The death star of masculinity?

Posted on by

But, in the modern world, boys are often treated as a problem. The dominant narrative around difficult boys – at least in the public school system – is that they’re unteachable, unreachable, disruptive and threatening. Many commentators – men as well as women – blame male culture itself for the problems with boys. In their view, what we need to do is destroy the death star of masculinity and all the evil that goes with it. What we need to do is put boys in touch with their emotions and teach them to behave more like girls.

Samma polariserade tonläge. Jag glider undan slagen och hukar i kulisserna.

27 thoughts on “The death star of masculinity?”

  1. Tja, den typen av manikeiska och självhärliga tongångar fkring kvinnor och män fanns väl redan på 70-talet har jag förstått. Men då var det

    -snarare i USA än i Sverige
    -ett randfenomen inom kvinnorörelsen, inte något som backades upp av många ‘feminister’ och ‘vetenskapare’

    -inget som matchades fram eller beskrevs som vettigt, realistiskt eller coolt inom den kulturella strömfåran. Eller moraliskt överlägset för den delen.

    Idag är läget helt omvänt, och jag tror inte debatten kommer vidare på allvar om vi inte känns vid att när media idag puffar hårt för tjejer, tjejvinklingar, mode- och tjejbilagor – som här i landet sedan 90-talet – när många företag nästan enbart rekryterar (unga, ‘urbana’ och snygga) tjejer, när de flesta unga författare och musiker som uppmärksammas och får respekt är tjejer, så handlar det mycket om målgruppsorientering och en önskan att sälja in sig till unga kvinnor plus deras partners och föräldrar, inte om idealitet eller att företag och redaktioner verkligen skulle ha gått in för feminism. Men att lyfta blicken litet från den egna karriärboosten verkar inte vara någon paradgren för de unga tjusiga mediebrudarna eller tjänsteentreprenörerna

    Like

    Reply ↓

  2. Vi har inte råd att huka oss och glida undan. Vi är på väg mot katastrof med de som inte förstår pojkar vid rodret.

    …need to put boys in touch with their emotions… Den som skriver så har aldrig pratat MED pojkar, bara till. Pojkar har känslor och de uttrycker dem också om man faktiskt frågar. Men man får fråga på andra sätt än man frågar flickor. Att samma människor baskriver pojkar som “unreachable” osv visar tydligt att de försöker nå pojkar med fel språk.

    Pojkar idag möts från tidig ålder av “nej”, “gör inte så”, sluta” och “ni pojkar”. Massor av lugna fina pojkar är så rädda för att försöka eller göra fel att de avstår och backar undan. När jag seglat med ungdomar ser jag pojkar lika kuvade som flickor var förr. Flickorna vågar ta för sig, de har möts av you go girl. Vi står inför ett gigantiskt problem, större än nar vi kuvade flickor. För det finns en ostoppbar (biologisk) kraft i ung manlighet som ett samhälle måste kanalisera. Vi kan göra det åt fel håll (soldater i krig) eller åt rätt håll (bygga, skapa, uppfinna). Men vi kan inte stoppa den. Dämmer vi upp den kommer det att pysa ut. Unga män agerar utåt. Får de inte utlopp för sin inre drivkraft kommer det att pysa ut i negativa former. Det som bygger samhällen kan även förstöra dem.

    Jag är rädd att om vi fortsätter så här är det män som om 20 år demonstrerar “vi är många vi är hälften” historien går i cirklar, eller så tar det ände med förskräckelse med än fler destruktiva unga män som tar livet av sig och förstör för sin omgivning. Man måste ibland fråga varför Jeppe super. Inte bara säga åt Jeppe att bli mera som de nyktra rika. Det gick ju sådär.

    Like

    Reply ↓

    • Håller med, och idag är ju det mesta som uttrycker den sortens strömmande, ung manlig energi rejält nerklassat i media, i kulturlivet, inom underhållning, tv etc. Både Vilhelm Moberg, Björn Borg och Keith Richards hade idag beskrivit som omöjligt och mossigt gubbiga – och då menar jag inte i första hand hur vi tänker oss dem på bild (i ung eller mogen ålder) utan den slags berättelser de skrev eller gestaltade, det de *gjorde*. Sport är väl det enda fält som delvis är undantaget från den logiken, men annars är det genomgående det icke-manliga som belönas och lyfts fram: kvinnor/flickor som personer och ett kvinnligt sätt att uttrycka sig, jobba, gestalta, driva på saker.

      Like

      Reply ↓

      • Strömmande eller kämpande, kanske jag skulle skrivit – idag är normen i hög grad att du ska lyckas i första försöket (du kanske inte får mer än ett), eller åtminstone inte ge intryck av att riva ut dig, Och samtidigt är det där med män som kämpar länge och envetet, obändigt inte något som hyllas så som det gjorde på, eh, Ralf Edströms tid.

        Like

        Reply ↓

        • Ett exempel på det är kultursågningen av filmen Kontiki och Thor Heyerdahl i synnerhet, i Aftonbladet här om sistens.
          http://www.aftonbladet.se/kultur/article16145605.ab
          Heyerdahl kritiseras för att han gick emot de etablerade forskarna (dvs mot bättre vetande) och för att han, som det visade sig, hade fel om hur polynesien befolkades.
          Den där manliga strävan att gå bortom konsensus, att fortsätta in absurdum, när alla andra säger man har fel. Den driver vår värld framåt. Idag tar vi flygandet för självklart och möjligen hyllar vi bröderna Wright, men vi borde också hylla de där med hemmagjorda vingar som tumlar ner från en backe. Utan dem hade vi inte haft några bröderna Wright alls och inga billiga flygresor till Thailand. För mannen själv är det sällan helt positivt att köra detta race. Antingen har han fel eller så är samtiden för dum för att förstå. Men när han har rätt innebär det en fördel för oss alla.

          Finns två aspekter.
          1. Att kuva denna kraft hos unga män är fatalt eftersom den kommer ut med negativa uttryck.
          2. När vi uppmanar kvinnor att “spänna bågen” You go girl, kommer vi också få fler kvinnor som misslyckas. Fler personliga konkurser, fler utslagna osv. Är vi beredda på det? Accepterar vi att kvinnor “tumlar ner från kullen i hemmagjorda vingar”? Vi ser idag att kvinnor uppmuntras till karriär utan att de ska behöva avstå makten på hemmafronten. “Man ska kunna vara både toppchef och mamma”. Äta kakan och ha den kvar. Ungefär lika trovärdigt som “Man ska kunna bli olympisk sprinter även om man har ett vanligt jobb”. Nej, för i hård konkurrens är det alltid någon som är beredd att offra lite mer, att gå lite längre, att strunta i vad pessimisterna säger och i slutänden vinner (eller förlorar).

          Like

          Reply ↓

        • Visst, och apropå Heyerdahl hör det ju till saken att frågan ifall t ex människorna på Påskön (och ute i Polynesien) har delvis indianskt blod _fortfarande_ är omdebatterad bland seriösa forskare, den är inte avgjord. Somliga gen- och blodanalayser ger Heyerdahl stöd, vad jag förstått; dessutom är frågan svår eftersom en stor del av öarnas urbefolkning strök med i epidemier och straffarbete under 1800-talet (särskilt på Påskön). Men journalister och kulturtyckare sopar gärna undan att saker inte är “avgjorda av forskningen”, de vill göra det entydigt.

          Heyerdahl var mycket mer än en glad amatör, hans utgrävningar och insamlande av uppgifter på t ex Påskön var inget skämt, Grävet på ön på 50-talet var på flera sätt epokgörande i studiet av Påsköns historia. Att det inte är direkt med i den nya filmen är en annan sak, men det borde nästan höra till allmänbildningen för personer som skriver om Heyerdahl. Norge är för fan vårt grannland!

          Like

          Reply ↓

    • Ja, man kanadensare har ju också prärien och havet i blodet. 😉 Till och med Margaret Atwood, denna kanadensiska ikon, har en ganska maskulin sida, som har hängt med från hennes uppväxt halvt ute i vildmarken. Jag har heller aldrig fått intrycket att hon skulle förakta killar och män eller romantisera kvinnliga gäng som sådana.

      Like

      Reply ↓

  6. Den där kanadensiska damen har ju kommit fram till samma slutsatser som jag.

    1) Pojkskolor
    2) Manliga lärare
    3) Manliga lärare som kan inspirera i mål och mening. (plikt, ansvar och inte i “ornamentering”.)
    4) Manliga lärare som älskar teknik, vetenskap, funktionella strukturer, spänning, hastighet och “kurvtagning i den fyrdimensionella rymden”.

    När vi når detta paradigmskifte så börjar nästa fas i välståndsbygget.

    Like

    Reply ↓

    • Problemet ed pojkskolor är att det skulle bli jobbigt för de pojkar som skulle behöva en kvinnligare metod och rena döden för pojkflickor som skulle stängas in i en “hönsgård” för dem. Jag är övertygad om att min dotter hade mått dåligt och främmande i en sådan miljö.

      Men fler manliga lärare och metoder anpassade för pojkar +1.

      Like

      Reply ↓

      • Kan man förställa sig ett system som medger variation.
        De personer som du beskriver existerar självklart med samma rätt som de mer frekvent förekommande som jag beskriver. Men är det alltid rätt att minoriteter skall definiera hur arenor skall konstrueras. Då blir ju majoriteten “mobbad” av minoriteter. Det måste finnas ett system som kan erkänna och bekräfta både majoriteter och minoriteter.

        Nu har vi ett paradigm som tar det för självklart att pojkar och unga män med självklarhet aldrig får existera i homosociala konstellationer med manliga förebilder.
        Jag är HELT ÖVERTYGAD om att detta är kontraproduktivt enbart genom att reflektera kring evolutionslära och evolutionspsykologiska kraftfält.
        Kanske är det dags att forska seriöst på detta område.

        Börja tex med att analysera varför grabbar fortfarande verkar trivas ihop i min grannes garage när det skall byggas dragsterbilar. Lyckan lyser i deras ögon och lyset släcks först sent på vardagskvällar. Inte en ung dam har ännu setts beträda denna arena.

        Like

        Reply ↓

        • Det handlar inte om att minoriteten dikterar vad majoriteten ska göra. Det handlar om åt var och en efter behov. De tjejer som har detta behov smälter in som “en av grabbarna”.

          Att ingen dam setts beträda denna manliga arena kan bero på flera saker. Den mest populära idag är att grabbarna utesluter tjejer och visar att de inte är välkomna. En mer realistisk förklaring är att i kvinnliga miljöer bör man bjudas in, i manliga miljöer får man ta sin plats. Den kvinna som med självklarhet kommer i blåställ, kan justera ventilspel och visar intresse kommer antagligen att få plats. Och bemöts med glädje och överraskning.

          Like

          Reply ↓

          • Jag håller med om att de tjejer som vill skall få vara med. Men om detta då leder till att man inte lyckas konstuera en skola som gynnar pojkar så hamnar man i en situation av tvingande val.
            Just nu hoppas vi och famlar. Vi vet inte hur vi skall lösa problemet.
            En del i ekvationen är att återigen få en massa manliga lärare som får rätten att upplevas vara män.
            Men hur får vi män att åter uppleva manlig status i läraryrket?
            Jag är rätt säker på att man då måste konstruera arenan så att den med ett fungerande signalsystem tolkas manlig.
            Hur dessa signalsystem fungerar verkar vetenskapen änu inte lyckats härleda. Mig veterligen.

            Genusvetarna har rätt när de påstår att människan “gör kön”. Men samtidigt vill vi med alla tillgängliga metoder bekämpa detta. En av många konsekvenser är troligen dåliga skolresultat för pojkar.

            Like

        • Kan inte avstå från att, helt oallvarligt, citera några rader av Pablo Neruda apropå Anders W:s fina historia om de lyckliga bilmekande killarna i grannens garage:

          I tre rum i det gamla Kreml
          lever en man som heter Josef Stalin.
          I hans rum släcks ljuset sent.

          -skrivet nån gång i slutet av 40-talet, och idag är det sedan länge helt omöjligt att inte se den oavsiktliga ironin. Vad är det Joe är så flitigt sysselsatt med, till exempel? 🙂

          Like

          Reply ↓

          • Det gäller således att påverka grabbarnas sena kvällsvanor till att bli något samhällsnyttigt och positivt.
            Med hjälp av inspirerande manliga förebilder som klarar av att bygga trovärdiga och positiva framtidsbilder att sträva mot måste detta vara möjligt.

            Annars så tappar jag tron på livet.

            Like

Leave a reply to bashflak Cancel reply