Rakel Chukri lyfter fram Evin Rubars dokumentär Könskriget som en utlösande faktor för det kvinnohat/näthat som Maria Sveland beskriver i sin senaste bok.
Allt hänger samman och kritiker av feminismen buntas ihop och demoniseras. Steget tycks vara kort mellan att skriva debattartiklar och hot om våld. SCUM-manifestet luftas åter.
Maria Sveland beskriver hur påhoppen mot teatern började på antifeministiska bloggar och sedan spred sig till nätets obskyra bakgårdar, där hoten mot teatern började ta form. Sveland är skarp i sin kritik mot de etablerade medierna som ofta har bjudit in antifeminister som Pär Ström och Pelle Billing. Vad gäller Turteatern finns flera exempel på att medierna fallerade. Det är till exempel sanslöst att debattörer utan att få större mothugg kunde häva ur sig att ”Scum-manifestet” är jämförbart med Hitlers ”Min kamp”.
Poängen som Sveland vill slå fast är att antifeminister som Ström och Billing har en svans av aggressiva följare, och att de liksom Sverigedemokraterna inte tar ansvar för sina ”fotsoldaters” handlingar. Det förtjänar att undersökas mer, men Sveland går ett steg längre och menar att även ledarskribenter och krönikörer i dagstidningar som skriver förlöjligande om feminister kan uppmuntra läsare att skicka hatmejl. Det är ett vanskligt argument eftersom det antyder behovet av självcensur.
Jag vet inte vad det innebär att ta ansvar för sina fotsoldaters handlingar. Har jag några sådana?
I min värld är var och en ansvarig för sina handlingar. Tyvärr gäller inte detta inom tidningsvärlden. Därför kan Rakel Chukri fortsätta att kalla Pelle Billing för antifeminist, trots att han ständigt tar avstånd från denna kategorisering. En kulturchef med ansvarig utgivare i ryggen behöver inte väga sina ord på guldvåg.
Feminismen tycks behöva sina fiender. Kanske är näthatet det bästa som kunde hända en rörelse som plågas av inre strider. Nu sluter vi leden och fokuserar på fienden.
Tysta tankar 
Om man jämför Chukris text med intervjun med Sveland och Lisa Bjurwald i SvD så tycks Chukri ha köpt Svelands beskrivning av “hur läget är och hur det gick till” rakt av. Den enda reservation som skymtar dyker upp vid Svelands påstående att backlashen hänger ihop med en “nyliberal” högersväng i samhället, det håller Chukri inte riktigt med om men annars gör hon Svelands beskrivningar helt och hållet till sina. Både i fråga om hur det gick till, hur det ska ses etiskt och hur läget är nu. Givetvis blev FI offer för orättfärdiga mediedrev som gick patriarkatets ärenden, givetvis var Rubars dokumentär “spekulativ” (dvs oärlig och skruvad), givetvis går det att bunta ihop alla som har kritiska synpunkter på det som säljs som feminism i dagens Sverige med personer som gör verkliga mordförsök på skådesåleare eller begår gängvåldtäkter i Indien eller Tumba. Tonläget är lika uppskruvat, heroiserande och sentimentalt självrättfärdigt som i England efter prinsessan Dianas död.
Rakel Chukri utnämner frejdigt “Hatet” till en modern klassiker på utgivningsdagen – hej och hå! – och skambelägger därmed alla som skulle kunna tänkas ha litet fler invändningar mot Svelands perspektiv som varande misstänkta kvinnohatare eller omoderna människor. Jahaja.
Visst är det slirigt att bunta ihop Billing och Ström med Breivik, eller att kräva att de båda förra måste “ta ansvar för vad deras fotsoldater gör” (dvs de som skriver anonyma hatmejl, lägger ut privata telefonummer och ägnar sig åt direkta fysiska angrepp, förföljelse och mordförsök). I det djupa mörkret är alla katter grå. Men vad kan man vänta sig när det handlar om någon slags kämpande kyrka som vederbörande vill bevisa sig vara för? Jag gillar egentligen Chukri, men hon har gått utför som skribent och blivit mer och mer nischat ointressant. Det var den här sortens PK-stämplad smörja som fick mig att ge upp pappersprenumerationen på Sydan efter att ha läst tidningen alltsedan man var barn.
LikeLike
Varken Ström eller Billing titulerade sig antifeminister, möjligen ofeminister, men de kritiserade den Svelandska typen av feminism som tagit över begreppet. Den typ av jämställdhet de förespråkar är mycket lik den frihetliga feminism som fanns förr. Men dagens sekterister bedömer givetvis, likt Caesar, alla som inte är med dem som mot dem.
LikeLike
Just det. Det jag sett av framför allt Billings kritik mot en ganska historielös och sekteristisk “feminism” ser jag som besläktat med den approach som t ex Germaine Greer, Doris Lessing och den generationen använde. De betonar en frihetlighet som är både individuell och samhällelig, men som *inte* ställer krav på att “du måste uppträda på det och det sättet, tycka si och så, köpa de här signalorden därför att du är kvinna resp. man” – och som inte heller spelar med i den sortens könsbundna, understucket moraliserande kravlistor.
LikeLike
Tar Sveland själv ansvar för sina fotsoldaters handlingar? Enligt hennes egen logik är hon alltså ansvarig för kastrationsbilden som delades ut på mötet där hon närvarade.
LikeLike
Bra fråga. Dessutom torde det varit uppenbart för alla inom mainstreammedia i detta avlånga land, redan i förväg, att Sveland aspirerar på rollen som drottning av kvinnodagen 2013 – med en vältajmat utgiven bok, skarpa slogans och intervjuer i varenda större tidning samt i tv (de här intervjuerna är ju inte gjorda igår eller förrgår, redaktionerna och skribenterna har kunnat se varandras fotspår medan de höll på). Men är det någon som ställer några kritiska frågor om denna lansering? Nej, ingen – utom “näthatarna”.
LikeLike
Aftonbladets recension är inte okritisk. Men kritiken är tämligen mesig.
LikeLike
Vad jag kan se ligger inte kvällstidningarnas recensioner av hennes bok ute än, får kolla in dem senare. Jag har svårt att tänka mig att Expressen skulle ha något alls att invända mer än just den lätta markering som även Chukri gjorde, det med vänstrig kritik mot nyliberala idéer. Hennes patos och hennes glidningar lär de köpa med hull och hår.
LikeLike
Med logiken att någon är ‘ansvarig för sina fotsoldaters handlingar’, borde även Sveland, Linderborg m.fl. åtalas varje gång en SD-politiker blir hotad eller överfallen.
LikeLike
För att inte tala om att Solanas idéer och heroiseringen av henne i samtiden borde knytas ihop med hennes faktiska mordförsök på Andy Warhol. Teori och praktik.
LikeLike
Men det var ju bara satir och ironi. Warhol skrattade nog hela vägen till akuten.
LikeLike
Javisst, han närapå dog av skratt. 😉
LikeLike
Varför äldre män blir alltmer intresserad av att mata fåglar och råddjur blir alltmer tydligt. Man drar sig undan det oändliga mänskliga käbblet. Helt enkelt därför att man insett att man hört det tidigare likt en cd-spelare ställd på repeat.
Det finns två sätt att hantera tjatiga och gnälliga kvinnor om man inte tillhör den våldsamma manstypen.
1) Köp Peltors radiolurar och ställ in P2.
2) Satsa din utmätta tid på att besöka naturen och mata fåglar och råddjur.
LikeLike
Det finns andra röster:
http://www.flamman.se/sveland-kraver-rattning-i-ledet
“Bristen på pluralism gör feminismen så utsatt att all kritik uppfattas som hot. Inbäddad i en medelklassmiljö där alla lever och tycker lika, ser inte Maria Sveland att det egentligen inte existerar någon feminism, utan en rad feminismer”
LikeLike
Det där var verkligen en klok artikel skriven av en modig självständigt tänkande kvinna.
LikeLike
Håller med, Altstadt är bra och hon klarar att tänka runt hörnet – och att vara konsekvent.
Likheterna mellan dagens mediefeminism och 70-talets extrema bokstavsvänster blir bara mer och mer besvärande. Inte i deras idéstolpar, men i dogmatismen, synen på sin egen grupp som den enda som skådat ljuset, föraktet för meningsmotståndare och för demokratin. I mentaliteten bakom, och besattheten av media.
LikeLike
http://arbetarbladet.se/kultur/litteratur/1.5659785-det-ar-dumt-att-rycka-ur-mikrofonsladden
LikeLike
Debatten kring näthat, olika sorters ‘hat’ och hot, förtryck och vem som har rätt att posera som offer sätter onekligen ljuset på i hur hög grad svensk massmedia numera styrs av dolda koder och konventioner, hur mycket dina möjligheter att få upp något till debatt – och *vilken* slags debatt – påverkas av vem du är, vilken grupp eller subkultur du anses tillhöra, vilka kompisar du har. Även om den ljuskäglan fälls ut indirekt – för det var ju inte det som var meningen, diskussionen på kultursidorna handlar knappast alls om detta.
LikeLike
Det är stor skillnad mellan Altstadts och Ekenbergs artiklar. Altstadt kritiserar inifrån, hon köper inte Svelands försök att monopolisera feminismen och uppmanar läsaren att bejaka olika feministiska synsätt. Ekengren problematiserar inte. Han delar Svelands analys och världsbild. Däremot så tycker han att kritikerna, detta kvinnohatande kollektiv har rätt att uttrycka sina åsikter. Han hinner till och med få plats med en referens till Breivik…
Jag känner mig träffad av Ekengren. Jag köper inte Selands retorik, alltså gillar jag Breivik. Pusst. Inte ens en underbar vintervår sol kan skingra min känsla av hopplöshet. Men Altstadt är bra. Jag är säker på att hon och jag har helt olika analys, men det finns en intellektuell stringens och jag tror det finns ett ärligt uppsåt också.
LikeLike
Altstadt är old-school, hon är mer inriktad på teser, problematisering och argument än på svepande och hårt stiliserade “personal life stories” och etiketter, sådant som får _ersätta_ argument eller spackla över bristen på dessa. Det är ju ofta den senare vägen man tar i svensk debatt numera.
Dessutom har hon varit med så pass länge att hon ser vad som händer när en rörelse, eller en arena, sluter sig inåt, eller i tysthet slutar bry sig om en fråga som tidigare var central – t ex kampen mot sexism som en principsak. Och jag uppfattar att Åsa Linderborg och Nina Björk, även om de är yngre. i stort sett också är old-school i den här meningen.
LikeLike
Maria Sveland ger sin version av en debatt med Janne Josefsson m fl, försvarar sig – och bekräftar samtidigt tydligt hur egotrippad hon är. Är det någon som tror att man kan ta hennes beskrivning av hur folk uppträdde för något så när obeskuren sanning? Och ansågs det okay att skriva så här om en debatt man varit med på i ett högaktuellt ämne för typ tjugo år sedan? Sveland frotterar sig bara med martyrkåpan hela tiden, och för att komma undan med dsådant här måste man naturligtvis vara mycket privilegierad av media
http://www.ajour.se/maria-sveland-gubbvaldet-pa-grav/
Jag skulle nog säga att det är Herman Lindquist-klass på texten. “Och inom två minuter blev Janne Josefsson fullkomligt rasande, det kunde alla se” ungefär -.men för Sveland är denna manikeiska bild av adrenalinpumpat våldsamma män med mord i blick ju en avgörande del av den story hon säljer, hennes bild av hur det ligger till.
LikeLike
Tydligen gick det verkligen verbalt vilt till efterhand, enligt dagens tidningar (Expressen och DN) och diverse bloggar. Men Svelands bild av att hon blev otillständigt behandlad av Josefsson, Fogelberg m fl från första stund och att hon hade alla goda människor i publiken på sin sida, den bilden är nog minst sagt redigerad.
F ö är Gudrun Schyman snart tillbaka som talesperson för FI, hörde jag på P1. Kongress i april, hon är nominerad och chansen att hon inte skulle utses är väl ungefär 5%. Barometern faller i svensk genuspolitik.
LikeLike