Är jag fortfarande arg?

Posted on by

Jag har försökt summera min besvikelse över att Domstolsverket och Sydsvenskan felaktigt  pekar ut den pedofilanklagade mannen som “förskollärare”.

Newsmill.

Så nu känns det bättre. Jag är inte längre arg.

17 thoughts on “Är jag fortfarande arg?”

  1. Väl skrivet. Nu kan du äta julskinkan med ro.

    Det är skrämmande att journalister är så dåliga på källkritik. De verkar ta det som sanning när någon myndighet säger något. Var har alla hedligt grävand murvlar tagit vägen?

    Like

    Reply ↓

    • Jag begär inte några grävande underverk – men om Domstolsverket efter fem månader av utredning inte lyckas ge den åtalade rätt utbildning eller yrkestitel skulle jag nog reagera som reporter.

      I stället väljer tidningen lojal tystnad?

      Like

      Reply ↓

  2. Enligt ledningen på en förskola i Härnösand (se DN) har en sexårig flicka utsatts för sexualiserat våld av ett gäng jämnåriga barn/elever, inne på förskolan. Antingen har någon överreagerat rejält i beskrivningen av vad som var en litet väl vild lek, eller så är det ett helt unikt fall som dock säkerligen kommer att låta tala om sig (och kanske beskrivas som *mer* än ett enstaka fall).

    Like

    Reply ↓

  4. Just läst på Newsmill Mats. Och du gör en insats! På ett rätt smalt område, men ändå.
    Citat: “Pressen har etiska regler som ålägger dem att vara försiktiga vid utpekande av etisk grupp när det gäller brott.”

    Det diskuteras nu väldiga i media om “näthat och hets mot grupp”. Men som bekant gäller detta intresse för frågan varekn medialt eller juridiskt, gruppen kön, dvs inte manligt kön!
    Kvinnligt kön får förstås all sympati, förklaras som förtryckt och hela apparaten. Även kritik mot allsköns feminism, t.o.m. mot skattefinansierade Solanapjäsen med dess vidriga manshat, det avfärdas som “kvinnohat”! Osv osv, osv.

    Jag vill bara tillägga om historien för ca tio år sedan, som valsade runt i media. Importerad av Maria Pia Boethius (från någon europafeminist med livlig misandrifantasi)
    “Den vanligaste dödsorsaken för europeiska kvinnor mellan 16 och 35 år. Är genom våld från män!” Så var rubrikerna.

    Detta spreds med närmast krigsrubriker i våra tidningar. I DN gick därefter även svenska FN-förbundet dag två ut med en halvsidesannons (gamla DN-formatet). Och med inklippt gammalt citat “som passade in”, från Kofi Annan! (Jag har kvar annonsen)

    När dementin till slut med nödvändighet kom efter ett par dar, (någon från AFS, “antifeministiska samfundet” var med och avslöjade om jag minns rätt), så blev det pyttesmå rubriker i samma media. Och Boethius replikerade fegt. “Detta gick inte att belägga. Faktum kvarstår!”
    Känner någon annan här till denna historia?

    Det är skillnad på förtryck och förtryck, liksom på lögn, skuldbeläggning och annat könsrelaterat problematiskt.
    Det hela hänger på om det gäller det täcka könet. Eller det otäcka…

    Like

    Reply ↓

    • Tack – jag försöker nog undvika de grövsta generaliseringarna och vi får aldrig falla för frestelsen att relativisera övergrepp genom olika former av jämförelser.

      Men i det här fallet var det ganska uppenbart att brottets obehagliga karaktär resulterade i en arrogant rapportering – man som man…

      Like

      Reply ↓

    • En sak man kan se på det senaste nätkräkningarna och våldet i Gbg så bygger det på ett nytt fenomen. Hedershot i fysik tilltag för att deras systrar eller flickvänner ska få hedern tillbaka när de hängts ut med nakenbilder. Ett nytt fenomen av ekränkning med etnisk bakgrund.

      Like

      Reply ↓

      • Jag har låga förväntningar på mänskligheten, men om inte södra Sveriges största tidning och Domstolsverket kollar fakta verkar det korkat att ställa högre krav på tonåringar från Göteborg….

        Vad har det med sociala medier att göra? Förutom att skvallretvsprids snabbare.

        Like

        Reply ↓

        • Skvallret och skitsnacket får andra dimensioner när det kan spridas anonymt och dygnet runt, utan att någon av dem som postar eller kommenterar ens behöver skylta med sitt namn. Men jag skulle nog säga att denna drevmentalitet samspelar med tidningarnas satsning på krönikörer som faktiskt ofta förväntas syssla med påhopp och lulzande, “raljanta” övergeneraliseringar. Den sortens krönikörer – eller “papperstroll” – skyddas av sina redaktioner; vi har fått en praxis i media där krönikörsstjärnor som Kristin Lundell, Malin Wollin, Alex Schulman och Mona Masri aldrig behöver ta debatten i sak kring vad de slänger ur sig. De som skulle kunna ta poäng på att angripa dem tycker inte att det är värt – så hög status har inte krönikörer, även om de får gehör och påverkar vad folk tycker och tänker – och den vanliga allmänheten, som kan se igenom, hålls utanför genom att kommentarsfält rensas och så vidare.

          Den typen av skribenter har med andra ord fritt fram om de säljer lösnummer eller musklick. Och deras ton driver faktiskt på tonen ute på nätet, de sätter en norm. Det är det som gör det så dumt och skenheligt när folk från t ex Expressen, DN eller Nöjesguiden ojar sig om ‘näthat’ – de har själva varit med och skapat det tonläget, de trivs bara inte med att de själva blir måltavlor. Jo, visst finns det nätmobbning, men när journalister och tyckare använder det om sig själva är det ofta bara ett sätt att säga “jag tycker inte om de där synpunkterna – di där människorna är ute efter mig personligen!”

          Like

          Reply ↓

          • Jo – jag är lite undrande över alla de som vill att vi ska ta ställning mot näthat, och samtidigt hetsar upp stämningen genom ganska lösa beskyllningar om samband mellan åsikter och hot.

            Det känns som om alla världen kålsupare har gille och pekar samtidigt på varandra – det var dom som började!!!!

            Like

Leave a reply to Mats Cancel reply