Ibland frågar folk varför jag skriver så mycket. Mitt enkla svar är att det sparar tid. Om jag börjar fundera och problemtisera är risken stor att jag fastnar i något komplicerat resonemang där allt kan ses ur olika perspektiv. När jag skrivit ner en tanke är den ute ur mitt system och jag kan gå vidare.
Baksidan av den här snabbheten är att jag ibland ändrar mig. Inom akademi och politik är det ofta en fördel med tydliga positioner och jag inser att rörligheten skapar oro. Går det att lita på mig?
Jag läser Merete Mazarellas text i Svd under strecket och lovar att sänka tempot en aning.
Genusfrågan lär inte bli mindre spännande 2013. Nyamko Sabuni kommer att ta ställning till Skolverkets förslag om åtgärder för att rekrytera fler män till förskolan. Frågan är varför?
Tysta tankar 
Bra, fortsätt att skriva. Jag skriver nog för lite och då hamnar ju ofta omgivningen i mina inte full uttänkta resonemang. Jag ser hur de stönar inombords, ibland även fullt hörbart 😉
LikeLike
Förstår inte. Det du skriver är ju typiskt mig. Frånsett att jag inte jobbar inom akademin eller politiken.
Bättre att skriva av sig tankarna och rensa systemet för nytt. Då kan man fokusera på framtiden. Tur att det numera finns bloggar och twitter så man kan uttrycka sig. Skillnadn var det för. Man skrev och skicka till tidningen. Å inte blev det publicerat för man inte var en viktig samhällsmedborgare. Den frustrationen över att inte komma ut med budskapet behöver man gud ske lov inte tänka på idag.
LikeLike
Jag lider bara av fläckvis eftertänksamhet. Det är väl ungefär som med min beryktade ödmjukhet – en gång i månaden!
LikeLike
Saboni har idag sagt något om att öka antalet manliga förskollärare: http://www.dn.se/sthlm/fler-forskollarare-ska-utbildas
Nu sitter jag här och undrar : Vad svarar du på det?
LikeLike
Tack – men den artikeln handlade väl inte om antalet män?
Jag väntar fortfarande på att Skolverket ska offentliggöra sin utredning och förslag till Sabuni
LikeLike