Jag har varit på fortbildning om sociala medier i skolan och blir lite skrämd. Många tycks mena att lärare behöver en policy som stöd för hur vi ska agera i komplicerade situationer. Jag håller inte med – den Mats ni möter på nätet har samma normer som den fysiske läraren. Han behöver inte fler policydokument.
Vi diskuterar vad som är grund för uppsägning.
1) Varit full på Kreta
2) Är vän med elever
3) Negativ inställning till skolan
4) Homofoba åsikter
Jag har aldrig varit på Kreta, försöker vara vän med de flesta, kan oftast kontrollera min negativa inställning till skolan och känns inte vid någon homofobi. Det känns som om vi hamnade en smula snett i diskussionen.
En grundkurs i sekretessinställningar kombinerat med en medvetenhet om skillnaden mellan tidslinje, öppen/sluten grupp och sida hade varit en bättre start. Nu är jag rädd att uppskrämda kollegor går hem och ser över sina semesterbilder.
Tysta tankar 
Får mig att tänka på följande dilemma.
Vilket bör vara mest skämmigt och stigmatiserat ?
1) Att ljuga och/eller reproducera lögner?
2) Att säga att man inte kan acceptera mänskliga betenden enligt punkt 1.
I rådande diskurs verkar 2;an vara den värsta synden av alla.
LikeLike
En annan höjdpunkt var att du inte får favorisera någon. Det innebär att om du normalt är glad och har en dålig dag innebär det att du har utsatt den drabbade personen för diskriminering.
Det är alltså lämpligt att vara lika sur/oförskämd mot alla. Då riskerar du inte att vara orättvis.
LikeLike
Man ska med andra ord vara som Lars Norén är i sina..eh, konversationer med andra i kultur- och mediebranschen.(läste just i Aftonbladet om fortsättningen av hans dagböcker, där han bl a kallar en SVT-journalist för “pompös manet”).
LikeLike
Jag är rädd att han inte är helt konsekvens – man ska hata alla lika mycket.
LikeLike
Det låter som en jobbig strategi på något sätt…
LikeLike
“Tänk som du brukar – sociala medier medför ny teknik och fler kontaktytor, i övrigt har litet förändrats mellan dig och din omvärld. Du har fått nya spännande möjligheter att kommunicera med elever och föräldrar, men det du inte skulle sagt annars, ska du inte heller säga nu. Det är också viktigt att ständigt aktualisera yrkesetiska överväganden gällande elevers, föräldrars och lärares integritet.”
http://www.lararesyrkesetik.se/web/yrkesetik.nsf/doc/00289FCD?opendocument
LikeLike
Tack – det var nog det jag försökte uttrycka. Många lärare kämpar för att upprätthålla den där gränsen mellan yrke och privatliv. Konsekvenserna blir svåra att överblicka när projektet ska formaliseras i form av riktlinjer.
Kanske är min irritation ett uttryck för allmän policytrötthet.
LikeLike