Jag tror att många är bortskämda. När en viktig artikel saknas i nättidningens gratisupplaga – då reagerar vi med indignation.
– Ska det vara så???!!!
Och nu finns en kort version:
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Jag tror att många är bortskämda. När en viktig artikel saknas i nättidningens gratisupplaga – då reagerar vi med indignation.
– Ska det vara så???!!!
Och nu finns en kort version:
Tysta tankar 
Ja. Det ska vara så. Om artikeln är viktig bör den publiceras så att så många som möjligt kan ta del av den, inte användas för att kränga fler papperstidningar eller fåniga appar.
LikeLike
Hur tänker du om finansiering av medier?
LikeLike
Att modellen behöver göras om från grunden, den gamla modellen som fyllde en funktion i en värld där den lokala papperstidningen dominerade såväl marknaden som informationsbubblan måste släppas och överges för att den nya skall kunna utformas.
LikeLike
Men på vilket sätt är vi beredda att betala för det arbete journalisten lägger ner?
Ditt svar är ganska vagt. Till sist handlar det väl om två vägar – skatt eller brukare.
Det där med reklam känns lite naivt.
LikeLike
Mitt svar är vagt, helt enkelt för att finansieringen av media inte är en fråga jag är särskilt insatt i. Jag finner det inte osannolikt att det finns fler vägar om man sätter sig in i frågan, men ser en tydlig risk att tidningsbranschen först måste fastna i samma fälla som både skivbolad och bokförläggare redan varit i – en så ivrig önskan att överföra gamla, kända, trygga mönster som fungerat i många långa år till den nya tiden att man inte ser de nya alternativen.
LikeLike
Jo – men under tiden går tidningar under. Man har förlitat sig på bil- och husannonser eller presstöd och vaga antaganden om demokratiskt uppdrag.
Jag är själv osäker på vad jag är beredd att betala för, men på sikt ser jag ingen annan väg. Gratis information finns inte – när det gäller google betalar vi ett högt pris när det gäller personlig integritet.
LikeLike
Ja, tidningar går under, och nya kommer till. Så är det, och så ska det vara. Inget finns för evigt.
Problemet med att sätta ett pris på informationen är den då blir något eliten har tillgång till, och därmed segregeras samhället ytterligare. Konsekvenserna blir kostbara.
LikeLike
*är att den då blir något enbart eliten har tillgång till
LikeLike
Men är inte tanken på att information ska vara gratis ny? Vad hände?
Hur spred den sig så snabbt?
Och varför ska just information vara gratis? Mat, bostad och kultur bidrar också till att förstärka skillnader i samhället.
LikeLike
Nej. Och även om den vore det så är inte nytt = farligt och dåligt.
Hur ser det samhälle ut där information bara är för ett fåtal, bara för dem som har pengar nog att betala för den? Vilken världsbild får de medborgare som undanhålls information i detta samhälle? Hur ser deras möjligheter att påverka sin egen livssituation ut? Kan de delta i eller påverka förändringarna i samhället omkring sig? Kan de verkligen rösta om de inte får ta del av informationen kring vad som pågår, och vad man röstar om?
Dessutom är tanken inte särskilt ny: redan Martin Luther spikade upp sina teser på kyrkporten eftersom det var så man anslog informationen på den tiden – öppet för alla att ta del av.
LikeLike
Nja – religiösa trossatser menar jag inte går att jämföra med kvalificerad journalistik.
På ett mycket allvaligt plan menar jag att internet kanske kan ersätta mycket av den traditionella journalistiken,(och jag brukar inte tala om ett specifikt uppdrag) men om det handlar om att granska staten bör det inte vara staten (i betydelsen av “samhället”) som garanterar den rättighet du så fint beskriver.
LikeLike
Jag förstår att du inte menar det, vilket tyvärr visar att jag än en gång uttryckte mig illa. Det jag ville lyfta fram var dåtidens form av publicering – information och nyheter anslogs på kyrkportarna eftersom det var den plats där alla människor passerade minst en gång i veckan. De flesta fler gånger än så, och man var angelägen om att nyheter och samhällsinformation skulle komma alla till handa.
Förstår jag dig rätt om du menar att journalistiska texter publicerade i digital form eller finansieras på annat sätt än genom prenumerationsavgifter inte kan ha funktionen att granska staten? Jag har lite svårt att riktigt hänga med i resonemanget, begreppet “internet” känns väldigt luddigt i sammanhanget.
LikeLike
Allt är möjligt och idag ser vi framgångsrika exempel på medborgarjournalistik – flashback demonstrerar för och nackdelar. Det är inte de genomarbetade reportagen som dominerar.
Men på ett vardagligt plan har jag svårt att t.ex kommunbevakningen ersättas av pressmeddelanden från informationsavdelningen. Kanske är vi redan där. Idén om fri och granskande press är ganska skör och här handlar det inte längre om produktionsmedel (tryckpress eller nät) utan om journalistiskt hantverk. Som någon måste betala för.
LikeLike
Ligger det månne en risk i att ägarintresset, oavsett om det är staten, den stora mediakoncernen eller den lilla private, styr vad som granskas och hur det granskas? Det hojtas oroligt om hur google skapar bubblor och filtrerar, men det fenomenet är inte nytt. All information som når oss är filtrerad, sorterad och tillrättalagd utifrån intressegruppers önskemål, och skall sedan ytterligare ett raster i form av ekonomiska möjligheter läggas på börjar vi närma oss en situation där media medvetet bidrar til ytterligare åtskillnad och segregation.
Vem granskar detta?
LikeLike
Om att veta sitt värde:
http://edition.cnn.com/2012/10/09/tech/web/facebook-google-profit-data/
LikeLike
Hur är det relevant till en diskussion kring hur media finansieras och sprids?
LikeLike
Det här är den dominerande och nya affärsmodellen – om vi ska lämna den gamla måste vi först fundera över den nya.
Jag betalar nog hellre för produkten med riktiga pengar än med information om mig själv.
LikeLike
Eftersom du har möjligheten att köpa dig den illusionen. Men alla har inte det. Hur ska de få del av informationen?
Dessutom är inte detta den nya affärsmodellen. Det är en av de modeller som används i dag. Vi, i betydelsen människor i gemen, har en naiv tendens att föreställa oss att vi, just vi, är kronan av utvecklingen och de modeller som vi upplever som nya och spännande är Framtiden. Så är det sällan.
LikeLike
OK – vilken är då “den nya modellen”?
Eller finns den blott som en möjlig föreställning om något radikalt annorlunda – omöjlig att beskriva för oss dödliga.
LikeLike
Än en gång – finansieringen av media är ingen fråga jag är grundligt insatt i. Den kanske finns, men jag är inte rätt person att beskriva den. Sannolikt är den mer komplex än dagens enkla modeller, och bygger kanske på mer specialisering av olika media – alla tidningar behöver kanske inte täcka alla frågor?
LikeLike
Vi har ju gjort det till en statlig fråga med presstöd och pompösa formuleringar om demokrati och bevakning av makten – samtidigt som meddelarskydd, tryckfrihet och offentlighetsprincip (nåja – nästan) regleras i systemet med ansvarig utgivare.
De flesta som skriver på nätet är ganska ointresserade av de här frågorna och väljer att leva i gråzonen med ett ganska diffust ansvarsförhållande kring vad man får skriva eller inte.
Jag tror också att specialisering är vägen framåt. Vi kommer inte att ha tre lokalredaktörer som skriver av pressmeddelanden från kommunhus och storbolag. Dessutom är de flesta tidningar idag fyllda av TT-material som inte fyller någon större demokratisk funktion. I alla fall inte ur aspekten mångfald.
LikeLike
“De flesta som skriver på nätet” är inte journalistik, således inte alls relevant i ett samtal om finansieringen av media, så jag förstår inte alls varför du blandar in det? Man skulle rent av kunna få intrycket av att du försöker lägga upp dimridåer, men tror att det handlar om något annat.
Än en gång, jag är inte insatt i frågan, och uppriktigt talat måttligt intresserad av att sätta mig in i den mer än på ett mycket generellt och överskådligt plan.
Det som intresserar mig är i stället hur ett samhälle där man väljer att distribuera nyheter och information på ett sånt sätt att somligt undanhålls för den som inte har råd kan komma att utvecklas.
LikeLike
Jag tror att många tror att det går att ersätta traditionella medier med medborgarjournalistik. I spannet mellan Flashback och Newsmill sprids nyheter och rykten snabbt. I det här snabba tempot avslöjas också felaktigheter på ett nytt sätt. I den romantiska visionen skriver en daglig Wikipedia som bygger på ett gemensamt ansvarstagande för hur vi beskriver vår tid.
Det är en tanke som är både lockande och främmande. Och definitivt ett hot mot traditionella medier.
Att det sedan finns stora delar av nätet som har helt andra ambitioner är naturligtvis sant – men inte nödvändigtvis en dimridå.
LikeLike
Jag tror det är så att många tror att många tror att det ligger till så. Det kan komma att visa sig med tiden att det förhåller sig annorlunda.
LikeLike
Sibyllan och Nostradamus dansar tango i skymningen.
Jag gillar det här skamlösa spekulerandet!
LikeLike
Jag är inte fullt lika förtjust i det i sammanhang som dessa. Det tenderar att dra fokus ifrån det rätt allvarliga i tanken att nyheter och informtion endast skulle vara tillgänglig för den som har råd att betala för den.
LikeLike
Den gamle marxisten inom mig vill gärna knyta frågan till makten över produktionsmedlen, men idag tror jag att det är mer intressant att fundera över individens möjlighet att få betalt för sin arbetsinsats.
Den stora föråndringen år väl att pressens makt minskar – rätten att välja ut delar av nyhetsflödet och presentera detta urval som allmängiltigt framstår som allt mer absurd när de flesta av oss själva designar våra flöden under mer eller mindre medvetna former. Men det är en ny situation och möjligheten att lägga verkligheten tillrätta minskar.
LikeLike
Tja, det är inte särskilt sexigt att försöka återerövra den rätten med snöda ekonomiska påtryckningsmedel. Nyfikenhet, attraktion och passion når man längre med.
LikeLike
Tre viktiga faktorer! Jag vill verkligen inte förringa deras kraft och dessutom tror jag att många trötta tidningar går under just på grund av att de saknar dessa helt nödvändiga ingredienser!
LikeLike
Ring ut vad dödsdömt räknar sina dagar
och forngestaltningar av split och kiv.
Ring in ett ädlare, ett högre liv
med bättre syften, mera rena lagar
LikeLike
Det är aldrig för sent att börja ett nytt liv. Nästan i alla fall!
LikeLike
Ett effektivt sätt att begränsa möjligheterna för människor att faktiskt börja nya liv är att undanhålla information om vad som pågår i omvärlden, t ex genom att avgiftsbelägga den.
LikeLike
Jag vet inte varför just information ska vara gratis? Mat och kultur är också grundläggande för dem som vill vidga sina vyer.
LikeLike
Är vi här igen?
För det första, Mats, det är stor skillnad på ‘gratis’ och ’tillgänglig för alla, oavsett inkomstnivå’.
För det andra, jag har inga som helst invändningar mot att såväl kultur som hälsosam, ekologisk mat görs tillgänglig för alla genom att vi alla i samhället gemensamt står för finansieringen. Detsamma gäller t ex kollektivtrafik, utbildning, infrastruktur, civilförsvar, vård och omsorg när vi ändå är inne på ämnet.
Har vi det klart för oss nu?
LikeLike
Jag har inte heller några invändningar, men är osäker på hur långt den här tanken leder. Nog är det en mycket stark stat med kraftfullt mandat att omfördela tillgångar som är förutsättningar för de här välfärdssystemen?
Hur stark stat vill vi ha?
LikeLike
Ointressant i sammanhanget.
Det vi pratar om är huruvida det är en klok strategi för ett samhälle att undanhålla information för vissa grupper.
LikeLike
Verbet undanhålla menar jag är felvalt och antyder att det är en aktiv handling att INTE sprida sprida information. Om vi verkligen menar att det är en skyldighet för staten att sprida information måste vi skapa organisation och ansvarsfördelning för ett sådant system.
Till sist tror jag att det är svårt att undvika den redaktionella nivån – någon som väljer (och mer intressant: ger i uppdrag åt journalist att undersöka)
Innan informationen kan underhållas måste den produceras.
LikeLike
Nej. Verbet är valt med omsorg. Om argumentet är att somlig information enbart skall erbjudas den som betalar för det, och att ifrågasättanden av denna tingens ordning handlar om bortskämdhet blir resultatet undanhållande från den som inte har möjlighet att betala. Av obetänksamhet eller med en eller annan avsikt, resultatet blir detsamma.
LikeLike
Jag brukar försöka styra bort studenterna från meningar med oklara ansvarsförhållande. Vem är det som undanhåller vad för vem?
Risken finns att vi hamnar i en massa proklamationer om hur det borde vara i en perfekt värld med en stat som garanterar dessa rättigheter.
Fast det kanske är meningen? Den ekonomiska prioriteringsnivån har en tendens att smutsa ner deltagarna. Vem vill välja mellan bröd och kultur?
LikeLike
Nina Björk gör ett allvarligt försök att beskriva en strategi som undgår konsumtionssamhällets värsta sidor :
http://www.sydsvenskan.se/kultur–nojen/mer-av-allt/
Men det här radikala avståndstagandet gör hon på en marknad och på något sätt har någon betalat henne för att skriva texten. Antagligen är det Emporias (det nya köpcentret ) annonser som håller Sydsvenskan flytande.
LikeLike
Jag är inte din student, och är inte särskilt trakterad av att någon försöker styra mig bort eller mot ett eller annat. Ett tips är att fråga, som du gör nu, i stället för att försöka styra eller peka med hela handen.
Svaret på frågan är att var och en som arbetar eller argumenterar för att information skall avgiftsbeläggas arbetar för att information endast skall delges den som har möjlighet att betala för den, och således undanhållas, helt eller delvis, från den som inte har råd.
Sydsvenskan verkar i det gamla systemet. Kanske det som kommer att bestå, kanske det som kommer att försvinna och ersättas av något annat. Jag är inte insatt i den frågan.
LikeLike
Idag betalar prenumeranter nätanvändarnas läsning – under en retorik som spelar ut gammalt mot nytt. I längden håller inte det.
LikeLike
Nej.
Kanske är det så att i dag väljer tidningarna att försöka finansiera sina nätutgåvor med hjälp av vad de kan få in på gammaldags papperstidningsprenumerationer, men de som läser på nätet snyltar inte på nobla prenumeranter, och prenumeranter är sannerligen inga mediamecenater, även om de gärna skulle vilja se sig som sådana.
Det är ett krampaktigt vidmakthållande av ett sedan länge utdaterat system. Ju längre man väljer att hålla fast i det, ju tyngre blir det att skifta till det nya.
LikeLike
Jag tror inte det går att få tag på Sydsvenskan där jag bor … vet inte var i vilket fall, så om hela Sverige skall få ta del av artikeln, så …. och inte endast närområdet – hehe :), ja då borde den in i nättidningen oxå!.
LikeLike
Jo – ni finns det en slimmad variant!
LikeLike
Hmm, då finns nog inte artikeln med!
LikeLike
Pingback: Fri information i marknadssamhället « Tysta tankar