Ledare som denna var inte politiskt möjliga för tio år sedan. Jämställdhetspolitiken förändras. Frågan är om diskussionerna påverkar skolans innehåll och arbetsformer?
Bra att hon tar upp förväntningen på pojkar och flickor. Synd att hon missar skolans behov att anpassa metoder och innehåll till pojkar. Det går alldeles utmärkt att få pojkar att läsa, bara det finns böcker som tilltalar pojkar.
Men om förväntningarna ändras? Om kraven förändras? Om man istället ser vad som egentligen är prestationen? Om elevens kompetens är huvudnumret och inte vad som ska mätas, hur blir då resultatet?
Betygen för flickor har varit högre än för pojkarna, inte alls sedan 1980-tal, som ledarskribenten skriver, och inte sedan 1962 med grundskolans införande, utan åtminstone sedan 1928, när flickor fick gå i samrealskola. Men redan på 1600-talet ropades slagordet ut – låt inte flickorna komma in i skolan, då tar de över!
Det stora problemet är att dikotomierna upprätthålls genom det sätt varpå resultaten redovisas. Att visa resultaten som en könsgräns ger synen att alla pojkar är si och alla flickor är så.
Men om det finns en skillnad så får vi ju reda på att “flickor är si och pojkar är så” och att skolan är organiserad så att kvinnliga egenskaper är högre värderade av en skola som ständigt famlar om vad kunskap egentligen är.
Jag tycker inte betygsresultaten behövs gömmas. Mitt utgångsläge är att detta inte handlar om pojkar kontra flickor. Det finns klasskillnader, det finns ekonomiska skillnader, det finns språk som ger skillnader, och det finns andra prioriteringar. Jag tror inte på dikotomiseringen som den enda vägen att redovisa resultat.
I Finland redovisas resultaten oftare i relation till språk – finska eller svenska eller annat språk. Är verkligen alla inom ett kön likadana?
Man måste kunna ha flera dimensioner i tankarna samtidigt.
Jag klarar av upp till 6-7 st samtidigt.
Klass, härkomst, kön, personlighet,social hälsa, funktionshinder för att ge några exempel.
Eftersom vi tillhör en tvåkönad biologiskt evolverande art så borde kön ha en central betydelse.
Då så. Klart kön ska finnas med som en i raden av analysverktyg, inte som idag när detta är det enda som redovisas. Antingen pojke, eller flicka eller samtliga elever i en klump. Punkt. Det verkar då som att kön är det enda som faktiskt har betydelse. Själv ser jag fler påverkansfaktorer i de andra variablerna som du beskriver.
Det är just komplexiteten som gör frågan besvärlig.
Men inte desto mindre så misslyckas den svenska skolan att attrahera en ganska stor grupp pojkar. Säkerligen en viss grupp flickor också men då inte med nödvändighet inte samma orsaker.
Jag vet en grupp pojkar som ända sedan tidigt 70 tal upplevt sig extremt diskriminerade och det är “teknikpojkarna”. Det finns säkert andra grupper men det hindrar inte att man pekar ut just denna grupp.
Jag har numera gått så långt att jag börjat fundera kring om man inte redan från mellanstadiet skall erbjuda “teknikpojkar” egna skolor eller åtminstone egna klasser med en speciellt utformad pedagogik. Vill vi att landsorten skall överleva så är det nog ett måste. Annars så har vi snart bara folk i ett 10 tal stora städer.
Ja, DIVA har flera förklaringsmodeller som alla visar pojkars tillkortakommanden. Pojkar redovisas i resultatredovisningarna från Nationella provet i en kategori, flickorna i en annan och så samtliga i en tredje. Där har inte funnits några sociokulturella faktorer alls. Men, i den senaste redvisningen från 2012 år prov i åk3 finns nu en beskrivning utifrån föräldrars utbildningsnivå. Det säger något helt annat.
Jag tolkade dig som att starka krafter har försökt lyfta fram kön som huvudförklaring och därigenom gjort sig skyldig till reduktionism.
Samtidigt påstår de utredningar som gjorts tvärsäkert att lärarens kön inte spelar någon roll för skolprestationerna (eftersom skolan är neutral och kompetens en absolut kvalitet bortom innehåll och värdering)
Ja, kön lyfts ofta fram som den enda förklaringen till skillnaderna i resultat. Jag brukar säga att skillnader får vi alltid om allt ska delas i två grupper. Då blir en över och en under, en vinner och en förlorar. Vad är det för bra med det? Att lärares kön också används i diskussionen brukar du och jag ha olika tankar om.
Jag tror vi är överens om att egenskaper och resultat går att diskutera utifrån modeller om normalfördelning. När det gäller gruppen verkliga skolförlorare hittar vi ofta en samverkan mellan faktorerna klass, kön, etnicitet och urbanitet – då blir det svårt att se problemen med utslagning som marginella (eller historiskt nödvändiga).
Det hände något hos mig när Delegationen för jämställdhet i förskolan slog fast att det inte var en viktig fråga att sträva efter jämn könsbalans i personalgruppen. Jag tappade nog en del av tilltron då. Teorin om könsmaktsordning och likhet blev liksom viktigare än alla andra aspekter.
Det är väl förunderliga med trender att de kommer och går. Ibland står man där med sina tankar och är urmodig och strax därpå har de andra vänt och, vips, är man modern igen.
Skoldebatten lever sitt isolerade liv.
Vi som lever vårt liv utanför skolan är bara intresserade av en sak.
Att folk får sådan kunskap att de kan försörja sig.
På landsorten är det övertydligt. Högpresterande flickor vill bli jurister, psykologer, läkare, veterinärer och andra liknade vårdande och personrelaterande yrkesval. Alla yrken som förutsätter att det inom samma region finns en sk intäktssida.
I annat fall går ekvationen nämligen inte ihop eftersom alla butiker där vi bor i stort sett bara är fyllda med importvaror.
Skall man kunna köpa så måste man först ha sålt något.
Mats
Jag hittade en snart ett år gammal artikel som påstår att en ny läroplan för förskolan som i högre grad skall fokusera på teknik och ingengörskunskaper.
Är det verkligen sant?
För jag minns verkligen följande kraftfält från min ungdom:
“Men på 70-talet, med miljö- och kvinnorörelse på frammarsch, blev ingenjören i stället roten till det onda – den som orsakat det som psykologer och socionomer tvingades städa upp.”
Hur bär ni er åt för att få ha det där betygssystemet? Och den typen av kursplan skulle vår kursplanedatabas inte acceptera. Vi är osams, Fafne (han heter så, databasen) och jag. Känn dig lyckligt lottad som får göra så!
Hmmm – kursplanearbete är det möjligas konst. En viss målträngsel skapar oro. Bologna innebär att allt ska examineras och det skapar en viss panik. Vi vill gärna ha resurser för att undervisa också.
Men det är första gången kursen går och vi testar en del gränser…
Hmmm – kursplanearbete är det möjligas konst. En viss målträngsel skapar oro. Bologna innebär att allt ska examineras och det skapar en viss panik. Vi vill gärna ha resurser för att undervisa också.
Men det är första gången kursen går och vi testar en del gränser…
Bra att hon tar upp förväntningen på pojkar och flickor. Synd att hon missar skolans behov att anpassa metoder och innehåll till pojkar. Det går alldeles utmärkt att få pojkar att läsa, bara det finns böcker som tilltalar pojkar.
LikeLike
‘Pojkarnas förväntade roll är att vara stökiga’. WTF? Vems förväntningar menas?
LikeLike
Men om förväntningarna ändras? Om kraven förändras? Om man istället ser vad som egentligen är prestationen? Om elevens kompetens är huvudnumret och inte vad som ska mätas, hur blir då resultatet?
Betygen för flickor har varit högre än för pojkarna, inte alls sedan 1980-tal, som ledarskribenten skriver, och inte sedan 1962 med grundskolans införande, utan åtminstone sedan 1928, när flickor fick gå i samrealskola. Men redan på 1600-talet ropades slagordet ut – låt inte flickorna komma in i skolan, då tar de över!
Det stora problemet är att dikotomierna upprätthålls genom det sätt varpå resultaten redovisas. Att visa resultaten som en könsgräns ger synen att alla pojkar är si och alla flickor är så.
LikeLike
Men om det finns en skillnad så får vi ju reda på att “flickor är si och pojkar är så” och att skolan är organiserad så att kvinnliga egenskaper är högre värderade av en skola som ständigt famlar om vad kunskap egentligen är.
LikeLike
Betygsskillnaderna har ökat de sista tio åren. De var mycket mindre typ 1970 (saknar statistik).
Lägg sedan till betygsinflationen som framförallt gynnat flickor. Med andra ord så har betygsdiskrimineringen av pojkar ökat.
Jag förstår inte att detta faktum måste gömmas undan med hjälp av ett nytt sätt att redovisa fakta?
LikeLike
Det är egentligen mer allvarligt att skolan belönar vissa personlighetstyper – pojkar eller flickor är en bisak:
LikeLike
Jag tycker inte betygsresultaten behövs gömmas. Mitt utgångsläge är att detta inte handlar om pojkar kontra flickor. Det finns klasskillnader, det finns ekonomiska skillnader, det finns språk som ger skillnader, och det finns andra prioriteringar. Jag tror inte på dikotomiseringen som den enda vägen att redovisa resultat.
I Finland redovisas resultaten oftare i relation till språk – finska eller svenska eller annat språk. Är verkligen alla inom ett kön likadana?
LikeLike
Man måste kunna ha flera dimensioner i tankarna samtidigt.
Jag klarar av upp till 6-7 st samtidigt.
Klass, härkomst, kön, personlighet,social hälsa, funktionshinder för att ge några exempel.
Eftersom vi tillhör en tvåkönad biologiskt evolverande art så borde kön ha en central betydelse.
LikeLike
Då så. Klart kön ska finnas med som en i raden av analysverktyg, inte som idag när detta är det enda som redovisas. Antingen pojke, eller flicka eller samtliga elever i en klump. Punkt. Det verkar då som att kön är det enda som faktiskt har betydelse. Själv ser jag fler påverkansfaktorer i de andra variablerna som du beskriver.
LikeLike
Det är just komplexiteten som gör frågan besvärlig.
Men inte desto mindre så misslyckas den svenska skolan att attrahera en ganska stor grupp pojkar. Säkerligen en viss grupp flickor också men då inte med nödvändighet inte samma orsaker.
Jag vet en grupp pojkar som ända sedan tidigt 70 tal upplevt sig extremt diskriminerade och det är “teknikpojkarna”. Det finns säkert andra grupper men det hindrar inte att man pekar ut just denna grupp.
Jag har numera gått så långt att jag börjat fundera kring om man inte redan från mellanstadiet skall erbjuda “teknikpojkar” egna skolor eller åtminstone egna klasser med en speciellt utformad pedagogik. Vill vi att landsorten skall överleva så är det nog ett måste. Annars så har vi snart bara folk i ett 10 tal stora städer.
LikeLike
Jag känner inte igen din beskrivning Katharina. Tvärtom har det varit svårt att få beviljat forskning som undersöker frågan seriöst.
I stället har till exempelvis Delegationen för jämställdhet i skolan bitit sig fast i biologiska förklaringar och tal om antipluggkultur.
Bilden av skolan som en könsneutral institution är helig – eller var så fram till idag…
LikeLike
Vad var det du inte kände igen, Mats?
Ja, DIVA har flera förklaringsmodeller som alla visar pojkars tillkortakommanden. Pojkar redovisas i resultatredovisningarna från Nationella provet i en kategori, flickorna i en annan och så samtliga i en tredje. Där har inte funnits några sociokulturella faktorer alls. Men, i den senaste redvisningen från 2012 år prov i åk3 finns nu en beskrivning utifrån föräldrars utbildningsnivå. Det säger något helt annat.
LikeLike
Jag tolkade dig som att starka krafter har försökt lyfta fram kön som huvudförklaring och därigenom gjort sig skyldig till reduktionism.
Samtidigt påstår de utredningar som gjorts tvärsäkert att lärarens kön inte spelar någon roll för skolprestationerna (eftersom skolan är neutral och kompetens en absolut kvalitet bortom innehåll och värdering)
LikeLike
Ja, kön lyfts ofta fram som den enda förklaringen till skillnaderna i resultat. Jag brukar säga att skillnader får vi alltid om allt ska delas i två grupper. Då blir en över och en under, en vinner och en förlorar. Vad är det för bra med det? Att lärares kön också används i diskussionen brukar du och jag ha olika tankar om.
LikeLike
Jag tror vi är överens om att egenskaper och resultat går att diskutera utifrån modeller om normalfördelning. När det gäller gruppen verkliga skolförlorare hittar vi ofta en samverkan mellan faktorerna klass, kön, etnicitet och urbanitet – då blir det svårt att se problemen med utslagning som marginella (eller historiskt nödvändiga).
Det hände något hos mig när Delegationen för jämställdhet i förskolan slog fast att det inte var en viktig fråga att sträva efter jämn könsbalans i personalgruppen. Jag tappade nog en del av tilltron då. Teorin om könsmaktsordning och likhet blev liksom viktigare än alla andra aspekter.
Jag går fortfarande på rehabilitering.
LikeLike
Jag vill gärna veta när du känner dig återställd 😉 Tror vi kan få fler intressanta diskussioner då du känner dig bra igen.
På´n igen, Mats!
LikeLike
Äsch – det går i vågor. Just nu tycker jag nog att jag får mer uppmärksamhet än jag förtjänar och känner mig ofta pinsamt mainstream.
LikeLike
Det är väl förunderliga med trender att de kommer och går. Ibland står man där med sina tankar och är urmodig och strax därpå har de andra vänt och, vips, är man modern igen.
LikeLike
Peps brukar säga att det är bra med en klocka som står stilla – den går rätt två gånger per dygn.
LikeLike
🙂
LikeLike
Skoldebatten lever sitt isolerade liv.
Vi som lever vårt liv utanför skolan är bara intresserade av en sak.
Att folk får sådan kunskap att de kan försörja sig.
På landsorten är det övertydligt. Högpresterande flickor vill bli jurister, psykologer, läkare, veterinärer och andra liknade vårdande och personrelaterande yrkesval. Alla yrken som förutsätter att det inom samma region finns en sk intäktssida.
I annat fall går ekvationen nämligen inte ihop eftersom alla butiker där vi bor i stort sett bara är fyllda med importvaror.
Skall man kunna köpa så måste man först ha sålt något.
Den andra varianten heter konkurs.
LikeLike
Mats
Jag hittade en snart ett år gammal artikel som påstår att en ny läroplan för förskolan som i högre grad skall fokusera på teknik och ingengörskunskaper.
Är det verkligen sant?
För jag minns verkligen följande kraftfält från min ungdom:
“Men på 70-talet, med miljö- och kvinnorörelse på frammarsch, blev ingenjören i stället roten till det onda – den som orsakat det som psykologer och socionomer tvingades städa upp.”
http://www.dn.se/ekonomi/jobb/doldisarna-som-bygger-sverige
LikeLike
Jag planerar en kurs i termin fyra
http://edu.mah.se/sv/Course/FO206A?v=1,1
Det finns en risk att vi gapar över lute väl mycket…
LikeLike
Låter i var fall bra!
LikeLike
Hur bär ni er åt för att få ha det där betygssystemet? Och den typen av kursplan skulle vår kursplanedatabas inte acceptera. Vi är osams, Fafne (han heter så, databasen) och jag. Känn dig lyckligt lottad som får göra så!
LikeLike
Hmmm – kursplanearbete är det möjligas konst. En viss målträngsel skapar oro. Bologna innebär att allt ska examineras och det skapar en viss panik. Vi vill gärna ha resurser för att undervisa också.
Men det är första gången kursen går och vi testar en del gränser…
LikeLike
Hmmm – kursplanearbete är det möjligas konst. En viss målträngsel skapar oro. Bologna innebär att allt ska examineras och det skapar en viss panik. Vi vill gärna ha resurser för att undervisa också.
Men det är första gången kursen går och vi testar en del gränser…
LikeLike