Jag känner igen och ryser. Var kommer den hårda tonen ifrån? Vill jag vara en del av detta?
– Överhettat, sa Bill.
– Underkylt, sa Bull.
Själv orkar jag nätt och jämt fotografera molnen ovanför. De är en aning oroande.
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Tysta tankar 
Det är tydligen på den här nivån vi ska diskutera teater, eller egentligen hantera, läsa, debattera vad som helst som sägs och görs på den offentliga scenen, plus kulturell tradition: http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/kristina-lindquist-teatern-far-inte-vara-slav-under-texten/
“Scenkonst är inte litteratur” utropas det, teater (och film, tv…) görs bara i ögonblicket och ska därför vara (genus-, sex-, politiskt) korrekt enligt mig, men dessutom ska mina normer uppfattas som objektivt giltiga för annars blir vi kränkta, ser ni. Artikeln skulle varit kul om det inte vore för att landets största morgontidning på fullt allvar ställer sig bakom den.
Exakt samma resonemang som Tintingate egentligen: att läsa och upptäcka serier är också en social aktivitet, som är ihopsnärjd med de bilder och normer barnen tar till sig. Klart att man inte kan säga nej till censur.
Jag säger som den där diktsamlingstiteln: “O heliga enfald, jag hittar ut själv”.
LikeLike
Tack – det var en riktigt ansträngande artikel.
Har någon som satt samman en lista på skådespelare verkligen fått 10000 hatmail?
Det var många.
LikeLike
Ja, verkligen . Texten känns på samma gång högmodig och desperat. Men själva tonfallet av “våga inte säga emot mig eller antyda att jag…spelar teater här!” gör ju att det blir en hög mur mot att ens diskutera det hon skriver. Och jag kan lova att DN inte kommer att släppa fram några verkliga, effektiva repliker på den krönikan. Om någon nu skulle försöka.
LikeLike
Det är nog tyvärr sant. Bakom det resonerande tonfallet anar vi en liten moralist med maktanspråk.
LikeLike