Jag är för hängiven pedagogik. Förmågan att skapa engagemang är nog en av de viktigaste och samtidigt svåraste att utbilda fram.
Studenterna hänvisar gärna till läroplansperspektivet – sådant de tror att staten vill att de ska lära barnen. Ibland försöker de utgå från ett barnperspektiv. Det riskerar att bli passivt och förvirrat. 20 barn med olika intressen är förvirrande – de vill olika saker.
Jag antar att de norska pedagogerna har en mer pragmatisk inställning. Om de lyckas sälja in temana Bob Dylan och Arsenal till barn och föräldrar är de värda all respekt.
Tids nog kommer barnen att möta lärare som ser sitt uppdrag ur ett mer nyttoinriktat perspektiv.
Tysta tankar 
Finns det inte en annan dimension i detta.
dvs det omoraliska att lära barn att se upp till “logotyper” istället för varandra och allas vår räddning kunskapen.
Jag funderar lite hur du tänker. I helt andra sammanhang har du visat ett tydligt motstånd mot även “goda förebilder”.
LikeLike
Se det så här:
Förra temat var Bob Dylan – mannen som vägrar vara förebild.
I år är det Arsenal – laget vars supportrar ständigt trooooor att de ska vinna och därför lever i ett hopplöst årligt limbo eftersom de är dömda att leva i livslång frustration.
Som huvudpersonen i Fever Pitch säger:
– Man borde heja på Wigan eller något annat skitlag så slapp man denna ständiga besvikelse…
(Det är bara sport)
Min grundinställning är att hängivenhet gör oss till bättre människor – förhoppningsvis kan vi använda den energin till att rädda världen eller vara snälla mot varandra
LikeLike
Jag ställer högre krav. Hängivenheten skall i första hand riktas mot sådant som är långsiktigt hållbart.
Det finns även om många ogillar detta ingen koppling mellan hängivenhet och lyckosamma konsekvenser.
Det krävs en till definition: Rätt sorts hängivenhet. Även denna insikt härledd ur evolutionsläran som lär oss att evolutionen helt saknar moral och värderingar om vad som är trevlig respektive otrevlig funktion.
PS! Om jag hade varit barn på den förskolan så skulle jag med största sannolikhet upplevt ett stort obehag. (skickat sms till DO)
Hjärntvättarvibbar var jag allergisk mot redan i tidiga barnaår, vilket min mor tåligt fick acceptera. DS
LikeLike
Jag tycker absolut att vi kan uppmuntra barn/elever att vara hängivna – om det så är Bob Dylan eller Astrid Lindgren spelar inte så stor roll. Men när det kommer till idrott har vi ju dilemmat att man (oftast) inte kan heja på både Arsenal och Tottenham. Du kan älska musik och litteratur och annan kultur oavsett “källa” men i fotboll älskar vi ju dels sporten som sådan men också just vårt lag – vår “källa” till njutning och desperation. I Mats fall Arsenal, i mitt fall Leeds. Med tanke på att visa kan ikläda sig en Arsenaltröja och därmed finna det fullt legitimt att slå (ihjäl?) den som valt en Leedströja kan jag nog tycka att man med barn bör bejaka hängivenheten för själva sporten istället för till ett visst lag. Men ja, det är sjukt söta i filmen…
LikeLike
Jaha:
Men om man som jag har samma typ av känslomässiga relation till fotboll och hysterisk fokusering på logotyper som homosexuella har till katolska kyrkan.
Hur gör man då som barn?
Måste man då hänga på den kollektiva neurosen utan att känna sig “lost in space”.
Det här talar tydligt för att man redan behöver dela upp i olika förskolor.
Som barn vill jag gå på ett uppfinnardagis utan uniformer och av vuxna stipulerade idoler.
LikeLike
Anders, jag är övertygad om att det är nyttigt för både kroppen och knoppen att joxa med trasan, framför allt för små barn. Att bejaka fotboll på en förskola ska naturligtvis bara vara en del av verksamheten – att få fnula i snickarverkstan en annan. Specialisering på det ena eller det andra i fyraårsåldern tror jag inte gynnar någon. Det kan ju vara utvecklande att testa sånt man inte (ännu) är intresserad av…
LikeLike
Är du medveten om att du just nu använde en persons verklighetsbild i syfte att utöva makt över andra.
Att spela fotboll är för mig för alltid förknippat med mobbing, track, skamkänslor och omklädningspennalism.
Ganska många teknik- och naturvetarpojkar delar denna erfarenhet med bögar som kommer ut. (bögarnas erfarenhet är pop. teknikpojkarnas erfarenhet är bara tråkig info)
Jag gillar individuell idrott utan kroppskontakt och kollektiv omklädningspennalism.
Min och mångas erfarenhet är inget man kan sudda bort med någon hurtfrisk kommentar. Det är djupa själsliga sår som släcks först i gravens evighet.
LikeLike
Jag har inte samma dåliga erfarenheter som du Anders, men jag tycker frågan om mobbning eller inte faller lite vid sidan om. Tanken på att vi gör något tillsammans är naturligtvis alltid riskabel – men alternativet tycks mig ännu mer nedslående.
Människan är en projektvarelse – vi tycker om att tro på något. I det här fallet är jag mindre orolig för de moraliska konsekvenserna av denna gemensamma övertygelse.
Men vi måste fortfarande arbeta för att rädda världen och vara snälla mot varandra. Kanske under idrottens vingar?
LikeLike
Det finns visst en bok som heter “Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom”. Jag gissar att temat är att man faktiskt kan göra något åt sin känslor inför saker man inte kan förändra att de en gång skedde. Men det förutsätter förstås att man är intresserad av att göra det – och det är ju upp till en själv huruvida man tycker att dessa upplever att det förminskar en tillvaro att ha diverse hang-ups. Om detta är så känsligt för dig att du uppfattar ett simpelt åsiktsuttryck som ondsint maktutövande bör du kanske undvika att ge dig in i diskussioner om fotboll som ju trots allt är en av världens mest urbredda och älskade gruppaktiviteter, iallafall om du förväntar dig förståelse och medhåll och uppfattat motsatsen som personliga angrepp. Borde sudda nu, vill egentligen inte elda under någon konflikt här men det får faktiskt vara nån måtta på hur personligt man väljer att ta en allmänt hållen kommentar som bara ville säga “det är nog bra om ungar får testa på diverse saker i förskolan”.
LikeLike
En mycket bra och tankeväckande bok!
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127110052
LikeLike
Att bli en hängiven Gunnerssupporter i tidiga år har man nytta av hela sitt liv. Och att arbeta med Arsenal som tema hela tiden är alltid bättre än att öura i föräldrarna att Reggio Emilia filosofi i svensk tappning är bra för barnen.
LikeLike
Nu jobbar ju den här förskolan med Reggio Emilia också…. Huruvida det är i “svensk” tappning eller inte har jag ingen aning om.
LikeLike
Det finns många tolkningar av Reggio – en del tenderar nog att vara rigida, andra är mer lössläppta. Jag tror inte det är en särskilt homogen rörelse (ungefär som Arsenals fans…)
LikeLike