Den evolutionära logiken

Jag läser en intressant text om otrogna honor och hanar som tar hand om andras avkommor.

Länk

Ur ett evolutionärt perspektiv är otrohet lätt att förstå. Hannen optimerar spridningen av sina gener, honan ökar chansen att bli befruktad. Enda kruxet är att honan ofta behöver en hanne vid sin sida för att föda upp avkomman, vilket resulterat i olika strategier.

– Otrohet är extremt vanligt i naturen, men hur honorna visar den skiljer sig åt. Schimpanser, till exempel, bryr sig inte. Allt är bara en enda stor orgie, medan andra arter är mer hemlighetsfulla. Exempelvis finns det en fågel i Australien, vitbukad blåsmyg, där honan på morgonen, innan hannen ens vaknat, flyger till en annan del av skogen där hon parar sig med en annan hanne och sedan flyger tillbaka till partnern, säger Charlie Cornwallis, evolutionsbiolog vid Lunds universitet.

Oavsett strategi så hamnar hannarna i en knepig sits. Ska de stanna och ”ta på sig faderskapet” eller ska de överge familjen och börja om på ny kula?

7 thoughts on “Den evolutionära logiken

Leave a reply to andersbwestin Cancel reply