Att använda begreppet “invandrare” för att beskriva en viss grupp i samhället är ungefär lika effektivt som när F! generaliserar om kön. Både jag och mina barns mamma är utlandsfödda och icke svenska medborgare. Därmed är våra barn, födda i Sverige, också invandrare. Även om de skulle välja att bli svenska medborgare så småningom. T o m deras barn kommer räknas som invandrare.
De går i en kommunal Montessoriskola, som får betecknas som ett vitt medelklassprojekt. Välanpassade barn med få sociala problem i livet. Engagerade föräldrar med bra utbildningar. Men det finns gott om invandrare och barn med utländskt påbrå. Schweiz, Italien, USA, England, Danmark, Finland, Grekland, Tyskland, Norge, Chile, Spanien osv osv. En riktig mångkulturell skola, där vi föräldrar har kommit och berättat om våra hemländer. Skulle t o m tänka mig att invandrare är överrepresenterade i förhållande till samhället i övrigt. Fast ytterst få från MENA eller Sub-Sahara. Något säger mig att det inte var vår typ av invandrare han menade på föreläsningen, utan just de två senare grupperna. Men eftersom man inte vill peka ut just de grupperna (då är man ju “rasist”) pratar man om “invandrare” brett, men menar vissa specifika.
Ja, det är problem med skolor i vissa förorter där engagerade föräldrar “tar sin Mats ur skolan” bokstavligen, men det är knappast ett “invandrarproblem” eller något specifikt “mångkulturellt”. Det handlar om att vår nya underklass har blivit mindre “vit” och kommer från vissa specifika länder. Är man underklass, kan dålig svenska och inte kan utbildningssystemet blir man förlorare i valfriheten. Fast på den gamla goda tiden utan valfrihet var man bunden till närmaste skola. Då bytte vi duktiga barn skola genom att flytta. Och bostadssegregeringen ökade. Kvar blev just underklassen. Utan valfrihet skulle jag aldrig bo i det bostadsområde jag bor i idag. Det är inte lätta problem att lösa.
Det var en ganska saftig utskällning han bestod svensk skola. Huvudtesen var väl att skolor som tar emot de här flyttande invandrarbarnen inte gör tillräckligt för att möta dem.
Menar du att skolorna i förorten eller de skolor som de duktiga “invandrarbarnen” flyttar till inte tar sitt ansvar? Valfriheten gör ju att de integrerade invandrarna har möjlighet att bo i förorten men låta sina barn gå i bättre skolor annorstädes.
De kommunala skolorna i Göteborg fick i dagarna kraftig kritik av skolinspektionen för att för många går ut med ofullständiga kunskaper. Men då måste man känna till hur situationen är i Götet. Friskolor har tagit över “alla” duktiga elever. Både i villakvarteren och förorten väljer medvetna föräldrar andra skolor, och de andra blivit kvar. Som min far sade om barnen på den skolan han jobbade på. Det finns knappt några “normala” barn kvar utan varken sociala problem eller inlärningsproblem. Att begära att de ska klara sig som snittet i Sverige är orealistiskt.
De kompensatoriska modellerna har havererat. Frågan är väl vad de där innerstadsskolorna ska göra för att möta förväntansfulla och ambitiösa barn med annan bakgrund. Om de anpassar sig så finns risken att de motverjkar syftet med flytten – ingen vill snudda vid tanken på att nivåerna skulle sänkas.
Men Bunar var full av energi (och ganska anklagande i tonfallet)
Håller med om det olyckliga att generalisera. Jag ser en skillnad mellan att bo och verka här som icke-svensk medborgare och invandrare. Barn som är födda i Sverige av föräldrar som är invandrare och inte är svenska medborgare, är INTE invandrare. Det är svenskar med utländsk bakgrund utan svenskt medborgarskap. Men eftersom det är så krångligt att både ta reda på det kan man ju faktiskt besluta sig för att betrakta alla barn som är födda i Sverige som svenskar, oavsett varifrån föräldrarna kommer från början.
Oavsett de övergripande begreppen, så handlar problemen i första hand om människor med påbrå från vissa länder. Andra “barn med utländskt påbrå” har väldigt lite gemensamt med dem, förutom att föräldrarna är födda utomlands. De flesta invandrarna i Sverige kommer från grannländer och Europa. De allra flesta av oss har inga som helst integrationsproblem. Förutom att vi skrattar lite år vissa svenska företeelser.
Att använda begreppet “invandrare” för att beskriva en viss grupp i samhället är ungefär lika effektivt som när F! generaliserar om kön. Både jag och mina barns mamma är utlandsfödda och icke svenska medborgare. Därmed är våra barn, födda i Sverige, också invandrare. Även om de skulle välja att bli svenska medborgare så småningom. T o m deras barn kommer räknas som invandrare.
De går i en kommunal Montessoriskola, som får betecknas som ett vitt medelklassprojekt. Välanpassade barn med få sociala problem i livet. Engagerade föräldrar med bra utbildningar. Men det finns gott om invandrare och barn med utländskt påbrå. Schweiz, Italien, USA, England, Danmark, Finland, Grekland, Tyskland, Norge, Chile, Spanien osv osv. En riktig mångkulturell skola, där vi föräldrar har kommit och berättat om våra hemländer. Skulle t o m tänka mig att invandrare är överrepresenterade i förhållande till samhället i övrigt. Fast ytterst få från MENA eller Sub-Sahara. Något säger mig att det inte var vår typ av invandrare han menade på föreläsningen, utan just de två senare grupperna. Men eftersom man inte vill peka ut just de grupperna (då är man ju “rasist”) pratar man om “invandrare” brett, men menar vissa specifika.
Ja, det är problem med skolor i vissa förorter där engagerade föräldrar “tar sin Mats ur skolan” bokstavligen, men det är knappast ett “invandrarproblem” eller något specifikt “mångkulturellt”. Det handlar om att vår nya underklass har blivit mindre “vit” och kommer från vissa specifika länder. Är man underklass, kan dålig svenska och inte kan utbildningssystemet blir man förlorare i valfriheten. Fast på den gamla goda tiden utan valfrihet var man bunden till närmaste skola. Då bytte vi duktiga barn skola genom att flytta. Och bostadssegregeringen ökade. Kvar blev just underklassen. Utan valfrihet skulle jag aldrig bo i det bostadsområde jag bor i idag. Det är inte lätta problem att lösa.
LikeLike
Det var en ganska saftig utskällning han bestod svensk skola. Huvudtesen var väl att skolor som tar emot de här flyttande invandrarbarnen inte gör tillräckligt för att möta dem.
Jag anar att det är svårt att säga rmot honom.
LikeLike
Menar du att skolorna i förorten eller de skolor som de duktiga “invandrarbarnen” flyttar till inte tar sitt ansvar? Valfriheten gör ju att de integrerade invandrarna har möjlighet att bo i förorten men låta sina barn gå i bättre skolor annorstädes.
De kommunala skolorna i Göteborg fick i dagarna kraftig kritik av skolinspektionen för att för många går ut med ofullständiga kunskaper. Men då måste man känna till hur situationen är i Götet. Friskolor har tagit över “alla” duktiga elever. Både i villakvarteren och förorten väljer medvetna föräldrar andra skolor, och de andra blivit kvar. Som min far sade om barnen på den skolan han jobbade på. Det finns knappt några “normala” barn kvar utan varken sociala problem eller inlärningsproblem. Att begära att de ska klara sig som snittet i Sverige är orealistiskt.
LikeLike
De kompensatoriska modellerna har havererat. Frågan är väl vad de där innerstadsskolorna ska göra för att möta förväntansfulla och ambitiösa barn med annan bakgrund. Om de anpassar sig så finns risken att de motverjkar syftet med flytten – ingen vill snudda vid tanken på att nivåerna skulle sänkas.
Men Bunar var full av energi (och ganska anklagande i tonfallet)
LikeLike
Håller med om det olyckliga att generalisera. Jag ser en skillnad mellan att bo och verka här som icke-svensk medborgare och invandrare. Barn som är födda i Sverige av föräldrar som är invandrare och inte är svenska medborgare, är INTE invandrare. Det är svenskar med utländsk bakgrund utan svenskt medborgarskap. Men eftersom det är så krångligt att både ta reda på det kan man ju faktiskt besluta sig för att betrakta alla barn som är födda i Sverige som svenskar, oavsett varifrån föräldrarna kommer från början.
LikeLike
Oavsett de övergripande begreppen, så handlar problemen i första hand om människor med påbrå från vissa länder. Andra “barn med utländskt påbrå” har väldigt lite gemensamt med dem, förutom att föräldrarna är födda utomlands. De flesta invandrarna i Sverige kommer från grannländer och Europa. De allra flesta av oss har inga som helst integrationsproblem. Förutom att vi skrattar lite år vissa svenska företeelser.
LikeLike