https://twitter.com/flyingmartin/status/392920847402283008
Jag har tidigare kritiserat Delegationen för jämställdhet i skolan för att förenkla frågan om pojkarnas dåliga skolprestationer. Standardförklaringen är att pojkarna är del av något som kallas “antipluggkultur” och att de bör skärpa sig. Skolan i sig betraktas som könsneutral och pojkarna är problembärare alternativt föremål för medvetandegörande.
I länken ovan tycks artikelförfattaren vara angelägen om att sprida budskapet – medvetenhet ger resultatförbättring. Tyvärr verkar problemet vara mer komplicerat och det statistiska underlaget är minst sagt motsägelsefullt.
Snart kommer maskulinitetsutredningens slutbetänkande och jag hoppas att Svend Dahl & co har lyckats hålla huvudet kallt och sinnet öppet för andra förklaringsmodeller.
Om vi ska kunna bryta trenden krävs det att skolan och lärarkåren vågar ifrågasätta sig själv och myten om könsneutral undervisning.
Tysta tankar 
Det är lite märkligt att kvinnodominansen i lärarkåren så sällan förs på tal.
LikeLike
Någon borde titta på den forskning som menar att lärarens kön inte spelar någon roll.
Det är ganska banala studier på individnivå som tycks bortse från skolans institutionella karaktär.
Tyska tandemstudier är också svårtolkade och skjuter in sig på personliga egenskaper hos individerna. Jag skulle föredra en forwkning som beskriver erfarenheternas betydelse.
LikeLike
Läser i senaste Forskning o Framsteg att ekonomiforskaren professor Elisabeth Sundin (Linköpings universitet) redan 1988 i en sk framtidsstudie förutspådde att vi år 2020 hade accepterat könens grundläggande olikheter och därför återigen infört könsuppdelade skolor och att pojkarna återigen tillåts få välja tekniska utbildningar och yrken samt att flickor återigen tillåts fokusera på de framtida högstatusyrkena inom vård och omsorg.
Slutorden är: Männens och kvinnors olikhet är något av det mest fundamentala i vårt samhälle. Det är det viktigaste att ta med sig in i framtiden.
PS! Hon jobbar fortfarande kvar som professor ! DS!
LikeLike
Här är en genusforskare som hävdar att det är en klassfråga snarare än en könsfråga, i den mån antipluggkultur alls förekommer.
http://vimeo.com/67116720
LikeLike
Jag brukar föreslå att staten ska utbilda klasspedagoger som ska lära arbetarna att veta hut och skärpa sig.
Fast det kanske vi redan har?
LikeLike
Den klassiska skolan?
LikeLike
Tittar man på Frejaskolan är det en småstadsskola där eleverna kommer från hem med ganska låg utbildning. De flesta föräldrar har som högst gymnasial nivå. Skolan är ett medelklassprojekt i grunden och många ur arbetarklassen känner sig inte hemma i den miljön. Hur föräldrar överför sin negativa inställning på sina barn har vi alla sett. Dock skiljer sig inställningen och målen mellan killar och tjejer. Killarna på landsbygden hittar sin identitet utanför skolan. Att kunna ställa in ventilspel på en dieselmotor är bättre än att lösa ekvationer i matten. De ser en framtid på landet. Tjejerna vill oftare därifrån. In till stan med större utbud än en döende ort på 5-6000 invånare bortom allt. Skolan är nyckeln oavsett om man gillar den eller inte.
Det hon tar upp i filmen är intressant. Tjejernas strategi är att verkligen läsa av skolans kod. De gör precis vad lärarna säger ger resultat. Och de gör det snyggt. Killar från arbetarbakgrund tenderar att hitta sin identitet annorstädes och killar med studiebakgrund pluggar mer i det fördolda, för att framstå som smart. Dessutom tenderar de att utmana skolan mera. Hitta egna vägar och lösningar. Det kan leda till att man briljerar eller misslyckas. Dessutom presenterar de sämre än tjejerna, så man måste leta efter guldkornen. Det gäller som lärare att kunna skilja på okunskap och slarv. Ställa krav på killar om hur man presenterar
Jämför man med min dotters gamla klass på en Montessoriskola var det killarna som drog upp medelbetyget i nästan alla ämnen. Ingen antipluggkultur där inte. Men då har nästan alla elever studievana föräldrar. Fortsätter vi att se könen som enhetliga stereotyper kommer vi missa målet.
Detsamma med “invandrares problem”. De flesta invandrare har inga speciella problem i skolan. Från nordiska grannländer, Västeuropa, östra Asien, Amerika. Däremot är det problem med vissa kulturer från MENA-länder och Balkan. Pojkarna har ytterst få krav på sig hemma och har mycket svårt när de krockar med svensk skola. T ex att man inte lyssnar på kvinnor (pappa bestämmer). Där måste man våga sätta in resurser för att få föräldrarna att förstå vad som krävs för att fungera i skolan och i Sverige. Utan att vara rädd att bli kallad rasist. Annars är de pojkarna chanslösa här.
LikeLike
jösses vilka åsikter? man blir mållös…..
LikeLike
Vid vilken ålder anser pedagoger, politiker, forskare, genusvetare och deras likar att det ska vara pojkarnas ansvar för hur skolan är organiserad, hur undervisningen sker, hur lärarnas utbildning är uppbyggd, hur den sneda könsfördelningen bland personalen inverkar på undervisningen, hur nationella prov konstrueras för att vissa politiska mål ska nås, hur betyg sätts för att “rätta till” snedfördelningar som inte är politiskt gångbara, vilka samhällets förväntningar på dem är, hur tidigare generationer pojkar haft det etc?
Listan kan göra väldigt lång och jag förstår inte hur en liten grabb ska kunna ha koll på allt detta – han har fullt sjå med att hänga med i pluttifickationtabeller, rastfotboll och genusimpregnerade läxor.
Är det på förskolenivå eller får dessa skolgossar respit tills de börjat ettan?
Ansvaret kan väl inte lämpas över på barnen, eller? Är det inte uppenbart pinsamt att vuxna människor/lärare pratar om antipluggkultur när de själva är rädda för att ge krävande läxor till barnen?
Min grabb genomförde, på eget bevåg, en egen undersökning på sin skola (han var då åtta år). Han frågade alla lärare han såg på lunchrasten: Vem stred vid Waterloo och vem vann?
En av tolv lärare hade ett korrekt svar (och denna lärare kom från Kanada)! De flesta kunde inte ens pricka rätt gällande korrekt århundrade, krigsskådeplats eller länder som var inblandade.
…och då hade de haft temamånad på skolan kring just den här historiska perioden.
Min grabb fick själv svara på min kritiska fråga (som ansvarstagande förälder): “Vet du själv vilka som stred och vem som vann?”
Hans svar: “Napoleon (Frankrike) och Wellington (England). Man säger att Wellington vann, men ingen vinner i krig, pappa.”
Min poäng:
Vi ska inte underskatta barnen, men inte heller ge dem ansvar för system/organisationer/fel som vi vuxna skapat.
LikeLike
Det är nog ovanligt att barn uppmuntras att inta ett kritiskt perspektiv på skolan som organisation.
Lösenordet har varit *anpassning* och den viktigaste egenskapen har varit förmågan att läsa av lärarens önskningar. Där har pojkarna stora brister.
LikeLike
I genusfrågor anses ju tom förskolebarn syssla med normkritiskt arbete. Skolinspektionen kritiserar tex Uppsala kommun att de brister på den här punkten (länk).
LikeLike
Oops. Visst samma video som Bashflak länkade till ovan.
LikeLike
Wellington fick senare sitta i Towern i ett kvartssekel, dock inte som fånge utan som befälhavare för slottet och dess garde. 😉
Flickor har ju traditionellt skolats in i att anpassa sig till institutionella miljöer, att läsa av var gränser och önskningar går – och anpassa sig till dessa snarare än att utmana dem, eller aggressivt alternativt kyligt kräva sin rätt. Det är inte konstigt att det ger positiva poäng i dagens skola.
Men visst stämmer det också att skolan inte erbjuder mycket till tydligt maskulina förebilder och att det här att utmärka sig i klassrummet har kommit att bli en kvinnligt kodad sak – det ses sannerligen som osexigt för en kille att sitta och plugga in grammatik eller att (bildligt talat) få en guldstjärna i boken för ett föredrag eller en snygg powerpoint-pesentation.
LikeLike
Det finns mycket att diskutera, bla bristen på manliga lärare, stereotypa attityder kring hur pojkar “är” i skolan etc.
Se gärna Ann-Sofie Nyströms video där hon talar om sin forskning kring riskerna med att prata om en antiplugg-kultur bland pojkar.
Det handlar mest om att man ska lyckat på prov utan att det ska synas att man pluggat – inte att man inte pluggar alls.
LikeLike
Mmm, det är mycket negativt laddat bland killar att kunna anklagas för att “fjäska för läraren” – dvs att ha ansträngt sig. Internt bland flickorna är det där inte lika eldfängt eftersom normen är att “vill du någonstans och är smart, så anstränger du dig och läser på”.
Och en tråkig bieffekt av detta med att killar ger sken av att inte ha ansträngt sig är ju den här bilden som finns överallt i dagens popfeministiska debatt: män *har* inte ansträngt sig. Även de män som gör karriär inom ett tufft och kunskapsanknutet yrke har mest bara glidit fram på en patriarkal räkmacka. Det är bara tjejer som faktiskt behöver anstränga sig riktigt för att komma någonstans, får vi veta. Männen är både småkorkade, lata och gynnade av systemet. Denna polariserade bild är inte till någon hjälp alls, och sann är den inte heller.
LikeLike
Varför görs det ingen seriös forskning på könsliga förbilder, berömmets existensiella värde kopplat till signalgivarens kön, behovet av distans till det som det motsatta könet anser vara status.
Kortfattat hur utageras sexuell selektion i en kortsiktig kulturellt, individsexuellt statusbygge. Memerna införda i den sexuella selektionsmodellen.
Genusvetenskapen har inte ens vågat ta i frågan.
Dvs sånt som “ansvarar” för kulturers överlevnadstid.
LikeLike
Bra fråga. Man kan notera att det (i dagens Sverige) räknas som helt okej för kvinnliga skribenter, forskare, krönikörer och aktivister att säga: ingen får sätta sig på mitt behov av att bekräftas som kvinna, eller nalla på min rätt att själv, ensam få sätta dessa (sexuella eller i övrigt personliga) behov och begär i ord. Det är alltså inte bara ett krav att själv få tala, utan ett upprört krav att män inte ska få falla dig i talet i dessa frågor, inte ens i efterskott.
För män gäller däremot inte alls samma sak. Om en man offentligt vädjar till sitt naturliga behov, eller mäns behov, av att få känna sig uppskattad och älskad som man, så anses han ha klivit rakt in i gubbslemsfällan.
LikeLike
Bortsett från den känslomässiga orättvisan som du beskriver så är jag äkta intresserad av den rent objektiva forskningsgrenen som jag försöker beskriva.
Tex hur förändras förebildsbehoven när man passerar åldersstadierna från grabben i tvåan som antagligen tycker att det är jättemysigt med fröken via mellanstadiet när hormonsignalerna succesivt bygger om hjärnan och de existensiella behov som detta motsvarar.
Sen sitter man helt plötsligt i 8;an med en massa könsmogna småhonor som betraktar en som en vråltönt och med en fröken som saknar all koll på den unga mannens existensiella behov.
Att sen fullständigt korkade akademiker gör utredning på utredning om varför grabbhalvorna misstror skolan som arena är en ungefär lika naiv känsla som Darwin måste ha upplevt sina interna konflikter om Skaparen då någon gång i mitten av 1800-talet.
Varför forskar inte evolutionsbiologer på homo sapiens?
LikeLike
Men vi har inte varken könsneutral eller klassneutral skola. Normeleven är en flicka född före midsommar. Ofta har man plockat bort moment och metoder som fungerar för pojkar.
Den är heller inte klassneutral. Praktiska ämnen har lägre status än teoretiska. Dessutom försöker de bli mer teoretiska. Teoretisk slöjd och teori om hälsa (tas ändå upp på biologin i NO), istället för att få vara de vattenhål av hands on och rörelse de är i en öken av böcker. Skolan har ett imageproblem att sälja in sig till stora grupper i samhället.
LikeLike
Imageproblem – jag brukar beskriva det som en fråga om legitimitet.
Eller på ett djupare plan: mening.
LikeLike
Visst är det så att skolan har anpassat sig till den nya tjänsteekonomin, dess metoder, dess stil och dess (ofta halvluddiga och förtäckt övertalande) språk. Att kunna prata loss på ett sätt som faller in i det man “borde” göra eller säga har blivit mycket viktigare än praktiskt kunnande eller aktiv problemlösning, vare sig den senare handlar om elektriska apparater, kemiska experiment eller förståelse för hur grammatik fungerar.
LikeLiked by 1 person
Känner mig kränkt av denna bilaga , jag tänker hur mycket jag vill och hur högt jag vill.
LikeLike
Du menar väl kan istället för vill. Annars blir du övernaturlig.
LikeLike
Svend Dahl, som ledde MaskU, var ju f ö tidigare gift med Isobel Hadley-Kamptz, som satt i Delegationen för Jämställdhet i skolan. isobel är en av de mera envetna förespråkarna för bilden av att killar som grupp nästan alltid är dummare och trögare än tjejer, och att det historiskt sett alltid har varit så. Det har slagit igenom så fort en hyfsad grupp flickor fått samma möjligheter att delta i skolan som killarna, brukar hon hävda. Pojkarna framstår med den inställningen som inrotat mer trubbiga, dumma och våldsamma – men gynnas av systemet (?). En ond triangel.
Man kan utgå från att den modellen har påverkat Svend Dahl en del – i de här kretsarna jobbar man sida vid sida.
LikeLiked by 1 person
Jag har en vag förhoppning om att den där utredningen ska sjunka ner i en djup grop av historisk glömska.
Tillsammans med de olika rapporterna från delegationerna för jämställdhet i förskola, skola och högskola.
LikeLike