Det var en tung start på dagen. Ska vi samla bekantskaper eller odla vänskap?
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Det var en tung start på dagen. Ska vi samla bekantskaper eller odla vänskap?
Tysta tankar 
Kan man inte göra både och? Har noterat att det går snabbare upp på banan när man träffas i ilr. Alla formaliteter och trevande vid första kontakten är borta. Man har socialiserat på nätet.
LikeLike
Jo – det är ingenting mystiskt med det. Svårigheterna uppstår väl när vi föredrar de virtuella kontakterna jämför mer oberäkneliga fysiska varianterna.
LikeLike
Det vore i alla fall bra om litet fler funderade över skillnaderna mellan online och öga-mot-öga. Nätets bygger ju ofta på att simulera eller efterlikna personliga möten av den där sorten vi alla känner, men att lära känna någon på nätet, att diskutera eller skapa sig ett omdöme om någon/något när det görs till 99% utifrån att möta dem på nätet, är inte alls samma sak som att göra så ute i den fysiska verkligheten. Och den olikheten har vi (även fackfolk, filosofer och sociologer) bara börjat formulera.
Det är inte alls omöjligt att etablera en djup vänskap med någon man ‘bara’ mött online, men det kommer att fungera litet annorlunda än med personer man har lärt känna ute i den fysiska verkligheten. Man har t ex sällan en helhetsbild av vem den här personen är till vardags eller vad de skulle tycka om de kom på besök hos dig.
LikeLike
Jag kan bli lite generad över att en del personer verkligen tror att de på allvar kommunicerar äkta erfarenheter till personer de inte känner. Instinktivt känner jag olust över att inte kunna jämföra de här beskrivningarna med egna erfarenheter – men det kanske är en del av nätets förföriska skönhet att vi kan konstruera och definiera oss relativt fritt.
Det är nog möjligt att en del läsare av min blogg tror att de känner mig och vet vem jag egentligen är. Då vet de mer än jag.
LikeLike
Jag skulle kanske inte säga att det *aldrig* går att förmedla eller skapa verkliga erfarenheter på nätet, verkliga personliga möten, eller delade erfarenheter utan fysisk kontakt. Men man ska nog vara medveten om att det i stort sett alltid handlar om redigerade berättelser, redigerad kommunikation – jämfört med om man har löpande kontakt och bor i samma stad eller så. Det är inte hela bilden som kommer med: de flesta bloggare lyfter till exempel bort sina familjer från sitt skrivande, man avstår kanske också från att driva åsikter eller intressen som man känner på sig inte alls skulle gå hem hos dem man siktar på. Så kan det vara.
LikeLike
Jag tror ändå att vi måste fundera vidare över den där förföriska intimiteten som ligger i att kunna skapa en bild av sig själv och presentera den mot världen som sanning.
Det var visst någon mytisk figur som rentav blev lite betuttad i den där bilden av honom själv.
LikeLike
Jag tror inte att det är begränsat till just internet; många krönikörer i tidningarna, innehavare av stor bildbyline, gör ju exakt samma sak. Den bild av sig själva och sin vardag som t ex Ebba von Sydow, Linda Skugge eller Liza Marklund gett är säkert delvis ganska fiktionaliserad och uppspeedad, även om det kan göras diskret. För att inte tala om Alex Schulman eller Blondinbella – de är viserligen mest bloggare, men det är i princip samma format. Och de stora gesterna och behovet av lättidentifierade måltavlor, stormgräl och pajasar är ju exakt detsamma. Det här handlar om en slags underhållningsbransch som ligger i tiden, förmodar jag.
LikeLike
Skillnaden är väl att vi alla blir en del av underhållningen? Samtidigt går trenden från anonyma fiktionaliserade världar (typ Second life) till att använda nätet som en del av det vardagliga.
Vi pratar inte med anonyma på gatan – varför skulle vi göra det på nätet? Om vi inte kunde göra det under någon form av communitytäckmantel?
LikeLike
Man kan ju jämföra med den här engelska stjärnkrönikören, som förkroppsligar mycket av hur man skapar publicitet på det viset:
http://en.wikipedia.org/wiki/Liz_Jones
Det är hyfsat tydligt att hon fejkar en hel del av det hon berättar eller antyder, även om andra (“I’m dating the rock star”) men samtidigt bygger hela verksamheten på att flertalet av hennes läsare tror att det allra mesta är sant. Sedan kan man använda den här snitsiga bilden man skapat för att leverera personangrepp eller skruvade argument i olika aktuelal fejder, argument som inte hade fungerat om det inte funnits en “självupplevd” underdogstory i bakgrunden. Visst är det skit, men liknande kampanjer har blivit hyfsat vanliga även i Sverige.
LikeLike
Det verkar vara en inflytelserik kvinna. Ingen jag längtar efter att träffa.
LikeLike
Nej, ingen trevlig eller upplyst dam – men mycket tidstypisk.
Jag har f ö alltid tyckt att den här låten handlar om den sortens egostyrda, moraliserande krönikörer, Skugge till exempel ohc hennes epigoner.
LikeLike
Tack – en tung start på dagen. Det bör kanske sägas att Hjärter Dam förekommer i olika kön.
LikeLike
Visst, könsbundet är det absolut inte – även om damer i samtiden kanske kommer undan med litet mer av den sortens “hjärtande”.
Och Thåström är och förblir självlysande på scen.
LikeLike