8 thoughts on “Min genusvetenskapliga grundkurs

  1. När skådespelerskan från SCUM-pjäsen får stå och säga klapp-på-axeln-aktigt ungefär “Jag förståååår att när dessa arbetslösa, halvgamla och otrygga män, dessa loooosers får höra att det är de som haft makten, att det är just de som delar skulden för våldet mot oss miljoner kvinnopr – att då föder det en enorm frustration, och ett hat” – men utsagorna i den pjäs hon själv var med i samtidigt lämnas helt ogranskade, ja, då är yxigt och ensidigt bara förnamnet. (Jo, pjäsen om Solanas kördes fram som verkligt sanna utsagor, inte som en subjektiv gestaltning av en ensam, neurotisk och desperat människa)

    Och ungefär så ser det ofta ut i den här sortens debatt. Det som körs fram från krönikörer, teaterscener, ledarsidor och webbupprop på Newsmill, kvällstidningarnas debattsidor eller andra håll granskas inte, det tas för givet, backas upp av ett glatt följe av utropare, journalister och twittrare. Att det är unga urbana kvinnor med rätt idéer, rätt språk och frisyrer som står bakom blir en garanti för att det hela nog är rätt bra, och att bara sura vita män kan vara emot.

    Like

      • Precis, eller “På vilket sätt blir Solanas förnäm av att hon begick ett överlagt mordförsök?” (detta är ju en del av ‘mystiken’ med henne, hennes aura i fansens ögon)

        Like

        • Folk drivs i allmänhet av dåliga erfarenheter eller upplevelsen av dåliga erfarenheter.
          Vissa har faktiskt upplevt mycket skit som präglar deras liv. Andra kan ha en personlighet som gör att de tror all smärta liksom medvetet är riktade mot dem – med vilja.

          Vissa har dessutom svagheten att skapa generaliseringar av enskildheter. Då skapas mentala monster.

          Patriarkatet är ett sådant mentalt monster.

          Like

  2. Det handlar ju också om makten att kunna spela fram sin sak i media. Dels att man har de rätta kanalerna, dels att man vet hur man ska sälja in en vinkling eller en story så att den går hem, så att den inte ens upplevs som en vinkling utan bara som självklar. Någon sade apropå bråket om Stieg Larssons arv, miljoninkomsterna och d:o rättigheterna som inte gick till hans sambo, att änkan har den avgörande fördelen att hon vet vad som går hem i massmedia, hur man ska föra sig för att sälja in sin story och vinna sympati i det urbana Sverige – något som Stiegs norrländskt fåordiga och litet äldre, manliga släktingar inte alls behärskar. Så kan det ofta vara.

    Like

Leave a reply to andersbwestin Cancel reply