Det händer inte mycket. Ryktena snurrar på Flashback. Polisen väntar på att vittnen ska våga träda fram. Tanken på att 200 människor har sett en avskyvärd handling och väljer tystnad är djupt deprimerande.
Sydsvenskans bevakning är inte övertygande. När redaktionsledningen behöver påpeka att de inte ska hyckla blir jag orolig på allvar.
Tysta tankar 
Sydsvenskan hade redan på 90-talet ett stadigt rykte om sig, inte minst känd bland journalister och fotografer, att aldrig skriva “en familj från Irak/Egypten/Mellanöstern” eller “en man från Kongo” eller ens “en afrikansk(italiensk/rysk man” såvida det fanns något slags koppling mellan dessa personer och skånsk kriminalitet. Det gjorde man bara inte. Det uppfattades naturligtvis avläsarna som undvikande och skenheligt.
Policyn sitter forfarande i, även när storyn gör det fullständigt klart att det handlar om en invandrarfamilj. Det är 99.9% säkert att denna artikel handlar om personer från Afrika eller Mellanöstern: http://www.sydsvenskan.se/lund/valdtagen-och-inlast-i-16-dygn/
Vilken svensk våldtäktsman skulle villigt ta hjälp av kvinnliga släktingar eller nära kvinnliga vänner för att hålla sin exhustru fången? Skulle han ens ha vågat be två kvinnor om hjälp att med våld tukta en tredje? Historien är bara tänkbar i en klankultur med stark manlig auktoritet och sammanhållning, och det skriker naturligtvis Mellanöstern, men om detta inte ett ord.,
LikeLike
Se det positivt. Tidningen har i alla fall valt att berätta om gärningspersonernas kön.
Hur blir en nyhetsförmedling relevant? Det finns mycket att fundera över för en redaktör som bestämt sig för att inte hyckla.
LikeLike
Det var sant – tänk om de hade skrivit “hen” och “personen höll sin ex-partner fången i två veckor och våldtog henom” hela vägen?
LikeLike
Facebooktråden är deprimerande läsning. Jag anar att en del av bilderna på den misstänktes facebooksida är provocerande på många plan. Det ska bli spännande att se hur kvällspressen hanterar fallet.
LikeLike
http://ekstrabladet.dk/112/article2105938.ece
Jag vet inte vad som är värst.
LikeLike
Holy crap…
Hörde för en timma sedan (utan någon koppling till dessa fall) med en dansk-pakistansk-brittisk kvinna som jag är bekant med online; hennes mor är engelska, hennes biologiske far (som hon själv beskriver som en skitstövel och smågangster) var dansk, modern gifte om sig med en man från Pakistan, en betydligt bättre make och far, och familjen blev alltså muslimer och flyttade ner till Lahore, det var runt 1990 – och som vuxen flyttade vår hjältinna till England och blev anglikan av den mera högkyrkliga sorten; hon arbetar numera för Church of England. I alla fall, jag skissade upp den aktuella historien med polisens “zigenar/resande-register” och kraven på den nationella polisledningens avgång etc, frågade henne hur hon bedömde att det här skulle slagit i England. Hon svarade: visst hade man blivit upprörda en del i media “but no real outrage among the broader people”. Och långsiktigt hade det inte blivit någon stor sak av det.
Och trots att polisfrågor och polisskandaler diskuteras mycket mer i England än i Sverige (Stephen Lawrence-fallet t ex) så är det svårt att tänka sig att ett inofficiellt, ofta grovmaskigt och dåligt uppdaterat ‘register’ över zigenare skulle väckt krav på en nationell ursäkt från Cameron om det hänt i England (bedömde vi båda). Här är det verkligen Sveriges bild av sig själv som världsbäst på antirasism som krockar med den grå eller småsjabbiga, men knapast nazistiska, verkligheten.at
LikeLike