Det händer att folk klagar på Twitter. De följer fel personer.
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Det händer att folk klagar på Twitter. De följer fel personer.
Tysta tankar 
Det där att precis alla kan vara din fiende, i alla fall låta sig dirigeras av dina fiender, den där metodiska paranoian är typisk för många nyare amerikanska tv-serier och filmer om agenter. “24” och “Alias” till exempel, Boardwalk Empire också på sitt sätt, och Jason Bourne-filmerna med Matt Damon. Jag minns att det slog mig när jag råkade se pilotavsnittet av Alias; där (och i fortsättningen av serien – jag har bara sett några avsnitt till, den är inte på något vis kvalitets-tv, men läste litet referat) är sveket potentiellt möjligt hela tiden. Det hänger i luften i de mest överdrivna former, och det är ingen som ifrågasätter att det ska vara så. Det blir naturligtvis ‘bra tv-action’ på det sättet…
Intressant nog sändes den där Alias-piloten på amerikansk tv bara ett par veckor efter WTC-attackerna 2001, men den och en binge av de följande avsnitten bör alltså ha legat färdiga en tid innan. Det är ett slags kvitto på att den här paranoian fanns i samhällsklimatet i USA redan före katastrofen.
LikeLike
Jag känner igen den där dramaturgin och är också rätt trött på den.
Breaking bad är något helt annat. En studie i vad en människa är kapabel till i sin iver att försvara sin familj – och vad som händer nör du släpper greppet om de moraliska reglerna.
Dessutom med en lärare i huvudrollen. Samhällskroppens ryggrad.
LikeLike