Sydsvenskan publicerar två artiklar som försöker dekonstruera myten om det manliga geniet.
Jag läser förstrött och tänker att det är något som saknas – ett försök att beskriva vad de här personerna som vi kallar genier har gemensamt. Någonting måste de väl ha gjort som är anmärkningsvärt (förutom att vara män)?
Tysta tankar 
Man behöver inte vara geni för att se de missat en del i sin analys. Geniet anses sällan vara geni av sin samtid. Där anses de udda, konstiga och säregna. Inte förrän vi ser dem i historiens ljus, när deras banbrytande tankar blivit allmängods, ses deras genialitet. De själva jobbade ofta i motvind.
Och så har vi den där normalfördelningen i biologi igen. Genier befinner sig långt ut till vänster på en del positiva egenskaper. Deras idéer är så banbrytande att ett fåtal hänger med i svängarna. Inte förrän vi andra ser att det fungerar ser vi det geniala. Samtidigt är ofta genierna längst ut till höger på normalfördelningskurvan. Socialt och praktiskt har de ofta klara brister. Och i båda ändar dominerar män. Det finns givetvis också kvinnor som genom historien tänkt utanför boxen och kommit med banbrytande idéer. Ja, vi har haft en kultur som inte främjat dessa, men det hade inte blivit hälften kvinnliga genier utan den.
Jag ser hur duktiga flickor och pojkar skiljer sig åt i matematik. Flickorna är bra på att reproducera den metod jag framhåller. Snyggt prydligt och korrekt, men sällan originellt. Duktiga pojkar är slarvigare, yvigare i sitt uttryck, men kommer oftare med nytänkande lösningar. Har mött en del flickor som också visat snygga lösningar bortom boken och pojkar som skrivit snyggt och prydligt. Men mönstret är tydligt. Inte konstigt att fler män än kvinnor i efterhand bedöms som genier. Och de män som bara var udda och misslyckades försvinner i historiens töcken. Vi minns the Wright Brothers som lyckades flyga först. Inte alla de som med vingar på armarna försökte hoppa utför stup och slog sig fördärvade.
LikeLike
Om vi lämnar det laddade ordet geni och i stället talar om kreativitet och uthållighet – de flesta av oss menar nog att det finns av risktagande i sådana aktiviteter. En lust att löpa linan ut och se vad som händer.
Frågan är om män är beredda att ta större risker eller om det är enkel biologi, kvinnorna är upptagna med fortplantningens jordnära bestyr.
Ur det perspektivet är det väl inte en rättvisefråga? Eller bör vi kvotera fram genierna?
LikeLike
Vi kan väl börja med att tänka efter ett varv till innan vi tar för givet att en kvinna som inte har barn sörjer detta faktum? Det finns en väldigt tydlig moderskapsförväntan på kvinnor, och det är en väldigt begränsande norm. Där gör män som du, Mats, som är villiga att stiga in och ta över ansvaret för avkommans väl och ve, en stor insats. Hedersknyfflar.
LikeLike
Män blir ofta premierade för vad de gör och därför finns det en vilja att dra det man håller på med till det extrema. Status, din förmåga att para sig, ligger helt klart i att du kan något nyttigt bättre än de flesta. Om det är att spåra djur på savannen eller baka surdegsbröd. Lägg krafterna på att bli riktigt bra på något. Lagom bra på mycket räcker inte för att bli alfahanne.
Dock finns det en gräns för hur nördig man kan bli och behålla sin status. De som passerar den är ofta män. De riskerar allt. Du lyckas och blir geniförklarad i historieböckerna. Du misslyckas och faller i glömska. Egentligen inte en så positiv egenskap för de flesta som är där, men till nytta för oss andra de få som lyckas. Att flest män är supernördiga bortom förnuft och evolutionär nytta säger inget om män som grupp. De minst nördiga är också män. Idag har vi i västvärlden ett sådant välstånd att fler nördar kan överleva och utveckla sina idéer. Samt att de skrivs ner och kommer oss andra tillgodo. Men för nörden själv är det inte alltid positivt. Finns massor med (manliga) personliga konkurser och tragedier på idéer som fallerat. Ska vi förstå risktagarna måste vi också se de som torskar.
LikeLike
Begå inte misstaget att tro att alla nördar är män. I dag finns det utrymme även för kvinnor att ge sig hän, även om det är snävare och kostar mer än för en man. Och det finns tack vare att män, och kvinnor, som Mats är villiga att ta på sig ansvaret för den där tidsslukande, osexiga, malande, nördmördande vardagen.
LikeLike
Har aldrig sagt att alla nördar är män. De flesta är det. Att det skulle kosta mera för en kvinna att nörda in på en sak får du nog allt bevisa. Kan tänka mig att det känns som en större uppoffring för kvinnor, eftersom de ifrågasätts mer av andra kvinnor. Väninnorna som väljer Svenssonlivet känner sig mer socialt ifrågasatt av systern som väljer olika och sätter då press på henne att följa gruppen. Villamannen känner sig inte lika hotad av att andra män isolerar sig och kör sitt race.
LikeLike
Nördar nördar inte in på en sak, utan spänner, liksom genierna, över vida fält, och det tar tid. Massor med tid. Mängder med tid. Att en tjej eller kvinna väljer att lägga så mycket tid och kraft på sig själv ifrågasätts, från andra kvinnor, från samhället, från män. Villamannen ifrågasätter kanske inte andra män, men han ifrågasätter kvinnor som isolerar sig och kör sitt race.
LikeLike
Jag är lite dimmig idag och vill bara uppmuntra de kvinnor som kör sitt eget race. För att låna Morricas ord tycker jag det är väldigt sexigt.
Tack för de uppskattande orden om den mördande vardagen – ibland är det rätt skönt att ha lite rutiner. Mitt förhållande till äventyrligheter är kluvet och jag avstår gärna från genistatus om det finns som alternativ.
Jag tror det måste vara oerhört påfrestande att leva upp till en sådan myt – antagligen har omgivningen större behov av de här projektionerna är objektet. Ibland kanske de kan underlätta försörjning men vem orkar egentligen gå omkring och vara genialisk i vardagen?
LikeLike
Exakt så, Mats. Det är påfrestande, det är kraftkrävande och tidskrävande, och det kräver uppbackning, det kräver att någon tar hand om marktjänsten och att det finns utrymme att kraschlanda och hämta nya krafter innan man kommer igen.
Män som du, som är villiga att axla traditionellt kvinnliga roller utan att (föreställer jag mig) känna er vare sig kastrerade eller mindre värda möjliggör även för kvinnor att ge sig hän på det viset som krävs för att faktiskt finna snille.
Män som försöker argumentera att kvinnor är mindre lämpade och att det handlar om biologi och yadda yadda kommer få ligga mindre i framtiden än män som faktiskt är manliga nog att ta över den tyngre kvinnorollen. Men det är kanske inte direkt något argument?
LikeLike
Jag ser de här biologiska utflykterna som små tankelekar med mycket begränsat värde för hur vi ska organisera våra liv. Samtidigt är jag rädd att funderingarna över vem som får ligga eller inte påverkar oss mer än vi tror. Om jag investerar i något (t.ex. mitt utseende eller en lång utbildning) och inte får den belöning jag föreställt mig är det nog lätt att bli bitter.
En del av de män som slagit knut på sig för att vara andra till lags och ändå inte får uppskattning som sexualobjekt – det är möjligt att de är överrepresenterade inom den militanta mansrörelsen?
LikeLike
Ingen aning, men det är möjligt. Det är inte så sexigt med gnälliga män, så det är kanske inte helt osannolikt att de upplever sig aningen ouppskattade. Menar du att det verkligen skulle vara sexuell frustration som ligger bakom de här grupperna? Fascinerande.
LikeLike
Det är rätt enkelt – att de har varit män har inneburit att de varken behövt vara gravida, dö i barnsäng, amma, ta hand om släkten, ta hand om partnern eller vara trevlig att ha i möblerade rum. Samhället och kuluturen har accepterat att de nördat loss, att de ägnat sig åt det ena och det andra, och de har haft tid och möjlighet att följa blindspår, att misslyckas utan att betraktas som misslyckade, att snubbla ner i gropar och komma upp igen, och de har haft någon som skött markservicen.
I dag har vi ett samhälle där vi å ena sidan har en tanke om att det kanske inte är så dumt om kvinnor också ges samma möjligheter som män, å andra sidan män som tror att de har av gud givna förutsättningar att vara så mycket viktigare och dyrbarare för samhälle och välstånd och allt vad det nu är enbart för att de råkat födas med en, och jag använder ordet i dess strikt anatomiska egenskap nu, penis. Där kvinnor som försöker ta dessa möjligheter som det sägs att de har beskrivs som ‘oknullade’, ‘frigida’ eller ‘för fula för att någon karl ska vilja ta i dem med tång’.
De manliga genierna var sexiga i sin passion. De manliga gnällpojkarna som beklagar sig över att kvinnor ‘tar över’ deras lekplatser är nog det osexigaste världen skådat.
Ursäkta mitt grova språk.
LikeLike
Ditt språk är inget problem. Jag är osäker på vem det är du syftar på och känner mig inte inbegripen.
Jag är lite nyfiken på hur du ser på Heberleins text. Finns det något allvar i den eller är det bara ett försök att visa på tillvarons orimlighet?
Hon betonar geniets ansvarslöshet – det är väl den minst intressanta sidan? Och den bristande förmågan gör dig absolut inte till geni (även om du tror det).
LikeLike
Jag syftar på den lilla grupp av mänskligheten som kvalar in under beteckningen genier.
Heberlein betonar geniets ansvarslöshet, och jag tror hon är på rätt spår, men trasslar in sig lite i bitterkappans vida ärmar. Det handlar snarare om ansvarsfrihet, dvs frihet från alla de ansvarsområden som gör att vardagen går runt – tvätta, städa, handla, laga mat, hämta på dagis, svara i telefon, uppfostra barnen, gå ut med hunden, plantera om blommor, hålla reda på sociala engagemang, ta hand om gamla föräldrar… the works. Att vara geni tar framförallt tid, och den som måste hålla en fungerande vardag i gång har inte den tiden.
LikeLike
Just därför de som senare blir genier väljer bort dessa saker. Några lyckas med sina idéer, de flesta misslyckas. Frågan är hur många kvinnor som är beredda att offra så mycket, bortom förnuftets gräns, för att förverkliga sina idéer? Färre än de fåtal män som är det.
LikeLike
Frågan är snarare hur samhället ser på kvinnor som gör detta val, och hur samhället ser på män som gör detta val. Du har hört talesättet om hur det bakom varje framgångsrik man står en kvinna, inte sant? I många fall inte bara en kvinna, utan en stab tjänstefolk också, ett rejält kapital och ett nätverk av andra nördar att bolla idéer med.
Samhällsvetare runt om i världen har funnit att det just nu ser ut att skifta. Vi ser tidiga tecken på det i hur Mats mfl träder in i förskolor och på andra tidigare renodlat kvinnliga områden utan att känna sig kastrerade eller mindre manliga, och i dag sker skiftet i allt mer omfattande skala – kvinnor tar större plats i offenligheten, män passar upp mer, och det blir allt mer accepterat att kvinnan är den som tjänar mer, som jobbar hårdare, medan mannen drar det tyngsta lasset i hemarbetet. Vi är inte där än, och ännu rör det sig om små enklaver i en ålderdomligare syn, men det skiftar. Jag tror en del av det gnissel, gnäll och brak vi hör kommer från just det här skiftet.
LikeLike
Samhället i Sverige gör allt för att kvinnor ska välja teknik, matte och andra traditionellt manliga och nördiga områden. För 20 år sedan var jag datorlärare i projekt som skulle inspirera tjejer att söka teknik. Lite hjälper det. Det största problemet för tjejer är nog press från väninnor. De ifrågasätter den medsyster som gör annorlunda val. Killar blir också ifrågasatta, men har lättare att slå ihop sig till en grupp av annorlunda. Och skapa en subgrupp. Det ser man sällan bland tjejerna i skolan.
Visst sker det förändringar, men någon 50/50 fördelning lär vi inte se. Speciellt inte i extremerna. Och speciellt inte så länge kvinnor envisas med att hitta partner på samma sociala status eller högre. Hur många kvinnor är beredda att bli ihop med en lägre utbildad man som sköter marktjänsten, medan de försörjer honom? Med ett överskott av kvinnor på college och kvinnliga val av partner uppåt, gör att högutbildade killar kan bete sig som svin. Passar inte galoscherna finns det fler kvinnor på kö. Ett mönster man ser växa fram i USA.
Och så har vi jämställdhetsparadoxen, ju mer valfrihet desto mer traditionella val.
LikeLike
Kvinnor väljer partner utifrån vad som gynnar dem. Lågutbildade män är tyvärr inte disciplinerade till att sköta marktjänsten, hålla sig attraktiva och finnas till hands för sin kvinna. Ännu. Därför förblir de ovalda, eller bortvalda. Det är det mönster man ser växa fram i USA. Kvinnor väljer bort att bli den som sköter hushållet, och väljer den som ger dem möjlighet att strunta i det.
Samhället i Sverige gör generellt väldigt lite för att kvinnor ska välja att nörda loss. Trots detta väljer allt fler flickor att faktiskt ge sig in på dessa områden. Det är lite coolt.
LikeLike
Det är rätt enkelt – att de har varit män har inneburit att de varken behövt vara gravida, dö i barnsäng, amma, ta hand om släkten, ta hand om partnern eller vara trevlig att ha i möblerade rum.
Öhh, det var nog dagens mest historielösa påstående! Ja, kvinnor dog i barnsäng, eftersom läkarvetenskapen inte kommit så långt, men män dog av infektioner, krig (de tvingades ut i) och arbetsolyckor i jordbruk och industri. Skulle du vilja byta plats med en gruvdräng i Falu Koppargruva på 1700-talet? Skulle inte tro de, va? Män har knappast haft någon större frihet för att de varit män. De har haft kravet att ekonomiskt försörja familj och släkt. De har definitivt haft ett socialt tryck att uppföra sig, offra sig, ställa andra framför sitt välmående. Att du bara ser de i toppen (apex fallacy) som haft möjlighet att vara säregna säger mig att du läst historia med radikalfeministiska glasögon på. Män glidandes på en räkmacka, medan kvinnorna led på en evig Golgatavandring.
Att få vara så säregen att man sedan geniförklaras var definitivt en klassfråga. Endast den som hade pengar, eller finansierades av någon som hade det, kunde utveckla sin säregenhet och möjligen bli geni. De allra flesta kufar, manliga som kvinnliga, fick slita för att överleva. Eller svälta ihjäl. De hann helt enkelt inte utveckla sin förmåga att bli genier. Oavsett kön.
Vi kan titta lite på matematiska genier. Det finns faktiskt några kvinnliga matematiker i historien. Kännetecknande för dem är att de ofta är barn till matematiker. Manliga matematiker vi minns är antingen infödda i matematiska släkter eller upptäckta av en sådan. Hur många smarta potentiella matematiker som funnits i underklassen får vi aldrig veta.
Som exempel på att inte heller män ostraffat kunde vara hur kufiska som helst: Évariste Galois. Utmanar mot all förnuft en officer på duell, över en kvinnas gunst. Inser att han är rökt. Jobbar som en tok natten före för att hinna skriva ner sina idéer och dör mycket riktigt i duellen.
http://en.wikipedia.org/wiki/%C3%89variste_Galois
Den som tror att förklaringar är enkla har mycket att lära.
LikeLike
Du vet att en del av de där gruvdrängarna du lyfter fram var kvinnor, hoppas jag? De hade inte så mycket annat val. Du är också medveten om att ingen av de där gruvdrängarna räknas in i gruppen genier? Vi talar alltså enbart om den rätt lilla delen av befolkningen som levde ett mer priviligierat liv. Som hade tjänstefolk, pengar och mat.
Bra.
Jag ber om ursäkt. Jag trodde det var självklart. Dumt av mig. Men nu har vi rett ut den saken. Då kan vi gå vidare.
Precis som du påpekar så handlar det om att vara priviligierad nog att dels ha tiden, dels ha fått möjlighet att bilda sig, dels ha möjlighet att umgås i de kretsar där kunskap finns. Det var få kvinnor förunnat.
LikeLike
Bor granne med sagda gruva. Visst arbetade en del kvinnor där, men de flesta var män. Du faller som många andra i fällan att beskriva kvinnors vardag som så mycket värre än männens. Det var ett slit för de flesta och döden en ständig följeslagare.
I överklassen fanns det givetvis en massa kvinnor. Att de hade att annorlunda socialt tryck än männen är känt. Färre hade möjlighet att utbilda sig, men det fanns de som gjorde det. Andelen män det var förunnat var obetydligt större. Hur många är det egentligen vi geniförklarat genom historien? Något hundratal. De tusentals excentriska överklassmän som förintat familjekapitalet på korkade idéer minns ingen.
Det intressanta är att idag, när vi slår knut på oss för att få kvinnor att läsa teknik och matematik är det ändå få kvinnor som är beredda att gå hela vägen. Trots att det är dem förunnat. De vill inte betala priset och risken med att nörda in extremt mycket på en sak. Faktum är att fler kvinnor väljer stereotypt kvinnliga roller i de samhällen som har störst välstånd och valfrihet. I de samhällen där man kämpar för överlevnad är folk tvungna att gå bortom könsrollerna för att få mat. Vilket land har flest kvinnliga egenföretagare? Jämställda Sverige med speciella startaegetbidrag till kvinnor? Nope, Tanzania för att odla mat och sälja på torget.
LikeLike
Nej, det gör jag inte, hur gärna du än önskar att det var så. Jag ser att du försöker blanda bort korten, men jag vill inte leka den leken. Att få förutom de riktigt priviligerade hade tid och möjlighet att gå vidare till den nivå där vi börjar prata om genier har vi etablerat. Det gäller oavsett kön. Gå vidare.
De tusentals excentriska män – och kvinnor – som spenderade stora summor på sina mindre lyckade expeditioner, har de månne också bidragit till utvecklingen på betydande sätt?
Nej, det är inte det intressanta. Det intressanta är att några få intalar sig att man gör mycket för att få unga kvinnor att läsa matematik och teknik, men att de åtgärder som vidtas sällan utvärderas och anpassas efter vad som egentligen skulle behöva göras.
LikeLike
Nåja – helt utan resultat har väl inte de här kampanjerna varit? Frågan är om det ökande kvinnliga söktrycket på naturvetenskapliga utbildningar är en del av en allmän trend eller om det finns något samband till rekryteringssatsningar?
frågan skulle kunna ställas tvärt om – varför väljer så många kvinnorbatt utbilda sig till lågbetalda omsorgsyrken?
LikeLike
Nej, helt resultatlösa har de inte varit, men frågan är om de gett de resultat som de förväntats ge? Som du påpekar bör vi fundera över vilken del de har i att kvinnor i stället väljer lågbetalda omsorgsyrken?
LikeLike
De tusentals som satsat allt på fel idé och misslyckats har förvisso bidragit till framstegen, genom att visa var som inte fungerade. Men till ett oerhört högt pris för de som misslyckades. Genom att fokusera på de få vars idéer var bra glorifierar man nörden. De flesta idéer nördar kommer på kommer inte vara bra. De som verkligen satsar allt på sin idé bortom det kända och kör hela vägen spelar ett mycket högt spel. Egentligen högre än vad som är evolutionärt försvarbart. Risken är mycket stor att de misslyckas och även om de lyckas får de sällan sin belöning förrän långt efter deras död. För varje Van Gogh går det tio hötorgsmålare som bara tror de utvecklat måleriet. Eftersom vi kan spara information över tid kommer samhället som helhet gynnas av de lyckosamma nördarnas upptäckter även om de inte själva vann på det.
Att uppmuntra kvinnor att köra sitt eget race är väl bra, de som har läggningen och viljan ska givetvis satsa, men man måste vara medveten om att många kommer misslyckas. Priset är fler personliga konkurser, fler hemlösa kvinnor, fler kvinnor i ensamhet. Friskt vågat är inte hälften vunnet. Är vi beredda att se fler kvinnor längst ner på botten där männen dominerar?
Om man ber ett antal män och kvinnor springa 5 km så fort de kan kommer fler män än kvinnor ta ut sig så långt att de inte orkar göra något direkt efter. Killarna ligger utpumpade vid mållinjen medan kvinnorna går pratande mot duschen. De få kvinnor som ligger bland männen är de som blir elitidrottare. Kvinnor är i genomsnitt mer konservativa och hushållande med sina resurser. (De extremt konservativa och überförsiktiga är dock män) Det är strategier som har gynnat män resp kvinnor genom miljoner år. Den man som gav järnet vid rätt tillfälle hade chans att para sig. Den kvinna som ger allt har inte krafter kvar att ge till sina barn vilka är en mycket stor investering. Hon riskerar barnens liv och sin fortplantnings. Sådana evolutionära drag tar vi inte bort med lite kurser. Men vi kan uppmuntra kvinnorna längst ut till höger att satsa.
LikeLike
Ja. Det tycker jag vi ska. Den som inte vågar vinner inget, och den som är alltför försiktig tappar styrfarten också och kommer att hamna i bakvattnet, hjälplöst fast och utanför.
Det vi behöver bli av med, om vi ska komma någon vart, är den här passivaggressiva triumfen du beskriver så väl, den som säger att man har en enda chans och sen är man körd.
Det är nämligen så att genier inte främst karaktäriseras av sin förmåga att gå från klarhet till klarhet, utan av sin envetna, nördiga, enträgenhet när de snubblar fram från misslyckande till misslyckande, kraschar, faller, men reser sig igen och fortsätter trassla sig fram.
LikeLike
Tack – vilken vacker tråd det blev!
Jag tror att det var just denna dimension av genibegreppet jag saknade i de båda artiklarna. Att tillåta sig själv och tillåta andra att ta risker tycks vara centralt, och det går liksom inte att organisera bort den delen utan att agerandet banaliseras.
LikeLike
Behovet av genier är rätt likt religiösas behov av Gud.
Behov som göder manipulativa och grandiosa beteenden.
LikeLike
Marie Curie, Mary Shelley och Ada Lovelace kan väl klassas som genier? SDS-artiklarna var ganska intetsägande tycker jag.
LikeLike
Det där med ‘samhällets förväntningar’ är i första hand ett symptom, inte en orsak till skillnaderna mellan könen. Kulturen bygger på naturen, inte tvärtom.
LikeLike
Det är nog bara en viss typ av manliga genier som lockar fram denna typ av debatt. En fundamental beståndsdel är som jag ser det. De skall både locka och hatas av kvinnor.
Den där typen av manliga genier som kvinnor inte ens märker får vi män ha för oss själva. Skönt!
LikeLike
Jag förstår att detta är något jag inte borde bry min lilla vimsiga kvinnohjärna med, men jag förbryllas, Anders, kanske kan du som är så klok och förstår dig på världen så bra förklara för mig på vilket sätt det vore ‘skönt’ för män att ha saker ‘för er själva’? Är det rädsla för tjejbaciller?
LikeLike
Nej. Men revir av förebilder som slipper att få smisk på fingrarna kan faktiskt vara något tryggt och livsbejakande.
Ungefär som lugna skogspromenader och vacker natur.
Något existentiellt befriat från konflikter.
LikeLike
Jag tror inte det är nödvändigt att förstå – just när det gäller musik har jag ingen lust att analysera vad det är för djupare behov som vissa musiker tillfredsställer. På sikt tror jag att det är ett område som gynnas av att vi lägger ideologierna (och dit räknar jag även normativa föreställningar kring kön och smak) åt sidan.
Detta förhållningssätt innebär även att jag inte behöver bekymra mig över homosocialitet – även om om publiken består av 98% män på en konsert . Å andra sidan behöver inte Wagner stå till svars för att sentida beundrare haft underliga politiska tendenser.
LikeLike
Nåväl, det är inte musiken som sådan som förbryllar mig, den är ganska enkelt och rakt på sak, men med Anders förklaring här ovan blev allt genast mycket tydligare Jag har dock svårt att föreställa mig att hans rädsla för att bli avslöjad med byxorna nere är särskild represenativ för den delen av mänskligheten som tillhör det manliga könet, socialt, kulturellt eller biologiskt?
LikeLike
Morrica
Läs gärna namnen på personerna som medverkar på det här musikbolagets utgivning. 8sedan slutet av 60-talet fram till nutid)
http://www.ecmrecords.com/Artists/index.php
Jag är inte speciellt unik. Snarare rätt vanlig.
Varför finns det en sådan enormt stor mängt manliga musiker som trivs med att spela med varandra.
Byxorna nere är inte en hållbar förklaring.
Det finns något långt mer komplicerat i detta mänskliga (manliga) beteende.
Det finns även kvinnor på listan. De är inte många men som jag upplever jämnställt delaktiga.
LikeLike
Det stämmer, Anders. Du är inte särskilt unik.
LikeLike
Jag är lite förundrad över de starka känslorna kring tanken på att män vill göra saker tillsammans?
När Robert Bly skrev Järn Hans och en amerikansk spirande mansrörelsen gick ut i skogen för att banka på stubbar väckte det stor upprördhet. Frågan är varför sådana aktiviteter upplevs som så hotfullt?
Jag kan tänka mig miljoner hotfulla och våldsamma beteenden som verkligen förtjänar att demoniseras – men att män eller kvinnor vill umgås i enkönade grupper tycker jag är ett mindre problem.
Eller är det en ideologisk fråga? Borde Anders skämmas?
LikeLike
Jag skall erkänna en sak. Jag är nog mer av en ensamvarg och betraktare än en med grabbar ständigt froterande individ.
Ve och fasa. När vi har fest med vänner upptäcker jag tätt som ofta att jag som ensam man sitter och pratar med damerna medans resten av gubbarna står eller sitter där borta.
Jag lägger liksom märke till hur det verkar funka i många situationer när det gäller det här med män och kvinnor.
Morrica kanske tror att jag är som jag beskriver att det funkar.
Tyvärr på många sätt är jag rätt udda med hänsyn till den aspekten. Kanske är det därför som jag ständigt läser Mats “å ena sidan och å andra sidan” – blogg.
LikeLike
Nej, Mats. Det finns inga starka känslor kring om ‘män’ vill göra saker tillsammans. Det är Anders öppet och oblyga sätt att gång på gång framtsälla det som något positivt att vara det han kallar manlig kontra något negativt att vara det han kallar kvinnlig jag finner beklaglig, och hans inte särskilt charmigt exkluderande kommentar om hur ‘kvinnor inte ens märker’ jag reagerar på.
LikeLike
Aha – jo det kan nog uppfattas som nedlåtande.
Eller inte. Jag är nog förvånad över att du bryr dig. Tänker du ta ansvar för norrländska pojkars bristande hyfs – då blir det jobbigt.
Det finns antagligen “geniala” modeskapare som jag inte noter. Det kan bero på förgblindhet eller ointresse för mode? Jag tänker inte ta reda på orsaken – trots att jag lyssnar på Stil varje vecka.
LikeLike
Jo, Mats, det är nedlådande. Och uppriktigt talat, jag finner din överslätande antydan om att jag borde låta det passera på grund av det ursprung Anders uppger sig ha lika nedlåtande. Norrländska pojkar är inga korkade halvapor, de har samma förmåga att lära sig uppföra sig hyfsat mot andra människor som sörländska pojkar har.
Därtill utger sig Anders för att vara vuxen. Jag har oerhört lite respekt för vuxna som undlåter att ta ansvar för sina handlingar genom att förminska sig och låtsas vara barn. Jag har lika svårt att respektera att någon annan försöker förminska någon för att låta denne komma undan med övertramp.
Din kommentar om modeskapare är personlig. Den har inget med ditt kön att göra.
LikeLike
Ursäkta Morrica
Peka ut vart jag skriver att kvinnlighet skulle vara något negativt.
Det finns naturligtvis vissa kvinnliga beteenden som jag finner negativa men jag kan se långt fler manliga beteenden som stör mig något oerhört.
Det enda jag envetet försöker påpeka är att det finns biologiska drifter som styr oss till att vilja “göra kön” och att om man försöker utnyttja detta på ett smart sätt så bygger man välstånd.
Just nu har vi att hantera en destruktiv “tabula rasa” diskurs som samtidigt bär föreställningen att tvåkönad evolution skulle vara befriad från “könsurvalet”. Sånt stör mig.
Men vart kan du hitta mitt omogna hat mot kvinnor. Jag lovar du får leta länge.
Menar du på fullt allvar att man skulle vara omogen bara för att man har identifierat ett biologiskt behov som styr “pojkar att vilka leka med pojkar” och “flickor med flickor”.
Om det är att vara omogen så är jag omogen.
LikeLike
Anders, det var Mats som kallade dig pojke, inte jag.
LikeLike
Musik är väl tyvärr en statusmarkör bland andra? Om du gillar fel musik tappar du antagligen status och riskerar socialt anseende – frågan är väl om det här tramset i första hand handlar om att imponera på andra hanar eller om någon verkligen tror att brudar bryr sig?
Jag misstänker att det finns evolutionära teorier som förklarar även det mest obegripliga av beteenden.
– Varför gör du så där?
– För att jag kan!
LikeLike
Men *gäsp*
Allvarligt talat, Mats, varför sänker du dig till den här nivån? Tror du på fullt allvar att musik betyder andra saker för män än för kvinnor?
LikeLike
Jag tror att musik betyder olika saker för alla människor – jag noterar att det går att se mönster som går att relatera till kön (men Bourdieu skulle antagligen betona klassaspekten i högre grad).
Några slutsatser går inte att dra – det handlar kanske mindre om de biologiska kategorierna kvinnor och män än de sociala grupper som under en historisk period uppfyller vissa kategorier?
Nog går det att se mönster hos de olika grupperna av fans?
När det gäller utövande är jag mer osäker. Kanske går det att relatera till diskussionen om risktagande och kreativitet? Ingen kan hävda ensamrätt till de förmågorna – då blir det verkligen tramsigt.
LikeLike
Jag diskuterade antagningen till musikhögskolan som förändrats de senare åren. Det har blivit svårare att skapa ensembler i takt med att allt fler är kvinnor och har sång som huvudinstrument. Jag gissar att en individualistisk tid gynnar drömmen om en snabb karriär genom Idol.
Det där med att harva runt och repa verkar inte vara lika lockande. Helt utan könsmönster är det inte.
LikeLike
Man måste vara både blind och döv om man missar det faktum att kvinnor väldigt gärna vill använda sitt röstorgan när de musicerar.
Andelen renodlade kvinnliga instrumentalister inom den påfåglande “contemporary” musiken är inte hög.
Inom symfoniorkestern (kollektiv inordning) hittar man dock en hög andel kvinnliga violinister.
Violinen har blivit kvinnligt kodad. Varför vet jag inte men är bra nyfiken på att förstå.
Är det en fördom när man påstår sig uppleva att kvinnor som grupp i högre grad än män gillar att sjunga och dansa?
Själv blir jag mest nyfiken på orsakssamband snarare än att leta efter ideologiska stigman.
LikeLike
Det är lite besvärligt att själv i ytterst låg grad leva upp till myterna om maskulin musik. Få saker tråkar ut mig mer än bredbent grabbrock och aggressiv hårdrock ger mig huvudvärk.
Jag började min musikaliska karriär som banjoist på högstadiet i en orkester som spelade musik från New Orleans. Det var en väldigt romantisk kult av kollektivet.
LikeLike
Bredbent grabbrock och aggressiv hårdrock är inte min nisch heller men till slut så blir det svårt att dra gränser. Neil Young tex är en besvärlig man. Han har en tendens att göra det mesta rätt oblygt ibland ganska bredbent och aggresivt men då med en karaktär som inte motsvaras av någon annan.
Bruce Springsteen kan vara besvärande bredbent men å andra sidan har han gjort en hel del helt annan musik som jag gillar.
LikeLike
Igår fick jag Neil Youngs självbiografi av sonen i för tidig julklapp och blev oerhört stolt över att vissa former av kärlek går i arv.
LikeLike
Pingback: Nördar & genier | Bashflak
AV har sagt allt jag vill ha sagt i frågan.
LikeLike