Idag har jag rättat tentor där blivande förskollärare presenterat sina tankar om samarbetsformer mellan föräldrar och förskola. Jag är inte säker på att de är förberedda att möta det hårda klimatet på Söders höjder.
Lärarna hinner knappt öppna munnen innan föräldrarna börjar kisa misslynt med blicken, rynka pannorna och ställa kritiska frågor som visar lärarna och framför allt de andra föräldrarna att här sörni, här har ni någon som man inte dribblar med hur som helst.
Så småningom börjar föräldrarna hitta varandra i lysrörsskenet, trigga varandra till ÄNNU vassare frågor, och snart kommer de första spydigheterna; när lärarna presenterar något nytt projekt säger en förälder halvkvävt, men så att alla ska höra, att DET LÅTER MEST SOM ETT SÄTT ATT SPARA PENGAR TYCKER JAG, och de andra skrockar HÖHÖHÖ.
Nej, det handlar inte om att Bidra Med Kritiska Synpunkter. Det handlar om att till varje pris stoppa upp allt som kan påminna om en framåtrörelse, och att framhäva sig själv.
Om lärarna säger att det här året ska vi satsa på matte börjar någon förälder lägga ut texten om hur illa det står till med barnens historiekunskaper. Och om lärarna skulle säga vet du vad, du har rätt, vi satsar på historia i stället, då skulle snart en farsa invända på hemtrevlig söderdialekt att glömmer vi inte gympan? Ungarna sitter ju så mycket stilla framför datorerna och undersökningar visar att man lär sig effektivare om man får röra på sig emellanåt.
Lärarna, som fortfarande svävar i föreställningen att det ska gå att göra föräldrarna nöjda, antecknar synpunkter som de lovar att föra vidare. Då dröjer det inte länge innan någon förälder säger, okej, nu har vi föräldrar kommit med en massa förslag. Har inte ni LÄRARE några visioner om hur undervisningen ska bedrivas?
HÖHÖHÖ, gillande blickar, där FICK de.
Studenterna är väldigt oskuldsfulla och tror att det går att tillfredställa föräldrarna genom att erbjuda god verksamhet och riklig information. Frågan är väl om föräldrarna verkligen vill ha inflytande och ansvar eller om det är mer lockande att se sig som krävande och kritiska kunder som shoppar i den stora utbildningsbutiken?
Bengt Ohlsson avslutar sin krönika med en underlig eftersläng mot vänstern. Jag tolkar det som en lokal uppgörelse.
Tysta tankar 
Att försöka tillfredsställa alla genom att bara göra som de säger åt dig utan att ha en egen idé eller strategi är sällan speciellt framgångsrikt (annat än för betyg i skolan möjligen).
Det är nog lättare att gå ut och säga till föräldrarna att så här tänker vi bedriva undervisningen och detta är våra prioriteringar och förväntningar och sen fråga efter förslag.
LikeLike
Det är ett spännande gränsland: samverkan, delaktighet, inflytande – föräldrastyre!
Men lärare som enbart vill vara till lags har nog tagit marknadstänkandet några steg för långt.
LikeLike
Eller bristen på integritet och ansvar till nya höjder.
LikeLike
Varför har du lagt den bilden? Vad säger den?
LikeLike
Jag är imponerad av Ohlssons förmåga att bita där det gör mest ont.
Det är bara en bild.
LikeLike
Om ser frågan ur en kriminalteknikers synvinkel ställer man sig frågan.
Varför är det inte två blodsränder på hans haka?
LikeLike
Bra fråga. Jag ser för lite på CSI Södermalm.
LikeLike
Om man lägger huvudet på sned för att komma åt att bita så rinner blodet neråt till följd av gravitationen, men jag hade förväntat mig blodsranden från mungipan istället. 😉
LikeLike
Jag missbrukar i perioder photofunia:
http://photofunia.com/effects/vampire
LikeLike
Jag skrev om flippade föräldramöten i somras. Jag tror att det kan vara ett sätt att öppna en dialog med föräldrarna istället för att låta det hamna i en “vi mot dom”-mentalitet.
Kilskrift: Flippa möten http://kilskrift.blogspot.com/2012/07/flippa-moten.html?spref=tw
LikeLike
Intressant! Jag försöker att ta ur mina studenter en del av den där dryga “vi måste följa läroplanen”-mentaliteten och öppna för en diskussion om olika tolkningar av det som vi brukar kalla uppdraget.
Men de befinner sig i början av sin utbildning och jag tänker att förskolan är en aningen mindre prestigefylld arena, där föräldrarna ofta är tacksamma om barnen bara har det bra.
Men glippade klassrum är nog ett bra sätt att bygga broar.
Kunskap > delaktighet >inflytande…
Intressant är att det sällan är föräldrar som anmäler sig till formella strukturer. Det är mer tacksamt att vara “missnöjd kund” än ansvarig i föräldrarådet!
LikeLike
Fast grunden för en sådan process måste vara att studenterna/lärarna har både tillräcklig bredd och djup för att kunna ta den öppna diskussionen utan en förberedd mall att gå efter. Det krävs också en viss säkerhet i sig själv och sin roll för att klara det psykiskt.
Försöker man pressa ut studenter eller nybakade lärare i en sådan situation utan att de skaffat sig dessa så blir nog resultatet en katastrof och i värsta fall en lärare mindre eller en som aldrig riktigt hämtar sig.
LikeLike
Usch ja – frågan är väl om det går att förbereda sig? Högskolans lott är tyvärr att bedriva kvalificerad undervisning i torrsim.
LikeLike
Ja, men det är kanske något man måste våga erkänna på ett annat sätt än idag. Att lära ut det enkla och lära ut idealet, men samtidigt våga säga att – Ni är inte fullärda vare sig som lärare eller människor när ni går ut från högskolan, börja enkelt och arbeta er mot idealet.
LikeLike
Håller med – men här har vi hela bologneriet med målformuleringar som tvingar oss att låtsas att vi examinerar komplicerade färdigheter.
LikeLike
Det borde skrivas i det finstilta i varje kursplan/kursguide 😉
LikeLike
Varför ska föräldrarna lägga sig i undervisningen? Räcker det inte med att dessa “krävande” föräldrar håller ordning på sina barn så att de inte är elaka eller förnedrar andras barn eller lärare? Den undervisning man borde ägna mer tid är väl i så fall läxläsning? Ge lärarna en annan status än leverantör. Vi kan tydligen inte bete oss som kunder i skolan!!
LikeLike