…och ibland känt mig ganska ensam i mina försök att diskutera teoretiska motsägelser och praktiska konsekvenser. Som lärarutbildare har jag ansträngt mig för att hålla en låg profil. Det har inte alltid gått så bra.
Många förskolor har försökt leva upp till läroplanens krav på att motverka traditionella könsmönster. Få ställde frågan vad det innebar? Var alla könsmönster traditionella – eller finns det några goda (otraditionella)? Staten band upp sig för manipulativa metoder och lanserade dem över landet. För mig var det plågsamt att se frågan om jämställdhet banaliseras och instrumentaliseras. Ofta skedde allt under ytterst normativa och moraliserande former – föräldrar skulle medvetandegöras. I senaste numret av tidningen Förskolan diskuteras olika riktningar inom genuspedagogiken på ett välgörande öppet sätt och jag känner att luften är lite lättare att andas.
Utifrån Klara Dolks avhandling är det möjligt att kritisera kompensatoriska och könsneutrala ansatser på ett nyanserat sätt. Kanske är tiden mogen för en komplicerande genuspedagogik. Vi behöver inte fler förenklingar.
Tysta tankar 
Att vara kritisk i en miljö där man betraktas som motståndare till jämställdhet om man är kritisk till den påbjudna genuspedagogiken betyder risk och kräver mod. Beundransvärt är mitt omdöme.
Det finns saker som verkligen behöver problematiseras.
LikeLike
Tack – jag försöker undvika enkla lösningar. Tyvärr ligger det ofta i pedagogikens natur att förenkla problem till en nivå där politiker kan visa handlingskraft.
Nu har något hänt. Kanske. Tror jag.
LikeLike
Varför inte skrota genuspedagogiken och låta barn vara barn istället? Bygga upp trygghet och självkänsla. Och låta barnen leka med vad de vill och hur de vill. Motverka mobbning och göra klart att alla är lika mycket värda oavsett vem som leker med dockor och vem som leker med bilar.
Ideologiska påhitt i förskola och övriga utbildningsnivåer som “genuspedagogik” och “entreprenöriellt lärande” är jämförbart med att vissa tidigare statsbildningar, som vi numera föraktar, gjorde motsvarande ansträngningar för att låta marxism-leninismen genomsyra all utbildning.
LikeLike
De flesta länder ser skolan som ett instrument att fostra medborgarna. Svenska läroplaner är trots allt skrivna i en ganska individualistik anda.
Varje barn ska utveckla sin förmåga….
LikeLike
Intressant och skrämmande att de flesta länder har liknande fostring i läroplanen.
LikeLike
Men vad är alternativet? Om staten är ett instrument för skapandet av lojala medborgare vore det mycket underligt om den här möjligheten inte användes.
Alternativet är total föräldramakt, och då är vi tillbaka i tiden innan folkskolan. Med tillägget att kyrkan inte längre är en stark aktör.
LikeLike
I USA tillåter man ju hemmaundervisning (home schooling) på ett i praktiken ganska vildvuxet sätt. Resultaten kan ibland bli lysande men det kan också leda till att barnen får en väldigt skev “skolgång” med stora luckor eller mycket avvikande ideologier, till exempel om “läroplanen” där hemma är baserad på Hare Krishna eller djupt socialkonservativa idéer.
Om vi ska förutsätta ett samhälle som består av medborgare, inte bara av herrar och drängar osv så är det nog svårt att tänka sig en skolvärld som helt undviker normer eller bara betraktar dem som individuella nycker och moden: “du tycker si och vi tycker så”.
LikeLike
I Sverige romantiserar vi (åtminstone på det retoriska planet) kritiskt självständigt tänkande och är mer tveksamma till skolans fostrande uppgift.
Det leder ju till viss förvirring.
LikeLike
Frågan är förstås nutilldags hur man avgränsar “fostran i skolan” – handlar det om att eleverna ska tillägna sig ett visst bildningsstoff, vissa kunskaper som anses nödvändiga, en viss slags anda som också skulle finnas i samhället runt om dem, ungefär som när engelska internatskolor förr i världen avsåg att fostra unga män till en attityd som var både sportslig och tuff? Eller betyder det att läraren tar upp en socialarbetares eller fritidsledares uppgifter för att man sedan ska kunna bedriva undervisning?
Om det är det första så visst, den moderna svenska skolan vill inte gärna tala högt inför världen utanför om att “det här tänker vi se till att ungarna har internaliserat, inte bara ett visst kunskapsstoff utan en viss anda, en viss bild av vad som är viktigt”. Men har man någonstans lyckats med att faktiskt föra ut ett sådant program till *alla* barn och få det at fungera för alla?,
LikeLike
Jag står ut med en hel del idealism – men det får inte bli för långt mellan ideal och verklighet. Då riskerar barn, föräldrar och lärare bli statister i ett olustigt skådespel.
LikeLike
Läs Gens, att “låta barn vara barn” kallas förtryck, i alla fall då barnen är pojkar.
LikeLike
http://www.newsmill.se/artikel/2011/05/16/pojkarna-p-f-rskolan-f-rs-ker-fly-pedagogerna
Jag känner till Gens argument.
LikeLike
Det var svar på Ekvalists “Varför inte skrota genuspedagogiken och låta barn vara barn istället?”
Din newsmill-artikel har jag läst.
LikeLike
Genuspedagogiken är inget annat än en akademisk hägring som försöker dölja det faktum att när kvinnor tar över en manlig arena så är det ett tydligt exempel på att det är kvinnan som från den upplevt underordnade positionen vill radiostyra mannen attt skapa nya arenor under ansträngande tävlingsformat.
Enbart av det enkla syftet att kvinnan ständig är på jakt efter den optimala hanen till sin avkomma. Manligt nyskapande är i grunden en variant av de selektionsmekanismer som effektiviserar partnervalet.
Hanarna som inte orkar/kan nyskapa ges låg status i partnervalet och får därför i sämsta fall ingen avkomma. (en besvärande stor procent)
Genusvetenskap och genuspedagogik är således bara en ytterligare metod att betrakta mannen som den legobyggsats som kvinnan vill styra och ställa över.
För mannen är nyskapandet naturligtvis förenat med ett stort mått av energiansträngning varför protester ter sig som en naturlig konsekvens.
LikeLike
Man kan väl betona att man måste vara rätt blind om man inte ser det självklara att kvinnor i första hand föredrar vårdande, styrande och förvaltande arenor som då inte utsätter kvinnans rollspel för de stora risker som nyskapande arenor avkräver.
LikeLike
Mitt omdöme är att antingen är du
1) Suicidal
2) För länge sedan passerat karriärsperioden
3) Tatt ett järn för mycket
Utifall nr 3), välkommen i gänget!
LikeLike
Tvåan stämmer bra. Men det jag skriver är inget märkvärdigt.
Det är bara lättsamma evolutionära härledningar dessutom bekräftade av andras tankebanaor enlig följande:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=5622961
LikeLike
Det är en historiskt riktig iakttagelse – frågan är väl hur giltig den är över tid?
LikeLike
Logiskt sett skall samma principer gälla över lång framtid – så länge vi tillhör däggdjurens trädgrenar.
Kvinnan har ingen anledning att utsätta sig för alltför stora och farliga risker med hänsyn till den centrala och ansträngande livsuppgiften. Bättre då att den där “hjälpredan” tar på sig den uppgiften.
LikeLike
Jag ser ett visst förhandlingsutrymme när det gäller arbetsfördelning. Kanske finns det en tendens att överskatta den individuella friheten. Är det så du menar Anders?
LikeLike
Frihet är bara en relativ upplevelse.
Jag och frugan har bevisligen råkat ha haft förmågan att “förhandla” fram lagom upplevda frihetsgrader och beroenden.
Andra verkar misslyckas i denna förhandling. Sådant är enligt min verklighetsbild förutbestämt fastän vi saknar förmågan att förstå.
LikeLike
Jag tror ju inte på det där med förutbestämdhet. Däremot kan vi ibland bemästra svårigheter genom att analysera förutsättningarna för våra val.
Kritiken mot biologismen har ju ofta handlat om att den försöker försvara mönster och beskriver dem som tidlösa. Då blir diskussionen ofta banal. Det går att ifrågasätta löneskillnader och maktobalans – samtidigt som man intresserar sig för biologiska faktorer.
LikeLike
Har jag påstått motsatsen angående det sista du anger.
Att jag finner kausala processer som självklara innebär inte att kvinnor skall ha rätt lön för sitt slit. Vad gäller maktobalans så finns så många metanivåer och hägringar att jag tror att det behövs en nya akademi som inriktar sig på begreppet evolutionära maktprocesser.
Det som synes vara är sällan det som är!
Problemet med lönesättningen inom den offentliga sektorn är att det finns en inbyggd konflikt mellan å ena sidan allas lika värde och vår egen lilla egoism. Flertalet “hatar” nämligen att betala skatt – inklusive folk i offentliga sektorn.
En klassisk konflikt mellan det kortsiktiga egot och den långsiktiga klokheten.
Samma gåta gäller in följande dilemma:
Varför väljer så många inom arbetarklassen att flyga med Ryan Air samtidigt som varje klok människa inser att företagets prissättning indikerar slavliknande arbetsförhållanden.
Lika gäller dillemmat arbetarklassens glädje i att fokusera tid och mänskliga resurser på tatueringsarenan fastän var och en måste inse att det finns ett omvänt förhållande mellan intresset i tatuering och samhällets långsiktiga välfärd.
Just dessa exempel bildar en scenografi till varför Moderaterna just nu har makten.
Cynismen och individualismen har tagit befälet.
Sossarna saknar kunskap om vad som bygger välfärd och Moderaterna kör sitt enda kort. Låg skatt skapar kraftfält som får folk att bli rädda och den tillhörande hypotesen att rädsla tvingar fram ansträngning.
Själv trodde jag på hypotesen att rätt sorts kunskap i kombination med rätt sorts livsfokus skapar välstånd.
LikeLike
Jag är lite allergisk mot ordet “rätt” men håller nog med dig lite i smyg. Min grundinställning är att inte kritisera sådant jag inte förstår.
Tatueringar hör till den kategorin.
Vi famlar väl alla och smickrar oss görna genom tt kalla våra val medvetna och moraliskt föredömliga. Det är nog tur – annars bröt vill den totala cynismen ut.
LikeLike
Nu vet jag lite mer om tatueringar :
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/241024?programid=2794
LikeLike
Kanske är grundproblemet att begreppet “Rätt sorts” är ett numera stigmatiserat begrepp eftersom detta begrepp har omaket att “omedvetet” påstå att det finns sk “felbeteenden”.
LikeLike
Touché!
LikeLike
Beteendet behöver i och för sig inte ha så mycket med något evolutionärt att göra, de flesta grupper pinkar in revir i någon form, det behövs ingen saklig grund för vare sig revirpinkandet eller vilket revir det handlar om utan kan vara/börja med en ren slump. Sen är det givetvis lättare för t.ex. en mamma att hävda vårdreviret.
LikeLike
Ett tydligt problem med ambitionen att förklara de här rollvalen som biologisk optimisering, att beskriva det vi har sett under en viss historisk tid av mänskliga familjestrukturer, kvinnliga/manliga roller, att män tar mera risker osv som “just nature’s way”, är ju att människans “honor” under årtusenden hörde till de mest utsatta av sin sort i djurriket. Mänskliga barn är vid födseln relativt stora i förhållande till modern, men ändå under lång tid hjälplösa. Förlossningen innebär en betydande risk – ännu runt år 1900 var det inte ovanligt att kvinnan avled eller fick rejäla skador. Både havandeskapet och tiden fram till sexuell och social mognad är längre än hos de allra flesta andra däggdjur. Föräldrarnas ansvar blir alltså tyngre och av delvis biologiska skäl har det mest fallit på kvinnan/honan. Det är nog rimligt att se det så att mänskliga kvinnor fram till för så där hundra år sedan ofta tog betydligt större risker för sin avkomma än många andra däggdjur, vare sig det gjordes av fri vilja och nedvetet eller ej. De var dessutom kulturellt medvetna om hur valen kunde se ut, även om risken att barnen skulle dö inte var direkt synlig – djur går på instinkter, en mänsklig kvinna kan aktivt välja att riskera livet för att skydda sina barn.
Men idag ser villkoren inte ut så, inte när det gäller rent biologisk utsatthet. Mellan låt säg 1920 och 1960 (då p-pillret kom) blev det mycket säkrare att föda barn i västvärlden, landvinningar inom allmänmedicin, obstetrik, förlossningsvård och antibiotika gjorde det mycket mindre laddat och direkt farofyllt att vara gravid och att föda. Med p-piller och utbredd fri abort blev barn dessutom något man planerade in. Det här har sedan spritts till stora delar av världen. Och därmed försvinner mycket av den där snyggt evolutionsbiologiska motiveringen för att kvinnor ska ta vårdande och mjukt förvaltande roller: det är svårt att motivera det om man behöver hänvisa till biologiska miljöfaktorer som på många sätt neutraliserades under ett halvsekel från 1914 till 1965. De som bildar familj idag tar för givet att mamman inte behöver agera födarmaskin och inte per defintion är svagare än sin make.
LikeLike
Det är möjligt att du har rätt, men jag ser inget samband mellan dina argument och påståendena.
Hur stora risker en mänsklig kvinna för hundra år sen tog relativt andra däggdjur har knappast någon påverkan på en biologisk optimering av roller mellan mänskliga kvinnor och män.
Det finns så vitt jag känner till inte något sätt att avgöra om människor agerar i större eller mindre grad på instinkt eller aktiva val i en sådan situation jämfört med andra djur.
Risken i och kapaciteten för den enskilda kvinnan att föda barn brukar väl framhållas som en av de starkare drivande krafterna bakom biologiskt styrda roller?
Argumentationen bakom biologiskt styrda roller och att det skulle vara mer “naturligt” för kvinnor att ta vårdande roller brukar väl inte motiveras med att det är logiskt utifrån dagens miljöfaktorer utan utifrån att de biologiska rollerna byggts upp under en mycket längre tid med andra miljöfaktorer och att egenskaperna (förmågan) därför skulle skilja.
Båda argumentationssätten verkar bygga på missförstånd kring drivkrafterna bakom biologisk/genetisk anpassning.
LikeLike
Tja, min poäng var också att den ‘biologiska’ och medicinska miljö som (enligt dig, Westin och olika “beteendedarwinister”) ska ha dikterat manliga och kvinnliga beteenden hos människan under låt oss säga stenåldern eller 17-1800-talen, den ser sedan mitten av 1900-talet helt annorlunda ut i stora delar av världen – först västvärlden och sedan en växande skara övriga länder. Det råder inte samma biologiska tvång längre att unga kvinnor måste identifiera sig till 98% med mammamrollen om de alls ska kunna ha någon familj eller ett vettigt liv. Idag planerar i stort sett alla in sina barn, mer eller mindre, barn är i den industrialiserade världen inte längre något som bara får dimpa ner ett halvdussin över tid. Både män och kvinnor lever också mycket längre i snitt numera än de gjorde på 1800-talet. Och det finns inget sätt att o-uppfinna dessa förändringar annat än om en allomfattande apokalyps skulle göra slut på elektricitet, modern medicin och modern teknik och slunga oss alla tillbaka till järnåldern.
Därmed finns det väl inte så stora chanser att kvinnor idag skulle acceptera den slags rollval som flertalet av deras anmödrar gjorde för 200 år sedan på en in blanco-hänvisning till att “så här måste det göras för det säger naturen”. Hur det fungerade för istidens människor eller på medeltiden är inte relevant idag.
Man kan acceptera at människan är ett däggdjur med vissa biologiska gränser utan att säga att det dikterar vissa livsstilar.
LikeLike
Du skjuter din trovärdighet ganska rejält i foten när du lägger så mycket kraft på att kleta fast halmgubbar på alla som inte bara säger ja och amen till dina påståenden istället för att ge argument för din sak.
Att levnadsförhållanden har ändrats sedan stenåldern är tveklöst sant, det var inte frågan utan varför beteenden skulle ha förändrats i samma takt. Om det finns genetiska skillnader som styr könsroller, direkt eller indirekt, så förändras de knappast över en dag oavsett om levnadsförhållandena som gett upphov till dem förändras i snabb takt.
Varför det skulle finnas eller ha funnits något biologiskt tvång att identifiera sig med mammarollen förstår jag inte heller, vad man väljer att identifiera sig med behöver inte sammanfalla det minsta med det faktiska beteendet.
Vad kvinnor idag “väljer” att acceptera för rollval har inte heller något med frågan om biologisk styrning av roller att göra utan är en etisk fråga på helt andra grunder.
“Man kan acceptera at människan är ett däggdjur med vissa biologiska gränser utan att säga att det dikterar vissa livsstilar.”
Ja, det finns en massa uppfattningar om allt mellan stenhårt styrda biologiska roller, sådana som påverkar på marginalerna och att alla roller är socialiserade. Vad det har med saken att göra förstår jag däremot inte.
LikeLike
Javisst, du väljer att kedja fast dina uppfattningar om vilket utrymme det kan finnas att utforma ett äktenskap eller en parrelation i…genetiken. Och generna är i sin tur anpassade till den verklighet som rådde på stenåldern, eftersom de flesta släktleden i människans historia hör dit och genetiska förskjutningar i fråga om vilka anlag som dominerar tar lång tid. Dåförtiden var jakt, en schysst hydda eller grotta, att sätta många barn till världen och att veta sin plats i den lilla flocken i stort sett det enda som räknades, då är det i grunden så det bör vara i nutiden och framtiden. Det här säljer du sedan in som allmängiltigt och som neutral vetenskaplighet, särskilt när det handlar om kvinnans utrymme (tillbaka till grottköket eller liknande uppgifter). Biologism av renaste vatten, även om du kallar det något annat.
LikeLike
Du läser fortfarande skrattretande dåligt .
Det är du som försöker använda dagens villkor för att motbevisa “biologismen” och jag har påpekat att den argumentationen inte håller. Det är inte ett uttalande vare sig för eller emot biologism utan bara om din argumentation.
Jag har inte uttalat mig överhuvudtaget om vilket utrymme det finns att utforma vare sig äktenskap eller andra relationer utan det är något som du helt hittat på i din iver att flytta fokus från din egen argumentations brister.
Du behandlar uppenbarligen all evolutionär argumentation med samma intellektuella ohederlighet som du tillämpar på mina inlägg här och resultatet blir bara ett korståg sprunget ur dina egna fördomar istället för en faktabaserad argumentation som skulle kunna avfärda dess mer extrema tankegångar.
LikeLike
Det finns nog ingen vettig “evolutionist” som hävdar att beteenden inte förändras när omgivningen (biotopen/sociotopen) förändras. (evolutionära grundprinciper beskriver begreppet anpassning)
Som jag tolkar situationen agerar evolutionister i första hand som en sansande enhet som i all ödmjukhet försöker dämpa de mest högflygande ideologiskt drivande socialkonstruktivistiska irrlärorna (tabularasautopier)
Man kan väl påpeka att det är först i ett tillbakablickande perspektiv som man kan konstatera utfallet av en förändrad biotop/sociotop.
Om man vill ifrågasätta ovanstående så kan man väl begrunda hur stor andel av den ideologiska och politiska genusdiskursen som styrs av biologer, evolutionister och humanetologer. De mer drivande verkar snarare härstamma från utbildningsgrenar såsom litteraturvetenskap,film, kulturgeografi, ideologiska grenar av sociologin. Inte ens psykologer verkar vara så pigga på att haka på den rådande diskursen.
LikeLike
Man kan tex lägga märke till att arbete inom radio och tv attraherar den nya kvinnan och likaså fastighetsmäklare bara för att ta två exempel. Arenorna starta nya byggföretag och nya industrigrenar verkar inte attrahera på samma sätt. Något som får mig att misstänka att kvinnor av rationella orsaker verkar föredra ombonade och redan ordnade sociotoper där man på olika sätt kan få använda röstorganets företräden.
LikeLike
@Anders B.W.:
Biologister som hävdar att vårt genetiska arv dikterar att mannen alltid måste vara jägaren eller bossen finns det gott om. Huruvida de är vettiga, dvs ifall man vill kännas vid dem eller hänga i samma gäng som dem är en litet annan fråga. Jag har hört ganska många “evolutionsbiologer” som hävdar att det är biologiskt bundet att kvinnor alltid kommer att sträva efter att vara som Greta Garbos och Audrey Hepburns rollgestalter.
Jo, idag föredrar kvinnor ofta att jobba i media. Men det är nog i hög grad en fråga om att de ivrigt släpps fram där och att massmedia idag starkt efterfrågar kvinnor på synliga poster, som programledare, reportrar, krönikörer etc. – detta därför att “snygga tjejer” anses publikvinnande, man fångar in unga kvinnliga tittare/läsare likaväl som män i olika åldrar. Unga tjejer passar dessutom ihop med det slags tonläge man har bestämt sig för, känslor och mys mer än fakta eller diskussion, personporträtt mer än grävande reportage.
Jag håller med om att det här vädjandet har en sexistisk slagsida, och att de kvinnliga aspiranterna utnyttjar det, men det är dock en trend som företagen själva driver (deras ägare och ledare är för det mesta män), och annars skulle det inte fungera lika tydligt. Det finns som jag ser det inget speciellt biologiskt bundet som säger att kvinnor *måste* dras till media Och de allra flesta där jobbar som reportrar eller journalister, inte som chefer eller egna kanalbyggare. Den jämförelse som gjordes med byggbranschen, att just den skulle vara ett ställe där man startar nya föetag och bygger nya arenor, gäller ju egentligen blott cheferna och de som startar en egen firma, inte de många tusendena av vanliga byggarbetare.
LikeLike
Vad jag menar med mitt exempel är att jag endast har möjligheten att läsa av stillbilder i processen som tex exemplen radio o tv / fastighetsmäklare. Vi försöker hitta förklaringar utifrån relevanta hypoteser. Evolutionspsykologin utgår i huvudsak från det enkla sambandet: Investeringen (energiåtgång) i en graviditet och det faktum att kvinnan tvingas bära avkomman i 9 månader medan mannens insats handlar om sekunder och att denna energiinvesteringskvot är en dominanta orsaken till beteendeskillnader hos man/kvinna. Det är självklart en förenkling men någonstans inne i min logikhjärna så inser jag att energiinvestering i avkommans fortlevnad har en central betydelse för mänskliga beteenden.
Faktum kvarstår – det är i ett historiskt perspektiv som vi kan läsa av utfallet. Inte ens då vet vi orsakssambanden. Idéhistorikerna försöker beskriva förloppen via sina “berättelser”.
Sen har vi dilemmat: Sexuell status som verktyg i partnerval. Hur skall kvinnor kunna göra kloka partnerval när män inte på något sätt kan signalera komplementära resurser. Här kan jag tom gå så långt som betraktelsen i förra veckans OBS kulturkvarten. Dvs att kvinnor är styrande i att konstruera den manlighet som de behöver i den biotop som livet har att erbjuda. Det blir naturligtvis extra besvärligt när man som vi “tvingas” leva våra liv i en tid då biotopen/rollspelen evolverar med ljusets hastighet.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=5622961
Finns det något akademiskt ämnesområde med samlingsnamnet: “Migration av sexuella statusarenor i en höghastighetsföränderlig biotop”
LikeLike