Jag snubblar över en viktig text:
Behaviorists also argue that the summation of individual choices, in totality, cannot be relied upon to ensure the progress of mankind and the enhancement of the public good. The aggregate does not necessarily produce rationality; rather, it is more likely to result in inefficiency and inequality.6 The behaviorists maintain that forces, riding the rationale of the grail of competition, tend to warp the public good causing both inefficiency and inequality. Put simply, the public good is more than the sum of individual preferences and choices. The public good is beyond the exercise of self-interests. It is a great misunderstanding, indeed, a fallacy, to assume that people acting individually in their own self-interest can achieve the public good.7 We have known this since it was explained to us by Rousseau in 1758, as a cornerstone of democratic thought, that “personal interest is always in inverse ratio” to the common interest.8 Thus, a system where parents take public money and indulge their self-interests is highly problematic for the education policy of a state or nation.
Slutklämmen summerar diskussionen om friskolor:
Stiglitz quotes Alexis de Tocqueville who said that the main element of the “peculiar genius of American society” is “self-interest properly understood.” The last two words, “properly understood,” are the key, says Stiglitz. According to Stiglitz, everyone possesses self-interest in the “narrow sense.” This “narrow sense” with regard to educational choice is usually exercised for reasons other than educational quality, the chief reasons being race, religion, economic and social status, and similarity with persons with comparable information, biases and prejudices. But Stiglitz interprets Tocqueville’s “properly understood” to mean a much broader and more desirable and moral objective, that of “appreciating” and paying attention to everyone else’s self-interest. In other words, the common welfare is, in fact, “a precondition for one’s own ultimate well being.”17 Such commonality in the advancement of the public good is lost by the narrow self-interest. School tuition vouchers and charter schools are the operational models for implementation of the “narrow self-interest.” It is easy to recognize, but difficult to justify.
Jag har svårigheter att tolka Stiglitz.
Tysta tankar 
Om jag förstår texten rätt så menar han att vi alla är egoister med våra egna intressen för ögonen och det kan man inte bygga ett samhälle på. Det måste fram idéer och beslut som är för samhällets bästa. En manifestation av problemen med alla egenintressen är privatskolor där vissa barn får bättre utbildning än “pöbeln”. Detta gynnar inte samhället.
Ok, det finns ett logiskt fel i resonemanget. Om vi alla bara går runt och ser till oss själva, var skulle strömningarna “för det gemensamma bästa” komma ifrån? Att samarbeta har gynnat oss människor och idag är vi så specialiserade att samarbete är essentiellt. Dock finns det en gräns för samarbetet och det är när den personliga kostnaden blir för stor.
Det är en god tanke med en skola för alla. En skola där barn av alla samhällsklasser möts, får inblick i varandras bakgrunder och lär sig bli goda samhällsmedborgare där möjligheterna är lika. Samhället ger dig en chans att åka på klassresa uppåt.
Men överklassen har aldrig varit på det tåget. De har råd oavsett system att göra egna skolor. Har man bara 100 000 per år att lägga på sitt barns skolgång.
Vi hade ju en skola där alla var placerade i den närmaste skolan. Och med bostadssegregeringen blev det olika bakgrunder beroende på var skolan låg. Vi som bodde i Angered utanför Göteborg hade inte råd att sättas i privatskola. Men våra föräldrar hade råd att flytta. Mellan fyran och femman flyttade toppskiktet i min klass mangrant. Vi som hade stöd hemma. Hade jag gått kvar hade jag gått ut med värdelösa toppbetyg. De personliga kostnaderna för mig hade blivit höga om jag skulle varit kvar för klassens bästa, dvs de svaga att ha en duktig klasskamrat att inspireras av. För de inspirerades inte, de mobbade de olika som kunde något.
Så kom dagen då jag själv skulle sätta mitt barn i skola. Föräldrar med barn i den närmaste skolan klagade över mobbing, stökiga klasser och lärare som inte tog tag i problemen. Så vad göra? Sätta sitt barn i en skola där hon blir utsatt för det och ska vara någon buffert för svagare elever? Eller hitta en miljö där hon kan utvecklas på sina egna villkor? Vi satte henne i en kommunal Montessoriskola, ett vitt medelklassprojekt. Senare visade det sig att hon behövde extra stöd, vilket hon inte hade fått på den andra skolan. Så vilket personligt pris ska man betala för “samhällets bästa”? Ska man behöva få en sämre framtid för att upprätthålla en god tanke på att alla är lika och att en skola ska vara för alla? Det priset får man aldrig medvetna medelklassföräldrar att betala.
Idag bor jag i ett område med många lågutbildade. Hade inte valfrihet funnits hade jag lagt mer pengar på boende i ett “bättre” område, Och spätt på bostadssegregationen ytterligare.
LikeLike
Tack! Du beskriver dilemmat väl.
Frågan är om det går att beskriva föräldrar som något annat än fullfjädrade egoister på avkommans vägnar? En del av oss försöker dölja det genom retorik – men när det kommer till kritan vittrar alla andra principer undan.
Därför går systemet om det gemensamma bästa inte att kombinera med andra system.
LikeLike
Den stora frågan är om det faktiskt är till hela samhällets bästa att alla går i samma skola. Gör fler klassresor uppåt med en skola för alla? Vad kostar det inte samhället om medelklassens barn inte uppnår sin fulla potential, utan istället ska användas som buffert och “hjälplärare” bland barnen från lägre socialgrupper? Om man ska hårddra det lite.
Kostnaderna för samhället är givetvis stora när ett barn faller igenom och blir ungdomskriminell istället för att få ett jobb. Men det kostar också att ett barn från ett studiemotiverat hem inte uppnår de kunskaper de kunde fått i en för dem bättre miljö. Det är de som kommer driva vår utveckling, kommer skapa jobb och öka vårt välstånd. Vi kan inte bara se till de svagaste i samhället och överlåta alla andra till sig själva. Alla barn har rätt att uppnå sin potential och det är inte säkert att det är i samma miljö.
LikeLike
Det är sant. Idag har vi ett ganska väl utvecklat kompensatoriska inom delar av skolan – frågan är om det verkligen är rimligt? Det kanske hade varit mer effektivt att släppa de här kravet om att alla ska med.(när25% ändå inte fullföljer gymnasieskolan. Var fick jag den siffran ifrån? Jan Björklund?)
LikeLike
Syftet med en upphöjt “på väg mot Gud formad” statlig skola är att bekämpa egenintressets (de själviska genernas kortsiktighet) destruktiva och oplanerade utfall.
Vi lyfter upp en arena för att skydda oss själva mot allmänningens dilemma.
Är inte detta självklarheter för den som har förmågan att läsa av processer längs tidsaxeln.
LikeLike
Från den utgångspunkten kommer skolan alltid vara normativ och moraliserande. Problemet är väl att de här discipliplinerande förhållningssätten i första hand gäller klassamhällets undre delar.
Vi vet ju alla att det till sist är pengarna som styr.
LikeLike
Nej inte enbart klassamhällets nedre delar.
I min statliga skola skolas man även i sådana kunskaper som att fri vilja endast är en antiintelektuell illusion varför uppblåsthet med logikens hjälp blir fruktansvärt skämmigt.
Det finns just nu skrämmande många borgliga politiker som fått för sig att fri vilja är något relevant. Varje gång någon av dem slänger ur sig sådan dynga så skäms jag för vår dåliga skola. Vad har lärarna ejentligen sysslat med på den dyrbara lektionstiden.
LikeLike
egentligen
LikeLike
Men liiiite fri vilja kan vi väl tala om ändå?
Typ att rösta på olika bidrag i #melfest?
LikeLike
Inbilla dig ingenting.
Även den viljan en är och förblir determinerad.
Definiera det ögonblick då ditt medvetande inte var beroende av tidigare genetisk eller kulturell kodning.
Den som hittar det ögonblicket blir kompis med Einstein och får med honom njuta frukterna av att anses vara universats största geni.
LikeLike
Vad är den moraliska konsekvensen av en deterministisk filosofi?
Utan val – inget ansvar!
LikeLike