19 thoughts on “Jag väljer att tro på den högre rättvisan”
Du menar att den jordiska rättvisan var väl snäll i ett visst fall? Kan man tycka. Straffet fortsätter dock efteråt. Bobbys styvfar verkar inte ha det så lätt att återanpassa sig obemärkt.
Ledsen Anders! Det där snacket funkar inte för mig. Jag vårdar myten om individuell frihet och springer som en galning mot stupet – vilt skrikande och viftande med armarna…
När jag vid ett tillfälle pratade med hjärnforskare Martin Ingvar så påpekade han att jag har rätt i mitt påstående men att det enda som fungerar i längden är att folk intar din position.
Dvs att leva i en funktionell livslögn.
Jo – det svåraste är väl att skiljas från föreställningen att man representerar ett moraliskt föredömligt förhållningssätt. Inom skolan är det många som väljer att berusa sig med den lögnen.
Nu får vi vara ärliga. Vissa individer har en högre densitet av funktionella spegelneuroner.
Det är i den gruppen som vi hittar de goda. De som vi gärna skulle dela vårt eget liv med på en öde ö.
Mot föreställningen om Karma som högsta Sanningen är det ju alltid intresssant att fråga sig om möjligen det skulle kunna finnas även en annan Sanning som till och med – då förutsättningarna finns – skulle kunna upphäva denna ödets tyngdkraft, typ hoppet om Nåden? När allt har sagts om determinism, fria viljan, spegelneuroner och pragmatiska överväganden?
Jag är fullständigt öht om att, om jag inte säger till kassören att jag fått för mycket tillbaka, så kommer jag förlora det någon annanstans. Karma, vet ej!
Själv har jag mina stunder då jag är snäll. Men det händer också att jag inte är snäll utan snarare spydig, likgiltig och lite väl självupptagen. Då är hoppet om Nåden oumbärligt och än mer trösterikt. Annars vore det nämligen kört för mig, nu och i all evighet (eller hur är det nu, tror man på evig återfödelse tills man lärt sig sin läxa, ifall man tror på Karma?).
Du menar att den jordiska rättvisan var väl snäll i ett visst fall? Kan man tycka. Straffet fortsätter dock efteråt. Bobbys styvfar verkar inte ha det så lätt att återanpassa sig obemärkt.
LikeLike
Poängen är att jag försöker undvika en dömande position.
Har missat Bobbys styvfar, men antar att omgivningen inte är lika förlåtande som rättsväsendet.
Frågan är hur han ser på sitt brott – att förlåta sig själv?
Är det någon artikel jag borde läsa?
LikeLike
Jag vill nog inte veta mer om Bobbys styvfar. Min tilltänkta visdom klarar inte sådana påfrestnibgar.
LikeLike
Din plikt är att utföra de förkodade uppgifter som determinismen beordrat.
LikeLike
Ledsen Anders! Det där snacket funkar inte för mig. Jag vårdar myten om individuell frihet och springer som en galning mot stupet – vilt skrikande och viftande med armarna…
LikeLike
När jag vid ett tillfälle pratade med hjärnforskare Martin Ingvar så påpekade han att jag har rätt i mitt påstående men att det enda som fungerar i längden är att folk intar din position.
Dvs att leva i en funktionell livslögn.
LikeLike
Jo – det svåraste är väl att skiljas från föreställningen att man representerar ett moraliskt föredömligt förhållningssätt. Inom skolan är det många som väljer att berusa sig med den lögnen.
LikeLike
Nu får vi vara ärliga. Vissa individer har en högre densitet av funktionella spegelneuroner.
Det är i den gruppen som vi hittar de goda. De som vi gärna skulle dela vårt eget liv med på en öde ö.
Men det som göms i snö kommer upp i tö:
http://www.dn.se/nyheter/politik/hanande-sms-om-ob-tvingade-ylva-johansson-till-pudel
Tö = Twitter i den digitala verkligheten.
LikeLike
Jag är inte moraliskt okänslig. Korta stunder kan det även hända att jag i hemlighet känner djup och innerlig skadeglädje.
LikeLike
Mot föreställningen om Karma som högsta Sanningen är det ju alltid intresssant att fråga sig om möjligen det skulle kunna finnas även en annan Sanning som till och med – då förutsättningarna finns – skulle kunna upphäva denna ödets tyngdkraft, typ hoppet om Nåden? När allt har sagts om determinism, fria viljan, spegelneuroner och pragmatiska överväganden?
LikeLike
Hmmm – så har jag aldrig tänkt. Behöver nog vänja mig vid den möjligheten!
LikeLike
Jag är fullständigt öht om att, om jag inte säger till kassören att jag fått för mycket tillbaka, så kommer jag förlora det någon annanstans. Karma, vet ej!
LikeLike
Jag brukar säga att “Snälla människor har tur”. Det är en trösterik tanke.
LikeLike
Själv har jag mina stunder då jag är snäll. Men det händer också att jag inte är snäll utan snarare spydig, likgiltig och lite väl självupptagen. Då är hoppet om Nåden oumbärligt och än mer trösterikt. Annars vore det nämligen kört för mig, nu och i all evighet (eller hur är det nu, tror man på evig återfödelse tills man lärt sig sin läxa, ifall man tror på Karma?).
LikeLike
Erkänner att mina föreställningar om Karma är lite vaga – jag tänker nog mer “Tur i spel – otur i kärlek”
LikeLike
När jag hör någon prata om den högre rättvisan så går mina tankar genast till Arnaud Amaury och “Kill them all. God will know his own.”
LikeLike
Hmmmm – om jag säger att jag tror på den “halvhöga rättvisan”? Kan det funka?
LikeLike
Vet inte, man kanske kan ignorera bort allt istället.
LikeLike
Problemet är väl att saker har en tendens att hinna i fatt en ändå?
LikeLike