Daniel Suhonen har skrivit en obehaglig text i ett obehagligt ämne,
Jag vet inte varför jag känner mig manipulerad. Kanske skulle jag vilja tala med damen ringde upp? Det känns som om något inte stämmer i berättelsen. Eller är jag ovan vid den här formen av allvar?
Möt dina medmänniskor med rak rygg och öppna ögon. Det är enda sättet att få reda på vad som döljer sig bakom fasaden. Hälsa på dina grannar. Byt ett ord i porten. Säg ifrån. Poeten Claes Andersson skrev i en dikt ett par rader som löd: ”Se upp för dem som bara vill leva / sitt liv i fred. / De skyr inga medel”.
Plocka fram det som kommit fram i skymningarna på kräftskivorna denna höst. Vad var det för åsikter? Vad tycker folk? Sa du ifrån? Om inte, förbered dig på att börja säga ifrån.
Samla dina vänner för att diskutera hur vi gör motstånd mot en tidsanda som gör oss apatiska, hatiska och rädda.
Vi vet exakt hur det går till. Hur hatet går till.
Och vi vet hur man kan stoppa det. I alla fall måste vi göra vårt bästa.
Vi måste sätta stopp för fascismen mitt ibland oss. Det kan inte lämnas över till någon annan. Vi måste göra det själva. Var och en och tillsammans.
Tysta tankar 
Aha, talibanen Suhonen har skrivit. Efter att sysslat med olika etniska grupper i samhället kan jag notera att de värsta hatet sker mellan befolkningsgrupper i samhället som inte är etniskt svenska. Det är ju därför judarna har problem i Malmö.
LikeLike
Kanske att han gör sig till representant för alla som är Förföljda och Goda, samtidigt som hans story har blivit så renodlad óch snyggt stiliserad (stelt, sniket äldre par versus ung svensk-afrikansk familj med söt flicka) att den blir omöjlig att besvara med något annat än “Ja och Amen!” Och i och med det här renritade upplägget blir det ju också tydligt att varje ifrågasättande: gick det verkligen till exakt så här? och är inget utelämnat? – kan bemötas med att nu är herrn på rasisternas sida.
Jag hade samma slags problem med Jonas Hassen Khemiris öppna brev till Beatrice Ask i DN, plus att jag uppfattade den som både nedlåtande mot Ask som person (“låt oss byta skinn” visade i sin kontext rätt tydligt att han beskrev henne som en ful och blek äldre kvinna), vag och självmotsägande. Men den här sortens inlägg är ju inte tänkta att granskas hårt i fråga om vad de säger och hur de argumenterar..
LikeLike
Jag kan sakna den där svartvita världsbilden. Och inser att det är lugnast att följa den journalistiska grundregeln:
“Kolla aldrig en bra story – den kan spricka”
LikeLike
Mmm, man kan också säga att idag vill tidningarna – även morgontidningar – ha en väldigt tydlig och dramatisk skurk att peka på i alla lägen. Förr var det kravet mer av en “billiga-gatan-grej”.
LikeLike
Samtidigt fortsätter Sydsvenskan att bevaka malmöpolitiken med stor uthållighet. Jag är förvånad över att inte skandalen i Jobb Malmö väckt större uppmärksamhet.
LikeLike