En författare vill byta skinn med en minister.
En statssekreterare försöker nyansera
En kulturchef lyckas polarisera en redan överhettad diskussion.
Detta hade man inte behövt hetsa upp sig över, om inte Selimovic också vore statssekreterare hos integrationsminister Erik Ullenhag (FP). Därav min politiska blues – för vad är det Jasenko Selimovic viskar i Ullenhags öra på jobbet? Att Rinkeby befolkas av offerkoftor? Att förutsättningarna är exakt samma för Rinkeby- och Östermalmskids?
Jag hittar inget stöd för en sådan läsning.
“I’ve got the media blues”
En annan kulturchef tar debatten ett steg till – nedåt.
Tysta tankar 
Har man inte de motståndare man skulle önska sig så får man försöka frisera bilden av dem så att det passar ens egen taktik. Men man kan tycka att Rakel Chukri borde hållit sig för god att kräva mer tankar och mindre tårar och blind känsla i samma artikel som hon tar Sveland och Khemiri i försvar – inte bara deras påståenden utan också deras retorik, som ju är minst sagt känslomättad och glidande (i synnerhet Svelands).
LikeLike
Jag vet inte vad Lindeborg försöker säga här?
http://bloggar.aftonbladet.se/kulturbloggen/
– JAG VILL OCKSÅ VARA MED!!!!!!
LikeLike
Hmmm? Nej, jag har också litet svårt att se nån tydlig riktning där – annat än att han (det är Martin Aagard som hållit i pennan) kanske pekar på hur DN och andra tidnningar idag döljer spelreglerna för det som skrivs, de koder och troper som styr det som skrivs, rapporteras, debatteras – döljer detta med en intimiserande hej-brorsan-retorik. Det kan jag hålla med om, jag vill inte att journalister, kritiker och krönikörer ska försöka låta som mina eller dina privata kompisar. Men är det egentligen det Martin A menar?
LikeLike
Nej – fel länk! ( eller är det min mediablues som slår till?)
http://www.aftonbladet.se/kultur/article16496916.ab
LikeLike
Åsa Linderborg är annars en som jag har respekt för, både som människa och som skribent, men här tappar hon bort sig helt när hon hävdar att DN *inte* borde ta in inlägg emot Khemiri och andra vilka ställt sig i spetsen för det här,,,drevet? I synnerhet inte inlägg av en person som Selimovic – eller, förmodar jag, av någon med anknytning till moderaterna eller Timbro? Eller av rektorn för Handelshögskolan – där JHK studerade, och som han nämner i sin text? Inte utanför ledarsidan i alla fall. De kan ju bidra till att legitimera fel perspektiv på frågor om invandring, rasism, jobb och strukturer?
Tvärtom, det är klart att Selimovic är en person som ska vara med, det är BRA att han är med i debatten och tydliggör spänningarna, de olika synvinklarna och erfarenheterna. Man kan uppskatta det utan att för den skull svära på att allt han säger skulle vara sant på något objektivt sätt.
LikeLike
Jag inser att det är omöjligt att gå in och försöka nyansera – det kommer att betraktas som ett försök att “osynliggöra strukturer”.
Nej, i den här debatten finns det få öppningar.
Jag passar.
LikeLike
Jag brukar inte citera DN:s ledarsida :
http://www.dn.se/ledare/signerat/integration-intolerans-fran-de-toleranta
LikeLike
En del av problemet är att nästan alla som vill in och skaffa sig en hög profil i debattfältet ras/genus/HBT/etnicitet-och-diskriminering här i Sverige – nästan alla reser ett mer eller mindre uttalat krav på att *representera* hela sin grupp. Anspråket att deras egen life story flyter samman med det som är typiskt för hela gruppen, och därför har de också en personlig rätt att definiera vad som är viktigt att kämpa mot, hur det är, vem fienden är, vad man måste tycka. Jag representerar bögarna eller de färgade i Sverige, det är jag och mina kompisar som bestämmer vad man får tycka – om man blir för oense med det vi säger då är man egentligen rasist, homofob etc.
Vi har alldeles för få debattörer på det här fältet som baserar sin ställning på något annat, på insatser utanför den ‘kompetens’ om det innebär at höra till en viss påstådd marginalgrupp – och som sedan har gett sig in i diskrimineringsdebatten med den bakgrunden. Känd skådespelare/filmare/ författare/forskare som *också* är välkänd som homosexuell, som alla vet har invandrarbakgrund etc – men som inte primärt är känd för vilken grupp han/hon tilhör. och som därför inte är lika frestad av grupplojaliteter mot kompisar i media. Det finns nästan inga sådana i Sverige, i stort sett alla som aktivt diskuterar genus, etnitcitet osv på det sättet, som syns i media och själva tillhör resp.grupp (och flertalet är s a a self-implicated, de tillhör just den grupp de diskuterar) har också gjort karriär på att leva upp till en kulturellt medial bild av bögen, ghettokillen, den halvexotiske mannen från Mellanöstern, den sexiga lesbiska bruden etc. Det är klart att det gör debatten väldigt intern och modebetonad.
Förmodligen skulle Jonas Khemiri, Manal Masri (som prtade om diskriminering och mångfalld i en podcast på Sydsvenskan häromdagen) m fl säga att det här beror på att det är så svårt för icke-vita strejta personer 8och helst män) att komma in någonstans. Jag håller inte med, det finns inget som dagens media eller showbiz frågar efter så intensivt som “unga arga tjejer”, gärna med invandrarbakgrund och/eller icke-heteropersoner med mycket “attityd”. Och diskrimnineringen inom ‘vanliga karriärer’ är inte heller så slående att den skulle stoppa folk med mindre ljus hy. Det handlar om att folk som syns i media idag oftast bara vill snacka med sina egna kompisar eller folk från samma subkultur.
LikeLike
Den där attityden “du kan ändå inte förstå” tror jag är ett tveeggat vapen. Den drastiska metaforen “byta skinn” skapar en förrädisk osäkerhet och alla vet att det inte är möjligt. Inte ens den mindre krävande “Walk a mile in my shoes” känns tillgänglig.
Därför kommer det antagligen bli en spegelfäktning där båda sidor anklagar varandra för intolerans.
Jag är verkligen glad över att slippa vara en del av detta.
Antagligen är denna position något jag inbillar mig.
LikeLike
Visst, och byta-skinn-metaforen i Khemiris text är ju dessutom,både exotiserande (med riktning emot honom själv) och förminskande (riktat emot den han talar till, Ask och det vita”, tråkvuxna Sverige: ni fattar inte och ni skulle dessutom se fåniga ut om ni intog min position). Han säger att han vill in, att hans bröder vill in, men lyssnar man litet är det tydligt att han bara vill in på sina egna villkor.
Ingen annan får begära något av honom i egenskap av att han ju är medborgare, delaktig i samhället, kräva något från honom som han inte själv har valt på ett helt fritt sätt. Vissa somliga har bara rättigheter, inga skydigheter och inget ansvar, och det försvaras med en suddig hänvisning till hur exotisk och spännande man är – och hur mycket man alltid hållits utanför. Jag köper inte den prylen.
LikeLike