Henrik Brandao Jönsson beskriver de svårigheter som möter en brasiliansk väninna när hon övergår från att tala engelska till stappliga svenska.
När min brasilianska väninna i Stockholm hade bott sju år i Sverige tog hon ett beslut. Hon bestämde sig för att börja prata svenska. Fram tills dess hade hon endast pratat engelska, vilket fungerat bra både privat och på hennes jobb som gästforskare vid Stockholms universitet. Men när hennes tonårsbarn lärt sig flytande svenska och tog med sig svenska kompisar hem kände hon att det vore bra om hon också pratade svenska. ”För integrationens skull”, tänkte hon.
Vad hon sedan upplevde var något hon i sin vildaste fantasi inte kunnat föreställa sig. Hon fick sämre service i butiker, folk tittade snett på henne när hon pratade i mobilen på gatan och på middagar började hon få frågor som hon inte fått på flera år: Hur länge har du nu bott i Sverige, i vilken stadsdel bor du nu i och vad gör du egentligen på universitetet? Sakta hade nedgraderingen börjat.
– På några veckor gick jag från att vara en respekterad internationell ekonomiforskare till att bli en invandrare.
Stämmer hans iaktagelse?
Tysta tankar 
Min iakttagelse är att hans iakttagelse inte stämmer om du är engelskspråkig och “försöker” prata svenska, den brytningen uppfattas snarare som charmig och gör dig bara mer intressant.
Sen är det intressant att vissa ickenordiska utseenden får svenskar att direkt börja prata engelska. Mina adopterade vänner med ursprung i Asien och Afrika vittnar om detta – att det förutsätts att de är “i främmande land”. (Den iakktagelsen görs nog inte av somaliska kvinnor med huvudduk och ett par, tre ungar i släptåg…)
LikeLike
Det är svårt att inte drabbas av statusfrossa här – antagligen är vi djupare anfrätta av den här sjukdomen än vi vill föreställa oss.
LikeLike
Engelskan har högre status än svenska med brytning. Och invandrare från den engelska delen av världen har även högre status, om de ens räknas som sådana 🙂
När Loren var med i Nyhetsmorgon och använde engelska uttryck, hörde jag bara dom till slut och undrade – Varför blandar hon engelska och svenska – har hon engelska som modersmål? En generationsfråga eller ett sätt att göra sig märkvärdig – svårt att säga. Varför säga perfect när det svenska ordet är perfekt?
När någon som har engelska som modersmål och kan svenska, talar jag aldrig engelska. De talar engelska men jag svenska. Jag använder endast engelska när det är nödvändigt för att vi skall kunna kommunicera i syfte att förstå varandra.
I Grekland öser de över en beröm när man säger en mening på grekiska. Man känner sig som ett språkgeni. Bara att man anstränger sig räcker för dom. De dubbar inte programmen – ett utmärkt tillfälle att på så sätt lära sig grekiska … fast det är svårt att hinna med.
LikeLike
Till sist kommer vi kanske ner på den kommunikativa nivån. Jag tänker på två barn som gärna vill leka men inte har ett gemensamt språk – de brukar hitta beröringspunkter som gör att misstänksamheten försvinner. “Lusten är större än rädslan” tror jag att någon sa häromdagen!
LikeLike
Visst anses det ha högre status att vara amerikan eller engelsman. Högre än att vara svensk tilll och med, hur oberättigat det än är.
Tyvärr förlorar många svenskar sitt eget modersmål genom att göra sig märkvärdiga på engelska, som de behärskar sämre än de tror.
LikeLike