Jag är rädd att många reagerar med misstänksamhet mot den här boken. I den nya upplagan finns nytt material och en del nyanseringar. Frågan är om budskapet går att tolka som något annat än anti-feministiskt? Jag tror författaren försöker krångla sig ur den positionen.
Tysta tankar 
Det handlar mycket om anpasslighet och beteende.
Kanske: Pojkarna, kommer de någonsin att anpassa sig till en feminiserad skola?
Lite långt, men dina feministiska kollegor skräms inte bort, eller?
LikeLike
Njae – jag har bara kloka kollegor och jag tror inte de är särskilt lättskrämda.
LikeLike
Orsakerna till denna utveckling finns i de evolutionära selektionsmekanismerna.
Arenan skolan befolkas i hög grad av två grova arketyper.
1)”Kvinnor”
2)”Kvinnliga män”.
som via komplexa selektiva mekanismer stött bort arketypen “manliga män” från skolans värld.
Det är väl då också självklart att dessa två grupper har svårt att hitta metoder och känslospråk till att lära ut de förmågor och kunskaper som fascinerar unga “manliga män”.
Det finns bara en lösning. Skapa arenor inom skolan som attraherar “manliga män” vilket också leder till att vi måste skapa mångfald och tillåta olika maktsfärer.
Dvs något som går stick i stäv mot det mesta som varit fokus inom bildningsväsendet de senaste 40 åren.
LikeLike
Den här artikeln av Sommers är klart läsvärd. Den svenska genushjärntvätten får sig en rejäl smocka.
http://www.aei.org/article/society-and-culture/race-and-gender/you-can-give-a-boy-a-doll-but-you-cant-make-him-play-with-it/
LikeLike
Ja. Kriget mot pojkarna.
LikeLike
En del av problemet är nog att det inte bara är typiskt manliga beteenden och metoder som drivs åt sidan. Det är också _föräldrarna* och deras anspråk på att få ha ett ord med i laget eller att ta ett snack med sina barn om kön- och kamratrelationer som har motats ut från skolan. När föräldrarna inte längre får vara med som part i en stor del av sína barns tillvaro, i samtalet om barnen (direkt eller via Hem & Skola eller politiska partier, öga mot öga eller offentligt) blir det också svårt att diskutera kön och könskodade roller nyanserat utan att hugga till med samma måttstockar överallt. En 10-årig kille som knuffas litet på skoj med tjejerna på skolgården bakas ihop med Fadimes pappa, några killar som säger att leksaksbilar är för killar och att dockskåp är fånigt hamnar (i medias, kultursidornas och genusvetarnas beskriving) i samma klass som 18-åriga missanpassade killar som drar runt i gäng, stjäl, misshandlar och våldtar.
Om den typen av debattörer vore tvungna att räkna med att de kan få svar av föräldrarna, och att de senare lyftes fram av massmedia, skulle de kanske bli litet mindre yviga.
LikeLike