Det här programmet har många bubblande skratt och tar ställning för barns rätt till ostörd sammanhängande lek. Det räcker för mig.
Länk till Barnen
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Det här programmet har många bubblande skratt och tar ställning för barns rätt till ostörd sammanhängande lek. Det räcker för mig.
Länk till Barnen
Tysta tankar 
“I läroplanen för förskolan står det tydligt och klart att barnen, även de minsta, ska ha inflytande på förskolan, speciellt över sin egen lek”
Som jag ser det är detta väl bra, men i princip ett bakvänt resonemang. Utgångspunkten måste(!) vara att lek alltid(!) ska vara fri. Om leken inte är fri är det väl inte äkta lek?
Frågan borde i stället vara i vilken utsträckning, om alls, vuxna ska ha inflytande över leken.
Lek är en stunds respit från de vuxnas pedagogiska och ideologiska inflytande över barnen. Det är en oas, ett andningshål, en fristad. Det går alltså inte att förhandla om leken och därmed är det inte en fråga om barns inflytande.
LikeLike
Jag håller med dig. Tyvärr har många försökt pedagogisera leken och därigenom banaliserar värdet. Leken blir då en trevlig träningsform för att utveckla önskvärda färdigheter.
I en målstyrd verksamhet krävs det starka pedagoger för att stå emot de här tendenserna.
Mycket starka.
LikeLike
Jag är tveksam till att kalla något för “konst” när man bara är sig själv och inte har för avsikt att egentligen påverka andra. Barn är barn, och vuxna med ett visst mått av barnslighet är trevligt. Vuxna utan eller med för mycket av dito är otrevligt.
LikeLike