Märkligt att förf. inte nämner den stora majoriteten av kvinnor i skolans värld. När jag påpekat det har det ibland kallats påhopp. Är detta en känslig fråga i skolan?
Jo, det är en mycket känslig fråga. Om man ska vara petig är det inte mängden kvinnor som är problemet utan urvalet.
De som väljer att utbilda sig till förskollärare har gjort ett mycket traditionellt och könstypiskt yrkesval. Risken finns att de varken förstår värdet av normbrytande, eller traditionellt manliga, aktiviteter.
Ditt svar till mig visar tydligt frågans känslighet. Är inte samhällets ambition att bryta traditionella val byggda på kön? Visst är massan kvinnor ett problem. Tänk om det varit tvärtom? Vad hade kvinnorna sagt, tror du?
Jag utgår från att mångfald är en viktig kvalitet och att den är möjlig att beskriva. Min tes bygger på att de som väljer förskolläraryrket har många gemensamma egenskaper – och jag är inte säker på att just “kvinna” är avgörande.
Nej – jag tar aktivt avstånd från det argumentet. För mig handlar det om innehållets mångsidighet. Vem som initierar aktiviteterna är mer av statistiskt intresse.
Jag försöker undvika att romantisera mig som förebild – på alla plan. Pm någon vill följa mina fotspår får de skylla sig själv…
Men om du pressar mig kommer jag att referera till Chodorow. Hennes teorier om pojkars och flickors identitetsarbete fungerar som inspiration för mig.
Flickors processer under åren 3-5 är mer linjära imitativa. Pojkarna ska hantera upplevelsen av olikhet på ett djupare plan. Att bli någon genom separation.
Jag vet inte om hon gör anspråk på att vara heltäckande? I likhet med Bettelheim passar de här psykoanalytiska teorierna bättre som fragmentarisk inspiration ön heltäckande förklaringsmodeller.
Huvudpoängen är att vi behöver distansera oss från de enklaste imitationsteorierna som banaliserar det vi kallar socialisering.
Mats. Inom senare forskning har en starkare härmningseffekt hos människor kunnat vetenskapligt och experimentellt isoleras. Det tycker jag att dina studenter borde känna till. Vi ser den dagligdags: någon gäspar, andra gäspar. Denna härmning kopplas numera till empatiska beteenden.
Jo – de där rönen är välbekanta. Men vi bör inte bygga en skola/förskola som bygger på så enkla förebildligheter. Då reducerar vi utveckling och bygger upp orimliga normativitetskrav på läraren som identifikationsobjekt.
Men du har naturligtvis rätt – det är roligt att härmas och lockande att passa in.
Men Mats, jag tror du missförstår. Denna härmningsmekanism ligger så djupt i oss att vi inte bara kan bortse från den. Människor är kognitivt enkla (det borde också dina studenter få veta) och går på simpla regler för omvärldsförståelse, Imitation är en sådan, enkel förvisso, men, viktigare, sann.
Nej, inte alls. Det finns en ström av av forskning inom området som seriöst visar på imitationens betydelse och där redovisas fantastiska rön man uppnått.
Modellinlärning fungerar säkert bra i många sammanhang – och jag ser även ett värde i att pojkar möter män.
Problemet är att idag ska enstaka män gestalta den samlade maskulinitetens mångfald om de ska bära upp kravet på ett trevligt och politiskt korrekt identifikationsobjekt – fast inte för annorlunda (då förstärker vi könsmönster).
Kort sagt vill jag inte skicka ut unga män på ett omöjligt uppdrag “agera förebild”. I bästa fall är de sig själva och min gissning är att eventuell identifikation sker slumpmässigt och över könsgränser. (Sen kan vi diskutera klass och etnicitet som imitationskategorier)
Du missförstår.Härmning är så en verklig del av människans natur att påverkan sker omedvetet. Vi tror kanske inte på härmning men vi kan i illa fall iakttas när vi härmar andra och bli härmade.
En stark sammanhållande effekt mellan vuxna och en ännu starkare effekt på det växande släktet. Effekten opererar nästan jämt omedvetet hur den härmade och den som härmar.
Så något “förebildsspel” är det inte fråga om utan i den dagliga interaktionen sker dessa överförandet av beteende och andra koder (språkliga också förstås).// Nu är jag trött och ska lägga mig. Tack för trevlig diskussion. God natt, sov gott.
Jag förstår – de här aspekterna finns och är säkert viktiga när vi talar om t.ex. läsning. En engagerad och läsande pappa kan öppna dörrar. Och bryta bilden av böcker som något feminint.
Min ambition är att bryta den moraliserande undertonen som präglat debatten. (Pojkar förstår inte sitt eget bästa och borde skärpa sig)
Jag tänker att det borde vara möjligt att dra en skiljelinje mellan driften att härma och den mer instrumentala lusten att behaga genom att imitera och vara till lags?
Inom förskolan är det plågsamt tydligt hur många flickor definierar sig som hjälpfröknar och pojkarna hittar en frizon i rebellpositionen.
Den ängsligt instrumentella imitationen borde vi träna oss i att genomskåda. I den länkade artikeln skiljer de mellan intuition och analytisk reflektion – på ett intuitivt plan kanskendet känns tätt att följa med, men utifrån et mer analytiskt förhållninhssätt går det att beskriva handlingar som medvetna. Annars blir sådant som frihet och ansvar tomma ord.
Mängder av forskning har visat på härmning som är så subtil att bara undersökningsledarna känner till den. Folk som har läst ett stycke om en gammal man går långsammare efter experimentet än de som läst om en yngre man. Vi påverkas av så mycket omkring oss.
Jag ser ett värde i att ifrågasätta det fria valets frihet – men konsekvenserna på det pedagogiska området skulle kunna bli bedövande traditionalistiska. Om jag utgår från att jag är det goda föredömet som alla vill härma – ja det blir enkelt att organisera undervisningen och tentorna antagligen lätträttade. (Eftersom det bara finns ett sätt att agera och tänka)
Mats
Det här är inte en fråga om valfrihet eller om existentiell filosofi. Det här är nedlagt i människans natur, på samma sätt som vi hör med våra öron.
Jo – din poäng är viktig. Men i ett pluralistiskt samhälle är det inte givet vilka de här identifikation- eller imitationsobjekten är. En del av de som utger sig för att vara auktoriteter kommer antagligen att fungera som avskräckande förebilder…
Den här artikeln om pojkars läsning tycker jag är intressant för att den så tydligt belyser vad som hände medan jag gick i skolan och all litteratur jag tyckte om aktivt rensades bort ur biblioteken. Som tur är hade jag föräldrar som hade sparat böcker från sin egen uppväxt som jag slukade.
Märkligt att förf. inte nämner den stora majoriteten av kvinnor i skolans värld. När jag påpekat det har det ibland kallats påhopp. Är detta en känslig fråga i skolan?
LikeLike
Jo, det är en mycket känslig fråga. Om man ska vara petig är det inte mängden kvinnor som är problemet utan urvalet.
De som väljer att utbilda sig till förskollärare har gjort ett mycket traditionellt och könstypiskt yrkesval. Risken finns att de varken förstår värdet av normbrytande, eller traditionellt manliga, aktiviteter.
LikeLike
Ditt svar till mig visar tydligt frågans känslighet. Är inte samhällets ambition att bryta traditionella val byggda på kön? Visst är massan kvinnor ett problem. Tänk om det varit tvärtom? Vad hade kvinnorna sagt, tror du?
LikeLike
Jag utgår från att mångfald är en viktig kvalitet och att den är möjlig att beskriva. Min tes bygger på att de som väljer förskolläraryrket har många gemensamma egenskaper – och jag är inte säker på att just “kvinna” är avgörande.
LikeLike
Så begreppet förebilder är inte viktigt i ditt tänkande om pojkars och flickors utveckling?
LikeLike
Nej – jag tar aktivt avstånd från det argumentet. För mig handlar det om innehållets mångsidighet. Vem som initierar aktiviteterna är mer av statistiskt intresse.
Jag försöker undvika att romantisera mig som förebild – på alla plan. Pm någon vill följa mina fotspår får de skylla sig själv…
LikeLike
Så inga fler män i förskolan? Skulle ju till äventyrs kunna ge pojkar en annan bild av pojkars/mäns möjliga karriärvägar, Är jag för rakt på sak?
LikeLike
Nej – i praktiken driver jag det projektet (med norsk och tysk inspiration) men min djupare drivkraft handlar mindre om balans än om innehåll.
Jag kanske romantiserar de här männen som förändringsagenter och tänker att det vore bättre om de fick formulera sina egna strategier.
Du har inte missat att jag skrivit rätt mycket i frågan?
LikeLike
Men om du pressar mig kommer jag att referera till Chodorow. Hennes teorier om pojkars och flickors identitetsarbete fungerar som inspiration för mig.
Flickors processer under åren 3-5 är mer linjära imitativa. Pojkarna ska hantera upplevelsen av olikhet på ett djupare plan. Att bli någon genom separation.
LikeLike
Chodorow har missat så mycket så jag tycker att vi lämnar henne därhän här. Hon dyker dock upp fler gånger – gissar jag.
LikeLike
Jag vet inte om hon gör anspråk på att vara heltäckande? I likhet med Bettelheim passar de här psykoanalytiska teorierna bättre som fragmentarisk inspiration ön heltäckande förklaringsmodeller.
Huvudpoängen är att vi behöver distansera oss från de enklaste imitationsteorierna som banaliserar det vi kallar socialisering.
LikeLike
Mats. Inom senare forskning har en starkare härmningseffekt hos människor kunnat vetenskapligt och experimentellt isoleras. Det tycker jag att dina studenter borde känna till. Vi ser den dagligdags: någon gäspar, andra gäspar. Denna härmning kopplas numera till empatiska beteenden.
LikeLike
Jo – de där rönen är välbekanta. Men vi bör inte bygga en skola/förskola som bygger på så enkla förebildligheter. Då reducerar vi utveckling och bygger upp orimliga normativitetskrav på läraren som identifikationsobjekt.
Men du har naturligtvis rätt – det är roligt att härmas och lockande att passa in.
LikeLike
Men Mats, jag tror du missförstår. Denna härmningsmekanism ligger så djupt i oss att vi inte bara kan bortse från den. Människor är kognitivt enkla (det borde också dina studenter få veta) och går på simpla regler för omvärldsförståelse, Imitation är en sådan, enkel förvisso, men, viktigare, sann.
LikeLike
Jag gissar att du syftar på de här teorierna?
http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=0ECC6EEFC2B13BF8EED0A6774606893B.rocco4?cid=25968641&rssId=&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d227945%26amp%3bnew%3dtrue
Kryddat med lite Stern?
LikeLike
Nej, inte alls. Det finns en ström av av forskning inom området som seriöst visar på imitationens betydelse och där redovisas fantastiska rön man uppnått.
LikeLike
Modellinlärning fungerar säkert bra i många sammanhang – och jag ser även ett värde i att pojkar möter män.
Problemet är att idag ska enstaka män gestalta den samlade maskulinitetens mångfald om de ska bära upp kravet på ett trevligt och politiskt korrekt identifikationsobjekt – fast inte för annorlunda (då förstärker vi könsmönster).
Kort sagt vill jag inte skicka ut unga män på ett omöjligt uppdrag “agera förebild”. I bästa fall är de sig själva och min gissning är att eventuell identifikation sker slumpmässigt och över könsgränser. (Sen kan vi diskutera klass och etnicitet som imitationskategorier)
LikeLike
Du missförstår.Härmning är så en verklig del av människans natur att påverkan sker omedvetet. Vi tror kanske inte på härmning men vi kan i illa fall iakttas när vi härmar andra och bli härmade.
En stark sammanhållande effekt mellan vuxna och en ännu starkare effekt på det växande släktet. Effekten opererar nästan jämt omedvetet hur den härmade och den som härmar.
Så något “förebildsspel” är det inte fråga om utan i den dagliga interaktionen sker dessa överförandet av beteende och andra koder (språkliga också förstås).// Nu är jag trött och ska lägga mig. Tack för trevlig diskussion. God natt, sov gott.
LikeLike
Jag förstår – de här aspekterna finns och är säkert viktiga när vi talar om t.ex. läsning. En engagerad och läsande pappa kan öppna dörrar. Och bryta bilden av böcker som något feminint.
Min ambition är att bryta den moraliserande undertonen som präglat debatten. (Pojkar förstår inte sitt eget bästa och borde skärpa sig)
LikeLike
Jag tänker att det borde vara möjligt att dra en skiljelinje mellan driften att härma och den mer instrumentala lusten att behaga genom att imitera och vara till lags?
Inom förskolan är det plågsamt tydligt hur många flickor definierar sig som hjälpfröknar och pojkarna hittar en frizon i rebellpositionen.
LikeLike
Du menar att skilja mellan socialt accepterad imitation och sådan härmning som vi inte vill se? Jag tror inte naturen är så lättlurad.
LikeLike
Den ängsligt instrumentella imitationen borde vi träna oss i att genomskåda. I den länkade artikeln skiljer de mellan intuition och analytisk reflektion – på ett intuitivt plan kanskendet känns tätt att följa med, men utifrån et mer analytiskt förhållninhssätt går det att beskriva handlingar som medvetna. Annars blir sådant som frihet och ansvar tomma ord.
Vi skulle så att säga vara dömda att härma?
LikeLike
Mängder av forskning har visat på härmning som är så subtil att bara undersökningsledarna känner till den. Folk som har läst ett stycke om en gammal man går långsammare efter experimentet än de som läst om en yngre man. Vi påverkas av så mycket omkring oss.
Dömda att härma? Ja, precis som dömda att andas.
LikeLike
Jag ser ett värde i att ifrågasätta det fria valets frihet – men konsekvenserna på det pedagogiska området skulle kunna bli bedövande traditionalistiska. Om jag utgår från att jag är det goda föredömet som alla vill härma – ja det blir enkelt att organisera undervisningen och tentorna antagligen lätträttade. (Eftersom det bara finns ett sätt att agera och tänka)
LikeLike
Mats
Det här är inte en fråga om valfrihet eller om existentiell filosofi. Det här är nedlagt i människans natur, på samma sätt som vi hör med våra öron.
LikeLike
Jo – din poäng är viktig. Men i ett pluralistiskt samhälle är det inte givet vilka de här identifikation- eller imitationsobjekten är. En del av de som utger sig för att vara auktoriteter kommer antagligen att fungera som avskräckande förebilder…
LikeLike
Jag ser en ny, mer positiv, syn på pojkar och läsning växa fram. Det känns skönt. 🙂
LikeLike
Den här artikeln om pojkars läsning tycker jag är intressant för att den så tydligt belyser vad som hände medan jag gick i skolan och all litteratur jag tyckte om aktivt rensades bort ur biblioteken. Som tur är hade jag föräldrar som hade sparat böcker från sin egen uppväxt som jag slukade.
http://www.memoriapress.com/articles/dangerous-article-boys
LikeLike
Jo – själv minns jag varje sommar min Hjortfotperiod och det återkommande projektet att härda fotsulorna genom att gå barfota.
Det gick inte så bra.
LikeLike
Tack för länken!
LikeLike