Bildning och utbildning

Jag skulle gärna vilja se ett liknande sociogram över de pedagoger våra blivande pedagoger möter under sin utbildning. Tyvärr tror jag att det inte skulle varit lika komplext.

20130131-053012.jpg

Det finns tillfällen då jag upplever det sociokulturella perspektivet som enformigt och begränsande.

28 thoughts on “Bildning och utbildning

  1. jag skulle verkligen vilja diskutera bildning och utbildning. Bildning uppfattas som frivolt och ett trevligt tidsfördriv – om än litet suspekt – och utbildning som nödvändigt. Jag tror att fokuseringen på det lönsamma är en väldigt olönsam syn på kunskap.

    Like

    • Javisst är det så! Jag funderar över vad som är min personliga bildning och hur den förhåller sig till det som skulle kunna kallas kulturellt kapital. Ibland blir jag generad över hur mycket bråte som jag samlat på mig i hjärnan genom åren – men oftare blir jag överraskad av en oväntad association som ramlar ner och förgyller vardagen.

      Men nytta? Nej, det känner jag inte till…

      Like

  2. Här associeras det friskt. Låt mig då bjuda till med ytterligare en utvikning (på temat kulturellt kapital). Under ett associativt samtal idag med en kollega drog jag mig till minnes att någon (minns ej vem, men han hade tillgång till mediautrymme) förklarade att det idag mestadels är “arbetarflickor” som blir lärare. Jag tyckte mig uppleva ett uns av någonting i hans tonfall, men jag kan ha haft fel. Hur som helst tyckte han uppenbarligen att denna hans observation ägde någon form av relevans. Frågan är: gör den det? Om “ja”, på vilket sätt? Bra/dåligt?

    Like

    • Det är en korrekt iakttagelse – på förskollärarutbildningen har 17% av de studerande föräldrar med högskoleutbildning jämfört med ett nationellt medeltal på 24%. För alla som arbetat för breddad rekrytering är det naturligtvis väldigt vackert. Problemen uppstår när vi förutsätter att studenterna har vissa erfarenheter som vi lärare tar för givna.

      Typ normer som att “goda föräldrar läser kvalitetslitteratur för sina barn innan de somnar”…

      Like

    • Traditionellt skiljer vi ju på arbetare, tjänstemän och akademiker (ex inom LO, Tco och Saco), även om gränserna luckrats upp så är det väl inte kontroversiellt att kalla barn till ickeakademiker för arbetarbarn, låter om inte annat snyggare än “barn till lågutbildade”. Sen kan man ju skriva om det med fina ord som “lågt socioekonomiskt kapital”, men då blir det ju i högsta grad ett inomakademiskt fikonspråk.

      Like

      • I lugn och ro inser jag att jag nog menade “sociokulturellt kapital”, men precis lika mycket fikonspråk för den som är i avsaknad av det… 🙂

        Like

        • I det här fallet handlar det väl i första hand om vilka förutsättningar de har att klara akademiska studier. Att vara den förste klassresenären ställer särskilda krav.

          Like

          • Många egenföretagare är ur ett akademiskt studieperpektiv lågutbildade, ja. Att man sedan kan tjäna pengar som gräs som lågutbildad och vara fattig som en kyrkråtta som akademiker är en helt annan sak. Precis som att man kan ha fantastik eller usel livskvalitet, vara en god eller usel medborgare osv oavsett. Men, pappas rörmokarpengar hjälper inte Rasmus eller Sofie när de ska läsa fysikläxan eller förstå Faukaults teorier, då har man oftast bättre nytta av en akademiskt utbildad förälder.

            Like

          • Sedan finns det ju de (har ingen aning om hur många?) som ändå gått en treårig gymnasieutbildning men bara inte gått vidare till högskolan utan istället gått andra vägar. De är alltså lågutbildade/arbetare? Frågan är inte retorisk, men jag undrar nog ifall de här klassificeringarna kan möjligen vara lite grovhuggna?

            Like

          • Jag brukar nya studenter om de har minst en förälder med högskoleutbildning – men detta gör jag informellt för att kunna diskutera frågan. Vi får inte registrera bakgrunden.

            Klart det är grova generaliseringar och komplucerade samband!

            Like

          • SCB använder kategorierna: förgymnasial, gymnasial, eftergymnasial kortare än tre år och eftergymnasial längre än tre år. Alla med “enbart” gymnasieutbildning räknas därmed lika oavsett om de läst till barnskötare, målare eller på samhällsprogrammet. Sen går ju fler från de teoretiska programmen vidare till högskolan så deras andel bland de gymnasieutbildade är lägre. Ur ett akademiskt perspektiv, vilket jag tycker att man har all rätt att ta när man diskuterar just möjligheten att klara akademiska studier, är då alla med gymnasieutbildning eller mindre än så, “lågutbildade”. Något som Mats, och många andra lärare i högskolan, kan vittna om faktiskt har betydelse för utbildningen. Men vill man uppnå breddad rekrytering ska det ju hanteras som i första hand något utbildningen ska klara av att hantera, inte individerna.

            Like

          • Tack Anna! Det är lätt att hamna i ett bristperspektiv där vi ser de här studenterna som ett problem att hantera. Vilka stödåtgärder ska sättas in o.s.v.

            I första hand gäller det att ta vara på de nya erfarenheterna och möjlighet till förnyelse av innehållet. (Men sen kommer vi till examinationerna och kraven på korrekthet i fråga om språk och formalia…)

            Like

Leave a reply to Anna Cancel reply