Män som tar hand om sina barn

20130206-051730.jpg

Länk

A man’s attitude to his choice to stay at home making spaghetti and wiping bottoms is his own personal business, not necessarily a reflection of a society’s expectations. The average house in Britain costs more than 10 times the average wage, a child cost hundreds of thousands of pounds from the maternity ward to the graduation ceremony.

If one partner earns more than the other they are to be congratulated on their success, not fretted over because they happen to be the wrong gender. Maximising family income is one of the most important things any parent can do, which might mean deciding not to work and saving the household the expense of childcare.

Traditional gender characteristics or not, the manliest thing you can do is to take responsibility for your children and arrange things so they have the best start in life they could possibly have. Go home. Go to the park. Put the dinner on. Be a man.

Jag läser texten och anar att den engelska trenden mer handlar om arbetslösa och lågavlönade män än medveten uppgörelse med traditionella könsmönster. Dessutom är förskolor plågsamt dyra i England och den familjeekonomiska kalkylen bygger på höga inkomster för dem som anlitar nurseries.

På samma sätt tycks en del män välja att arbeta i förskolan av det enkla skälet att “allt är bättre än arbetslöshet”. Livet är en praktisk fråga.

7 thoughts on “Män som tar hand om sina barn

  1. Det gick en dokumentär pm det där på SR förra året och en engelsk kvinna sa att hon dumpat sin arbetslöse man, eftersom ‘He was just another mouth to feed’. Kvinnor vill inte ha hemmamän, det visar både statistik och anekdoter.

    Like

    • Jag tror att det finns exempel på motsatsen – kvinnor som tycker det är attraktivt med män som lyckas förena omsorg och traditionell maskulinitet.

      Det känns som om vi trampar runt i förenklingar och låser fast tanken vid bilder av hur vi tror att “den andre vill ha det”. Då blir livet en obehaglig maskerad där vi slår knut på oss för att leva upp till förväntningar som ibland tycks leva ett eget medialt liv:
      – Jag trodde att du trodde att jag trodde att du ville att jag ville…

      Här finns utrymme för chansningar – min gissningar är att kvinnor är minst lika oförutsägbara som män.

      Like

      • Jag tror att en hel del av bitterheten i könsrollsdebatten kommer från missförståndet:
        “Nu har jag försökt vara precis så som jag trodde att du ville att jag skulle vara – och ändå är du inte nöjd…”

        Och i min värld är det absolut minst sexiga människor som försöker vara andra till lags!

        Like

        • Jag tror att centrala drivkraften har och göra med att människor i allmänhet har svårt att leva sig in i andras sorg, brist på bekräftelse och känsla av både utanförskap och underlägsenhetskänslor.
          Bara för att ta mig själv som exempel. Än har jag inte mött någon kvinna (inte ens min fru och dotter) som kan ta mina minnen av utanförskapskänslor som teknikpojke i den skola som existerade på 60 och 70 talet på fullt allvar. -Men snälla Anders- du borde väl vara väldigt nöjd med din plats i livet!
          Det är naturligtvis inget som kan jämföras med hånet mot vissa sexuellt avvikande personer. Men det är ändå mitt utanförskap.
          Alla söker en plats i livet som erbjuder “tillräcklig” bekräftelse och det värsta som kan hända är när man dessutom bli hånad för den man är.
          Könsrollsdebatten innehåller en massa mer eller mindre dolda och synliga hån.

          Like

          • Om en sådan som jag kan känna underlägsenhetskänslor hur är det då inte för “arga unga män” som fick IG i det mesta och ständigt skäll (av både skola och föräldrar) för att de var fel på fel plats genom hela uppväxten.

            Like

          • Intressant – jag är beredd att hålla med. De där utanförkänslorna kanske går att desarmera med hjälp av existentialism och absurdis. (Det är liksom inte meningen att vi ska känna gemenskap)

            Men det är antagligen enntanska feg lösning. På sikt är det nog bättre att leva i smärtan och fokusera på goda gärningar. Den här debatten om näthat rymmer fler bottnar än vi anar. Vad är det för besvikelser som ligger bakom formuleringrna?

            Jag är inte säker på att jag vill veta!

            Like

Leave a reply to Mats Cancel reply