälle. Den som använder betyden för att försöka motivera någon att göra något är ute på väldigt tunn is. Får jag rekommendera frälsarkrans?
LikeLike
Jag tror det är svårt att slå fast vad betygens funktion egentligen är. Lite diplomatiskt kan vi väl säga att betygen har många funktioner.
Studenterna undersöker också lärarnas tankar om betygen (i förhållande till IUP) och försöker relatera till andra teorier om motivation.
Men om vi accepterar behaviorism som en grundläggande modell för beteende är det svårt att värja sig från tanken på människan som en belöningssökande varelse.
I just den här filmen är det en ganska vacker bild – kanske har sonen och fadern kämpat tillsammans för att uppnå det där betyget som tycks ha en avgörande betydelse för framtiden.
Om vi väljer att bortse från motivationsaspekten återstår informationsaspekten. Då blir det en teknisk fråga att skapa matriser som är transparenta och tillräckligt nyanserade för att fånga kunskapens olika dimensioner.
LikeLike
Diplomati är inte min paradgren.
Och det finns därtill inget behov av matriser ’tillräckligt nyanserade för att fånga kunskapens olika dimensioner’. Den som behöver informationen är inte intresserad av ‘kunskapens olika dimensionen’, utan av att veta att personen i fråga har kännedom om ditt och behärskar datt. Det är allt. Att mystifiera betygens betydelse in absurdum för att försöka skapa någon ideologisk poäng skapar bara stress i onödan, hos alla, inblandade eller åskådare.
LikeLike
Tja – på högskolan har vi ju Bologna. Står det G har du uppfyllt alla kunskapskraven. Det borde ju vara enkelt.
Förutsatt att det finns en gemensam förståelse för vad det står i kursplanen.
LikeLike
Tja, det är väl inget orimligt högt krav att ställa på lärare, såväl betygssättande som den som tar emot informationen betygen ger?
LikeLike
Om du själv får formulera examensordning, kursplanemål och examinationsuppgifter – då är det ett mycket rimligt krav.
Tyvärr har tendensen inom högre utbildning varit att höja kvalitet genom att skruva upp krav och minska resurser.
LikeLike
So what?
LikeLike
Om den informerande funktionen urholkas blir den andra funktionen mer framträdande.
Den klassiska tanken på betyg som urvalsinstrument med högt värde när det gäller att förutsäga framtida studieframgång är det ju inte så många som tror på nu för tiden.
Eller hur?
LikeLike
Betyg är inga kristallkulor, de talar om vilka förkunskaper individen kan förväntas ha. That’s it.
LikeLike
Om betyg enbart vore ett kvitto på upnådda kunskapsmål skulle ju inte elver oroa sig för låga betyg utan för sin bristande kunskap. Så är inte fallet.
Betyg är ofta det enda värdemätande instrumentet elever möter från skolans sida och blir därmed ett mål i sig. I värsta fall blir betygen existentiella mätvärden också. “Bra betyg=duktig elev”, inte som det borde vara “duktig elev får bra betyg”. Man kan ju vara en duktig elev utan att få bra/motsvarande betyg.
LikeLike
Elever oroar sig för betyg eftersom betyg är vad föräldrar och lärare fokuserar på. Som de gamla sjunga tralla de unga, du vet.
Det enda som krävs är att någon går först. Vågar lärarkåren, tro?
LikeLike
En skola som fokuserar på kunskap – det vore en nåd att stilla bedja om.
Frågan är väl om betygen stödjer den strävan? Idag ersätter de IUP för barn i de tidigare åldrarna och det är en ganska stor förskjutning. Jag vet en del lärare som menar att de inte fyller samma funktion.
LikeLike
Betygen har inte med saken att göra. De varken stödjer eller stjälper möjligheten för läraren att fokusera på kunskap. Det är bara för lärarkåren att sätta igång, styrdokumenten stödjer en skola som fokuserar på kunskap, myndigheter stödjer det, regeringen stödjer det.
Och givetvis fyller de inte samma funktion som IUP, det är ett helt annat verktyg som fyller en helt annan funktion. Jämför med att använda en hammare till att bre en smörgås respektive slå i en spik. Det första går förmodligen på något vis, men jag rekommenderar att man väljer verktyg efter behov, inte efter vad man råkar ha närmast till hands.
LikeLike
Det låter inte så praktiskt att bre smör med hammare. Det ska jag komma ihåg.
Jag undrar över hur du kan vara så säker på funktionen hos betyg. Det är antagligen en betydligt mer komplex företeelse än regering, skolverk och styrdokument medger.
LikeLike
Reflektion, forskning, historia och offentlig debatt.
LikeLike
Jo – jag är helt för.
Men det är något i faderns uttryck och pojkens ansikte som inte riktigt låter sig fångas in i en intentionell analys.
Tolkningen av fenomenet betyg handlar kanske om vilken position vi har. Som lärare har vi ett intresse av att beskriva betyg som neutrala indikatorer av kunskapsnivå. En del av det professionella arbetet och i sanning en grannlaga uppgift. Då finns det en uppenbar risk att vi blundar för de negativa sidorna av betygsättning.
LikeLike
Faderns och sonens uttryck är ointressanta i sammanhanget. Det är en känslomässig reaktion som kommer ur föreställningen om betyg. Förändras föreställningarna förändras reaktionen.
Skolans och lärarens uppgift handlar väl om att hålla fokus på kunskapen, inte föräldrarnas känslomässiga reaktioner?
LikeLike
Det handlar väl om fokus? Om barn och föräldrar uppfattar betyg på ett helt annat sätt än intentionerna har vi en intressant situation.
Särskilt spännande om vi betraktar föräldrar/barn som kunder och läraren som säljare av tjänst.
LikeLike
Inte speciellt spännande, nej. Snarare rätt krystat, och bygger på att aktivt bortse från hur viktig lärares offentliga hållning till betyget är.
LikeLike
“Offentlig hållning”? Menar du att det skulle finnas en annan privat aspekt – mellan skål och vägg?
Vem gynnas av den dubbelheten?
LikeLike
Bekvämligheten, givetvis. Dessutom uppfattar jag ibland drag av något jag närmast skulle beskriva som en pseudo-rebellisk hållning, ofta motiverad med något luddigt argument om att man ‘skyddar elevernas kreativitet’ när man, mellan skål och vägg, men inte sällan inom hörhåll för såväl föräldrar som elever, talar om betyg som ‘kontrollinstrument’, ‘tvångsmedel’ etc.
LikeLike
Var uppfattar du det?
LikeLike
Främst i sociala media, i bloggars kommentarsfält, i grupper på Facebook där det då och då söks samförstånd just genom att i signalera denna hållning tydligt, ofta i samband med ett slentrianhackande på Björklund utan mer substans än att han är just den han är. Det är varken särskilt konstruktivt eller innovativt, och tjänar snarare till att öka de ångestproblem som bedömning av alla slag medför än att göra skolan mer kunskapsfokuserad.
Men jag har gott hopp, jag tror det är en fas debatten och skolan går igenom, ett pendelslag på vägen mot balans.
LikeLike
Aha – jo ilskan mot utbildningsministern har många olika former. En del av dem är verkligen olustiga och jag försöker hålla distans till de yttringarna.
Samtidigt finns det fortfarande ett stort behov av kritisk analys när det gäller idéerna bakom den störtvåg av reformer vi upplevt.
Strategin var ju att svartmåla svensk skola i början av 2000-talet (med DN som megafon) för att därefter rida in och ikläda sig riddarmanteln.
Förenklingar har en tendens att bita upphovsmannen i nacken.
LikeLike