En av mina drivkrafter

Posted on by

Jag vill att män ska kunna arbeta som förskollärare. Därför fortsätter jag att tjata om betydelsen av att synen på yrket förändras. Igår fick jag ett brev som gjorde mig både glad och bekymrad:

Hej Mats!

Mitt namn är XXXXXXX XXXXXX, jag är 21 år och musiker och har nyligen, efter två års folkis, kommit fram till att jag skulle vilja utbilda mig till förskollärare! Trygg arbetssituation, relativt kort utbildningstid plus det faktum att jag alltid kommit väldigt bra överens med barn är det som lett mig till den insikten. (Också i beräkningarna har jag haft tanken på att jag skulle få en del tid över till det jag brinner för, musik och skrivande, vid sidan av. Hur väl den bilden stämmer vet jag dock inte men man hoppas ju! 😉 )
Min fråga till dig är kort sagt: Vet du hur folk i allmänhet ser på manliga förskollärare? Jag har läst fanatikerna på flashback som vill förbjuda män (och även dom vettiga som verkar se detta synsätt som idiotiskt) men jag antar att du har en bättre bild av hur folk i stott ser på det hela. Är pedofilskräcken verkligen så utbredd? Jag tror att jag verkligen skulle kunna trivas och göra ett gott jobb men om det skulle innebära misstro och potentiell svartmålning (barns/föräldrars lögner har ju förstört karriärer/förut kan jag tänka mig) så vet jag inte hur lockande den drömmen är.
Hoppas jag formulerat mig gott nog. Jag tycker om din blogg, mycket intressant läsning!
Ha det fint! 🙂

Jag svarar så här:

Jag har arbetat 25 år och klarat mig utan de där anklagelserna så från mitt perspektiv är hela debatten lite overklig. De allra flesta  människor är övertygade om värdet av manliga förskollärare – därför är det olyckligt att debatten tar sig sådana uttryck att du skulle tveka inför yrkesvalet.

Det finns en kritisk massa där du som man slipper representera alla män och tillåts vara en unik person – förhoppningsvis är vi på väg dit. Då kommer det att finnas utrymme för sådant du brinner för. Men jag jag är övertygad om att du redan idag kan skapa respekt för din person, även om du som minoritet kommer att utsättas för både misstänksamma blickar och överdriven uppskattning. Båda delarna är ganska förnedrande!

Hoppas att du tar chansen – om vi blir fler och bildar nätverk ökar sannolikheten att fler ska lyckas förändra bilden av förskolläraryrket som enkönat.

2 thoughts on “En av mina drivkrafter”

Leave a comment