Jag är vanemänniska och brukar vakna till Naturmorgon på lördagar. Ofta trollbinds jag av nerven i programmet och njuter av viskande reportrar som försöker beskriva små underverk. Det är magiskt och sövande samtidigt.
Denna helgen är vi kvar i stan och har andra vanor. Jag lyssnar på podversionen under eftermiddagen och känner mig lurad. Inte ens reportaget om råttor i Gävles kloaker lyfter. Radio är bäst i direktsändning.
Det gotländska kåseriet om granen var jag inte beredd på.
Tysta tankar 
Naturmorgon påminner om direktsända orienteringstävlingar. Viskande resonemang och ögonblicksupplevelser. Och så plötsligt prasslar det i buskarna och en art identifieras, får en vetenskaplig stämpling!
LikeLike
Det är oemotståndligt!
Så skulle jag vilja att våra studenter upplever sin utbildning. Ett ständigt pågående äventyr.
Presens particip!
LikeLike