4 thoughts on “Har jag sagt att jag älskar Twitter?

  1. Twitter är (eller blir) ofta ett slags gruppläte runt om de enskilda användarna. Har du 140 tecken att vifta på så kan det inte bli nyanserat eller prövande och det är inte heller det folk vill – inte så himla konstigt att många söker sig till de som kommer att trivas i samma goa bubbla som de själva, tycker likadant, skratta åt samma slags skämt och så vidare. vem vill hamna i ett läge där man plötsligt kan verka ha blivit bortgjord av personer man inte känner – och det dessutom offentligt?

    Nu använder jag inte twitter, som du förstår, men det finns nog en lättbegriplig spärr där mot att bjuda in folk som både är skärpta och har annorlunda åsikter än en själv i ett samtal som alla kan läsa.

    Like

    • Jo – den aspekten finns. Men möjligheterna är oändliga. En sorts omedelbar källkritik på hög nivå.

      Jag försöker träna upp min prestigelösa sida. De som vill resa monument över sin felfrihet kanske borde söka sig till andra arenor.

      Like

    • Någon sade att twitter ofta är för den som har en (karriär- eller media-)position man vill försvara: antingen har man redan en stor publik eller så vill man visa att man är en i gänget. Visst kan det också vara (för somliga) ett sätt att försöka ställa andra mot väggen, men jag ser mycket få som direkt uppmanar, bjuder in andra att försöka korsa dina egna övertygelser, komma med mothugg. Frågor om detalljer ja, men knappast direkta utmaningar: hitta ett bättre bud på det här än just min åsikt!

      Like

Leave a reply to Magnus Cancel reply