De här tjejerna verkar ha kul. Jag är för alla former av dans och sneglar lätt avundsjuk på den glada gemenskapen.
I början på 90-talet uppträdde Gert Fylking tillsammans med några andra herrar på Varieté Hilfons på Kiviks marknad. Jag minns barnens förvånade miner när de drog igång sina “kirgisiska propellrar”. Nu kanske tiden är mogen för en sådan dansgrupp?
Tysta tankar 
Ohh alla dessa damer och deras terapivarianter.
Igår såg jag Ebba Witt Brattström i intervjustolen.
Jag är övertygad om att hon menar att det inte var tutterapiburlesk som Grupp 8 hade i åtanke när de kämpade mot gubbsen på 70-talet.
Inte det här heller:
http://www.dn.se/kultur-noje/musik/sinead-oconnor-hotar-miley-cyrus-med-stamning/
LikeLike
Jag hör ju till de där hippieliberalerna som menar att det handlar om konstnärlig frihet att uttrycka sig. Då hör det till att testa gränser på alla plan.
Det ska bli spännande att se hur skolorna bemöter barn som vill göra den här sången på mimfestivaler.
LikeLike
Glöm inte ballongdansen! Fast den var något mer pryd.
LikeLike
Ah – tänkte inte på den! En oblyg sexualisering av det manliga könet.
LikeLike
Fast terapi var det väl ändå inte.
Eller skall vi män börja klassa manlig humor som en variant av terapi.
LikeLike
En längtan efter nakenhet?
Förvånansvärt stor del av den internationella mansrörelsen är ganska naturromantisk. En vag känsla av att vantrivas i kulturen och en längtan efter att få bejaka något ursprungligt….
Tja – jag är inte kräsen. Ballongdansterapi låter både uppfriskande och nyskapande.
LikeLike