Men oavsett om han är skyldig eller ej, så var det ingen slump att det var han som höll i vapnet. Och inte hon.
Svenska dagbladet tar ett större grepp
https://twitter.com/mjsvdkultur/status/303397675045380096
Patriarkatet syftar inte till att upprätta ett samhälle där män mår oförskämt bra. Tvärtom, patriarkatet gör män på alla nivåer i hierarkin, också vinnarna, uttråkade, ilskna och frustrerade. Och så smart är våra könsroller konstruerade att frustrationen inte är en störning eller en oönskad bieffekt – den är avsiktlig, den är själva drivkraften! Utan frustration kan du inte dominera och hota, som en riktig man ska. Det här syns tydligt om man iakttar män i grupp, framför allt unga män. De jobbar hårt på att hålla varandras frustrationsnivå konstant, de lär varandra att de inte kan vänta sig något annat av livet än frustration, dominans och underkastelse.
Och det verkar som om folk äntligen har fattat den poäng som Kucklick anstränger sig att hamra in: att alla våra problem ytterst beror på moderniteten. Men den slutsats den insikten har fått oss att dra är nog inte slutsats han hade hoppats på. Vi har fått smak för att lösa modernitetens problem genom att vända tillbaka till ett förmodernt eller åtminstone fördemokratiskt samhälle med alla dess inbyggda orättvisor.
Det hör till att man ska avsluta en sådan här artikel med ett optimistiskt ”vad bör göras”, men det kan vara för sent för det. Majoriteten har redan bestämt sig – med magkänslan eller hjärtat eller var någonstans i kroppen de djupa, ordlösa besluten fattas. Majoriteten har fått nog av moderniteten och flyr tillbaka till patriarkatet. Vi står inte ut en generation till i modernitetens problematiska frihet, och patriarkatet kan ge oss något som vi tydligen värdesätter högre än frihet, nämligen identitet. Det vi kallar ”identitet” är det varumärke under vilket patriarkatet säljs tillbaka till oss.
Jaha – här finns en del intressanta trådar att dra i. Trist att behöva arbeta.
Tysta tankar 
Det var två rätt bra artiklar. Han visar tydligt hur lurigt allt är. Just när man tror sig förstått hur det fungerar så inser man att även detta bara var en ytterligare våning fylld med hägringar.
Dock har även Håkan som alla svårt att hantera “hönan och ägget”.
Vad är syftet med manliga hierarkier?
Vargflocken gör ju exakt detsamma.
LikeLike
Kan man tänka sig att hierarkier även har ett visst underhållningsvärde? Eller är de i sista (och första) hand enbart redskap för det stora evolutionära tivolit?
Det känns som om vi skulle kunna lämna den moraliska nivån utan att hamna i postmodern relativism. Jag experimenterar med en ny form av manlighet som jag ibland inbillar mig är helt unik…
Snacka om storhetsvansinne!
LikeLike
Du kan ju prova.
Men hur du än beter dig så har du bara att välja på:
1) Det stora våldet
2) Det lilla våldet.
Det är de enda valen vi män har att hantera.
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/lars-linder-revanschen-riktar-sig-mer-an-nagot-annat-mot-feministerna
Resten är bara postmodernistiska hägringar.
Enligt Lars Linder.
LikeLike
Hmmmm – intressant. Egentligen är jag grundligt ointresserad av det där näthatet och tror det är något som delvis fyller en självbekräftande funktion. Samtidigt är det naturligtvis dumt att inte ta sambandet mellan hat och hot på allvar och jag gissar att Linder försöker säga något viktigt om vanmaktens villkor.
Jag är ganska nöjd med de här postmodernistiska dimmorna. Som statstjänsteman är jag antagligen en del av det stora strukturella våldet och min makt innebär också en lojalitet mot de lagar som styr vår verksamhet – men jag måste ju inte alltid tro på värdet av det jag gör. På så sätt räddar jag min själ.
LikeLike