Jag fick ett brev från min kanadensiska vän med en vädjan:
A friend of mine in Texas sent me a request this morning for her grandson who is in Kindergarten. His teacher is doing an activity based on the story of The Gingerbread Man. I’m sure you must know that old story. I am sending the information from his teacher and the address…if you and/or your students (grown up OR preschool!) would like to respond to it, I’m sure Preston would be thrilled to get a postcard all the way from Sweden! Thank you 🙂
The address to send the postcard is:
Preston Geren
8805 Pappa Trail
McKinney, TX USA 75070
Tysta tankar 
Oh, och var passar detta in i diskussionen om “nyttig” lek och lek för lekens egen skull (för att det är kul och livet är spännande)? Ska man dokumentera att barnet kan sätta sig in i ett fantasiscenario och driva historien vidare, samt att det kan se samband mellan karta och verklighet? Det tycker jag är relevanta steg i utvecklingen.
LikeLike
Det handlar nog om var vi lägger tyngdpunkten lch hur den vuxne ser på sitt uppdrag. Skolförberedelse och livsförberedelse har sitt värde – men livet är här just nu och går inte i repris.
(Förlåt de retoriska övertonerna)
På ett annat plan menar jag att Pramling & co driver tanken på “förståelse” hårt och att de ofta gör sig skyldiga till samma misstag som reggiofalangen.
Barnen blir statister och pedagogen sätter sig själv i centrum.
Men det går naturligtvis att hitta inspirerande exempel på pedagoger som lyckats stötta barnens lek utan att ha en plan över hur den ska infogas i det stora syftet.
LikeLike
Oupps – jag missade kopplingen!
Du har rätt. Här är det en pedagog som försöker öppna världen. Freinet lever och bor numera i Texas.
LikeLike