Utredningen som föreslår åtgärder för att öka andelen män i förskolan har inte väckt mycket uppmärksamhet. Jan Söderstedt menar att man bör se texten i ljuset av den här artikeln:
I tidningen Förskolan med titeln ”Vi skapar könen själva” (Förskolan 2001:1) intervjuades Britt-Marie Berge, genusforskare, docent i pedagogik vid Umeå universitet och föreståndare för Kvinnovetenskapligt Forum. Här framgår det solklart varför det är så svårt för jämställdhetsväsendet att diskutera problemet med jämställdhet i förskolan.
Berge säger:
“Det finns en fara med jämställdhetsbegreppet: det osynliggör vem som är den förfördelade parten i stort, säger Britt-Marie. Hade det stått klart uttryckt hade strategierna kunnat bollas mot det.– I jämförelse med män är det färre arenor där kvinnor kunnat göra sig gällande. Det är i skola, vård och omsorg som kvinnor under lång tid byggt upp ett gediget kunnande. Ska man ta fasta på jämställdhetsbegreppets kvantitativa sida, kan det bli så att män kräver tillträde till dessa arenor i jämställdhetens namn. – I det stora innebär det att kvinnor förlorar mark och makt även inom de, i jämförelse med mäns, få områden där kvinnor fått sätta och utveckla agendan. Har man genusglasögon ser man att i arbetslöshetstider uppmuntras män att gå in i kvinnodominerade yrken i stället för att konkurrera med män på andra områden. – Det är bra med män i barnomsorgen, om de lär av kvinnors erfarenhet och blir förskollärare. Men inte om de kommer in för att de inte ska konkurrera med männen om andra jobb. Män i kvinnodominerade yrken blir ofta föreståndare och chefer. De traditionella könsmaktsmönstren gör att de till och med uppmuntras av kvinnor att ta ledande positioner. Det är inte jämställt, det är ett annat fält för män att skaffa makt på, säger Britt-Marie. Skulle man däremot pusha lika mycket för att kvinnorna får makt på något område där männen är dominanta vore det en annan sak. – Men när kvinnorna kommer in till exempel på den naturvetenskapliga arenan så ska de anpassa sig. Och när männen kommer in i förskolan är det verksamheten som ska förändras… Varför kan inte män tycka det är bra, det som kvinnor byggt upp? Det är alltid mannen och pojken som blir norm.”
Det känns ganska hårt att möta den här misstänksamma attityden. Även om det skulle råka finnas enstaka kompetenta och trevliga män är de trots allt representanter för något mycket obehagligt.
Tysta tankar 
Skolan är en specialarena som skall konstrueras med idealet att skapa maximalt välstånd och ett gott liv för alla.
Med den definitionen blir hennes resonemang helt irrelevant.
Skolan skall ha som uppgift att ge både män och kvinnor förutsättningar att på den iskalla marknaden skapa sina arenor.
Skolan är och förblir i detta sammanhang en av några specialarenor där den iskalla marknadens logik inte skall styra.
Hon kan väl inte mena att vi skall begränsa vårt framtida gemensamma välstånd mht till simpel maktretorik.
Funktionsperspektivet skall allenarådande styra.
LikeLike
Att det finns såna nötter är ju känt sedan tidigare, men hur tusan kan tidningen okritiskt ta in ett sådant resonemang?
Grundresonemanget utgår ju ifrån den även inom radikalfeminismen lätt extrema åsikten att varje enskild man är överordnad varje enskild kvinna oavsett sammanhang och individuella förutsättningar. Sedan försöker hon dessutom hävda att män är överordnade även INOM EN TRADITIONELLT KVINNLIG MAKTSFÄR, hur ologiskt kan resonenmanget bli innan någon börjar ifrågasätta, förlåt ställa kritiska frågor?
Det är hon själv som står för osynliggörandet och hon tycks totalt ha missat hur traditionellt manliga domäner har anpassats både för att alls kunna få in kvinnor och dessutom för att attrahera dem.
Detta måste vara urtypen för ett resonemang sprunget ur en ideologisk låsning där inga fakta tillåts rubba den absoluta tron och dess medföljande fördomar och stereotyper.
LikeLike
Jo – och det var ganska mainstream då. Frågan är om det verkligen har vänt? Eller det är bara som det känns?
LikeLike
Inte än, tror jag.
Det finns snarare numera några få kryphål där de utan självbevarelsedrift kan framföra kritik mot sådana resonemang.
En förbättring förvisso, men knappt.
LikeLike
Många övertygade som studerat genusvetenskap berättar att efter utbildningen så ser dom inte världen på samma sätt utan man har jämt genusglasögon på och ser på allt ur ett genusperspektiv. Detta beskrivs som något bra och eftersträvansvärt.
Men jag undrar om det inte snarare handlar om att man tar till sig ett synsätt där kartan bestämmer verkligheten snarare än tvärtom. Istället för att ompröva sina åsikter så omtolkar man verkligheten istället. Då blir man tyvärr väldigt låst.
LikeLike
Jag tänker att definitionen på ett perspektiv är att man vet om att det är en sorts tillfällig position (som behöver kompletteras med andra utsiktsposter)
Annars är det mer en ideologi – eller som vi marxister sa på 70-talet : falskt medvetande.
Ibland när folk talar om att “göra någon medveten” blir jag generad över den kunskapsteoretiska naiviteten. Verkligheten skulle då vara möjlig att avtäcka genom en särskild sorts medvetenhet…
Utifrån ett sådant perspektiv är det nog lätt att se på den breda massan som oupplysta – de bör medvetandegöras.
Jag kommer nog aldrig att vänja mig vid det ordet.
LikeLike
Ett genusperspektiv kan säkert vara nyttigt vid många tillfällen, som ett perspektiv bland andra. Men när det blir det ENDA perspektivet som ska genomsyra PRECIS ALLT så hamnar man farligt nära fundamentalism.
LikeLike
Jag tar i alla fall av mina glasögon när jag sover.
LikeLike